Attacker, motstånd och kaos

10 punkter om Trumps första månad

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Plats: Washington Tema: Kamp mot rasism och nazism, Kamp mot kvinnoförtryck, Miljö, jordbruk och sjukdomar, Muren mot flyktingar

 (foto: )

Donald Trump har varit USA:s president i en månad, som kantats av miljonprotester, kriser och opinionsras. Nattliga twitter, lögner och hätska angrepp på motståndare har avlöst varandra.

Trumps högerpulism kombinerar extrem nationalism med lika extrem nyliberalism. 

1. Trumps populism är det politiska uttrycket för det kapitalistiska systemets kriser.

2. Trumps politik är ett försök till fullskalig reaktion i modern tid, både inrikes och internationellt.

Trumps program är en total attack: mur mot Mexiko, stopp för flyktingar; avskaffa aborträtten; försämra sjukvård, socialbidrag och andra bidrag; bygga oljeledningar och ta bort miljöregler; sänka skatten för de rika och massiva nedskärningar; privatisering av infrastruktur och så vidare.

Till skillnad från 1920- och 30-talen kan reaktionen idag inte mobilisera stormtrupper som attackerar arbetarorganisationer och fackföreningar. Den härskande klas­sen måste istället förlita sig på lagar och förordningar, på propaganda och chockdoktriner, samt på att arbetarrörelsen inte kommer att besvara attackerna.

Nationalismen – America First – är en viktig del av programmet. Kostnaderna i form av försämrade relationer och minskad handel ska vägas upp av känslan av att Trump rättar till något som gått fel. Dessutom uppmuntrar och fostrar det politiker i andra länder att driva en liknande linje.

3. Hans möjlighet att vinna gehör hos vissa skikt bygger på systemets och dess partiers misslyckanden.

Donald Trump har lägre opinionssiffror än någon annan nyvald president. De första fyra veckorna föll de än mer, från 46 procent till 38. Men, som Dagens Nyheters korrespondent Martin Gelin påpekar, ”det innebär att Trump fortfarande har stöd av alla republikaner i USA”. Att Trump kritiseras i media och av etablerade politiker är snarare till hans fördel bland hans anhängare. Misstron mot etablerade politiker var skälet till att Hillary Clinton inte vann valet.

4. Motståndet är objektivt sett starkare än Trump. Protestdagen den 21 januari, som dominerades av Women’s Marches, var den största i USA:s historia, med 4-5 miljoner på gatorna i hela landet. 

Protester och demonstrationer pågår hela tiden: 10 000-tals på flygplatserna mot inreseförbudet, fortsatt mobilisering mot oljepipe­lines, student- och elevstrejker, ”dagen utan invandrare” den 17 feb­ruari stängde många arbetsplatser med mera.

Flygplatsprotesterna var avgö­rande för att tvinga domare att agera mot Trumps inreseförbud. Presidenten har inte heller överklagat, utan tänker komma med ett nytt dekret.

Nu planeras strejker både internationella kvinnodagen den 8 mars och på 1 maj. Fackföreningar för sjuksköterskor och lärare i flera delstater har redan beslutat om strejker på 1 maj.

Trumps anhängare har inte haft något att sätta emot. Reaktionens hopp är att rörelsen inte ska förstå sin egen styrka, att ledningarna ska begränsa kampen och de som kämpar tröttas ut.

5. Kvinnor och unga har stått i motståndets första led. Kamp mot kvinnofientlighet, rasism, anti-miljö och anti-arbetare dominerar.

Kvinnor organiserade och dominerade protestdagen den 21 janua­ri. Tusentals bar ”pussy hats” som ett svar på Trumps misogyna uttalanden och agerande. Flera talare på huvuddemonstrationen i Washington sade sig förespråka någon form av ”revolution”.

Den 8 mars blir nästa stora protestdag, med uppmaningar till kvinnostrejker. 

Försvar av aborträtten, som hotas över 40 år efter att den införts, kommer att vara en nyckelfråga i kampen mot Trump.

Vänsterstämningarna bland unga var tydlig under primärvalkampanjen, där Bernie Sanders, som säger sig vara socialist, hade det starkaste stödet bland unga väljare.

6. Splittringen i statsapparaten mellan presidenten och den djupa staten är historiska. Det finns ingen motsvarighet till den kris som drabbat USA:s statsapparat. 

Att Trumps säkerhetsrådgivare Michael Flynn tvingades avgå är ett stort bakslag för den nya presidenten. 

Flynns kontakter med den ryske ambassdören tycks bekräfta den misstro som finns inom USA:s underrättelsetjänst angående Trumps beundran för Putin. Denna misstro finns också hos höga militärer och politiker i det republikanska partiet.

Läckorna om Flynn visar också att det även bland Trumps medarbetare finns en oro. Det är uppenbart att Trump kände till Flynnaffären långt innan den nådde media, även om det är oklart hur inblandad han var. Statens kärna – säkerhetstjänst, underrättelsetjänst, militär och polisledning – är också ställd åt sidan inför Trumps samtal och konflikter med regimer och regeringar. 

7. Konflikten mellan presidenten och media är också historisk.

Falska och fejkade nyheter och media har av Trump utnämnts till hans fiende nummer 1. Att så tydligt attackera en av det kapitalistiska samhället viktigaste stöttepelare kan verka kontraproduktivt. Men för Trump är det ett sätt att behålla stödet hos sina väljare, samtidigt som han hoppas att förr eller senare tvinga media att dansa efter hans pipa.

Att kalla en domare för ”så kallad domare” och skriva SICK (sjukt) om de mest kända media­företagen är en del av en strategi. Högerextrema media, från etablerade Fox News till det Breitbart där hans rådgivare Steve Bannon var chef, ska förmedla bilden av Trumps USA.

8. Den härskande klassen kommer att tvingas att agera mot Trump.

Det finns redan både domare och politiker som diskuterar möjligheten till riksrätt mot Trump, baserat på t ex olagliga beslut eller mutor. 

Men själva frå­gan som utlöser riksrätt är inte det viktiga, det är om det politiska etablissemanget ser sig tvungna att göra sig av med presidenten och tror att det är möjligt. 

Det som tvingar fram ett agerande är om Trump allvarligt äv­entyrar kapitalismen i USA. Det kan ske genom internationella konflikter, men framför allt att han piskar fram en rörelse underifrån där arbetare, kvinnor och unga organiserar sig och tar kamp.

Än så länge hoppas dock politikerna, mot bättre vetande, att både Trump och motståndet ska bli lugnare.

9. Demokrater och republikaner som kritiserar Trump är hycklare, de är rädda för att motståndet underifrån ska gå längre.

Demokratiska politiker försöker ställa sig i spetsen för demonstrationer och protester mot Trump. 

Samtidigt har många av dem röstat för Trumps ministrar och applåderat vissa av hans beslut, till exempel att avbryta handelsavtalet TTP.

Liberala politiker deltar för att öka sin popularitet, men det är deras politik och system som öppnat för Trump. 

Det är en annan sak med väljare och arbetare som i takt med att Trumps politik får effekt nu byter sida och deltar i kampen.

10. Trump som president avslöjar systemet, understryker behovet av ett parti för de 99 procenten och en demokratisk socialistisk politik.

Rörelsen mot Trump behöver konkreta krav – höjd minimilön, avgiftsfri utbildning, bostäder åt alla – tillsammans med försvaret mot  alla hans attacker. Rörelsen måste samla så många som möjligt, samtidigt som den måste vara demokratisk, med utrymme för debatter och olika åsiktsriktningar.

Kampen mot Trump är i grunden en kamp mot det kapitalistiska systemet. 

Alternativet är en socialistisk politik, som utgår från människornas och miljöns behov. ■