ROSA-kampanj för aborträtten

Publicerad av Lina Rigney Thörnblom

Plats: Dublin Tema: Kamp mot kvinnoförtryck

Bus4Choice kommer turnera över Irland med protestmöten och demonstrationer. (foto: ROSA)
Bus4Choice kommer turnera över Irland med protestmöten och demonstrationer.

Som en upptakt inför den globala protest- och strejkdagen 8 mars anordnar den antikapitalistiska kvinnorättsorganisationen Rosa Bus4Repeal – en bussturné för att riva upp det irländska grundlagsstadgade abortförbudet.

Rörelsen för aborträtt på Irland har växt sig stark. Tiotusentals kvinnor har marscherat för aborträtten. Den årliga March for Choice samlade förra året cirka 20 000 personer från hela landet för att kräva kvinnans rätt att välja. Nära 75 procent av Irlands befolkning vill tillåta möjligheten till abort.

Det har skett en stor svängning i opinionen för att riva upp abortförbudet. Den förlegade lagen infördes för 34 år sedan efter en kampanj av katolska organisationer och kyrkan och innebär att ett fosters rätt till liv är likvärdigt med en född människas och innehar samma mänskliga rättigheter.

Lagen infördes med andra ord innan många av de kvinnor som idag berörs av den var födda. Men den unga generationen accepterar inte det extremt kvinnoförtryckande samhälle som Irland var för bara några decennier sedan.

Savita Halappanavars död den 28 oktober 2012 var startskottet på en ny våg av aborträttsdemonstrationer. Savita var gravid med ett döende foster men nekades abort. Hon avled på grund av blodförgiftning. Det här är bara ett exempel på kvinnor som har dött på grund av abortförbudet.

Liksom i ett trettio andra länder strejkar kvinnor på Irland på internationella kvinnodagen den 8 mars. Flera nätverk mobiliserar till Strike4Choice och uppmanar till demonstrationer i Dublin samma dag.

Den antikapitalistiska kvinnorättsorganisationen Rosa där medlemmar ur Socialist Party (Rättvisepartiet Socialisternas systerorganisation) är drivande organiserar Bus4Choice den 6–8 mars.

Bussen turnerar över hela Irland i tre dagar med protestmöten och demonstrationer. Man kommer också att medvetet bryta det kvinnofientliga abortförbudet genom att informera om möjligheten till abort och erbjuda säkra abortpiller till kvinnor som behöver dem. Från bussen erbjuder man även läkarkonsultation över Skype i samarbete med WomenOnWeb.org.

– Tre kvinnor efterfrågar abortpiller varje dag på Irland från Women on Web vilka inte är tillgängliga här på grund av abortförbudet i grundlagen. Det trots att pillren finns med på Världshälsoorganisationens lista över nödvändiga mediciner, säger Rosas Rita Harrold.

Att bryta mot abortförbudet kan leda till fängelse i 14 år på Irland. Rosa har vid upprepade tillfällen genomfört aktioner där man smugglat in abortpiller och intagit dem framför medias kameror. Det har skämt ut Irlands konservativa politiker inför omvärlden.

Frågan om rätten till abort handlar om kvinnors rätt att överleva. Risken att dö på grund av konservativa och kvinnoförtryckande lagar är i allra högsta grad verklighet i många länder, däribland Irland. 

Under 2018 planerar påven att besöka Irland. Det är en del i katolska kyrkans upptrappade kampanj mot aborträttsrörelsen, men även ett bevis på hur omskakade de har blivit av kampen.

Samarbetet mellan kyrkan och staten har en grym bakgrund på Irland, som till exempel slaveriet av fattiga kvinnor som tvingades jobba i kyrkans tvätterier om de ansetts vara lösaktiga (sista tvätten stängdes 1996), det brutala våld som kvinnor utsattes för när deras bäcken bröts sönder av läkare under förlossningar (så sent som på 80-talet) och misshandel, övergrepp och mord på oönskade barn i kyrkans barnhem.

Även om dessa övergrepp avslöjats (trots kyrkans försök att tysta ner dem) så är kyrkan representerad i majoriteten av landets skol- och sjukhusstyrelser.

Påvens uttalanden mot klyftorna i världen och för klimatet, som hyllats av en del inom vänstern, handlar i grund och botten inte om en liberalisering av den djupt konservativa katolska kyrkan utan om ett försök att tvätta bort ett dåligt rykte och vinna förtroende hos de massor som  har tagit ställning mot kapitalismen.

Kvinnokampen på Irland är konkret och avgörande för kvinnor idag och det är nödvändigt att vi i Sverige drar lärdom av den, men framför allt att vi sluter upp i solidaritetsaktioner för att öka trycket på den irländska regeringen.

Den medborgardialog med 100 representanter som satts in för att diskutera frågan om aborträtt är inte tillräcklig. Irlands befolkning måste få säga sitt, men regeringen är för rädd för att utlysa en folkomröstning då de vet att de riskerar att tvingas införa aborträtt.

Protesterna behöver också fortsätta för att kräva att lagen rivs upp, inte att den ersätts med en mildare form av abortförbud. ■