Kvinnostrejk 8 mars: ”Vi har fått nog”

Publicerad av Elin Gauffin

Plats: Stockholm, Warszawa, New York, Bologna, Sardinien, Murcia, Jönköping Tema: Kamp mot kvinnoförtryck

 (foto: Katarzyna Pierzchala)

Offensiv träffade Klementyna Suchanow, en av talespersonerna för International Women’s Strike, när hon var i Stockholm den 26 februari. Klementyna var på väg till Warszawa där hon bor, så vi började prata om kvinnostrejksrörelsen i Polen och ursprunget till idén om den internationella kvinnostrejken.

– Sedan förra veckan har det verkligen exploderat i Polen. Vi hade redan 50 orter klara för den internationella kvinnostrejken den 8 mars men efter en uppmärksammad artikel i The Guardian ökade det till 80 på två dagar och nu tror jag det är över 100. I oktober när vi strejkade så satsade vi på stora marscher. Den här gången vill vi pröva att göra det verkligt lokalt, på så många ställen som möjligt. Det går verkligen att tala om en ny rörelse i Polen. Nu med den lokala orienteringen så har människor som aldrig aktiverat sig förut blivit aktiva. Jag är förresten själv en sådan. Jag har aldrig varit med i en feministisk organisation eller parti, jag är författare.

– Det är ett uppvaknande. De traditionella feministiska organisationerna tycker att vi är naiva, men vi har fått nog.

Tappar den katolska kyrkan mark?

– Medan Ni Una Menos-rörelsen i Argentina mer använder sig av positiva paroller om viljekraft och begär som ledstjärna funkar inte det i Polen. Hos oss är stämningen just Nog NU. 

– Katolska kyrkan är mycket mer närvarande i det polska vardagslivet än i Argentina. Men ja, de tappar mark. Det finns katolska kvinnor med i strejkerna, folk försvarar inte kyrkan på samma sätt som förut.

Vi vet att ni med strejken i oktober lyckades stoppa totalförbudet mot abort, men att regeringen genast började jobba på ett snarlikt förslag. Hur har det gått med det?

– Den 26 februari är sista dagen premiärministern har på sig för att svara på det nya abortförbudsförslaget. Än så länge har vi inte hört någon kommentar. De är rädda. Jag tror att de inte kommer säga något före strejken den 8 mars. Regeringen är hårt pressad både av oss i aborträttsrörelsen och av Pro Liferörelsen. Även den hade väntat sig mer av regeringen och har fått nog.

Vad ska en göra om det inte går att strejka på sin arbetsplats?

– Ta ledigt för att ge blod och gå och demonstrera. Sjukskriv dig. Skriv brev till företag och myndigheter.

– Bara att ha svart på sig är en protest. Det finns tolv olika pågående rättsfall i Polen där lärare är åtalade bara för att de hade svarta kläder på sig under senaste strejkdagen. Det fanns även de som avskedades för att de deltog.

– Jag vill understryka det internationella. Det här är den första internationella kvinnostrejken i historien. Vad vi vet nu är att den omfattar 40 länder. Det är helt nytt att det inte sker utifrån yrken utan har utlysts av och för kvinnor. Och att vi förnyar strejkbegreppet.

Vi diskuterar en del kring det här. Klementynas erfarenhet är att facken i Polen är emot dem och reaktionära. Därför måste de ta andra vägar. I Argentina diskuterar Ni Una Menos med fackföreningarna. Hon tycker att de franska fackföreningarna alltid strejkar men inte kommer någon vart. Jag inflikar att vårt problem är att svenska fackföreningar är väldigt mesiga och sällan strejkar eller tar några riktiga fajter. Därför kan även symboliska ”strejkaktioner” den 8 mars vara av betydelse för att väcka ett intresse. På ett globalt plan är det ett bidrag att 8 mars kopplas inte bara till demonstrationer utan att strejkbegreppet introduceras, då det väcker idén om att gå längre.

Har ni kontakt med Women’s Marches i USA?

– Vi började förbereda för den internationella kvinnostrejken redan i oktober, innan Trump ens var vald. Vi förstod vid valet att de kommer att behöva oss och kontaktade Women’s Marches när dessa började ta form. Den 14 februari proklamerade Women’s March att de utlyser strejkden  8 mars. 

– Det finns flera olika plattformar. Dels den del av Women’s March som inte vill förlora sitt varumärke. Den vill bara heta just Women’s March och inte International Women’s Strike, som företagstänkande. Sedan den internationella som har sin bas i New York, med bland annat Angela Davis och Nancy Fraser. Det finns några mindre fackföreningar som är med på spåret. Sedan finns det en annan bojkottlinje under parollen ”grab your wallet”.

Vad vet du om Sydkorea?

– De hade en liknade rörelse som oss i Polen i höstas, mot totalförbud av abort, bara att de inte alls fick lika mycket uppmärksamhet. Skillnaden är att det är läkarna som utför abort som kriminaliseras (med risk för ett års fängelse), inte kvinnorna. I kampen hade de läkarna på sin sida och regeringen backade efter protesterna. De kommer att strejka i en timme i Sydkorea den 8 mars, plus demonstrationerna på kvällen.

Med på intervjun är Farzaneh Abiri som har rötter i Iran och är aktiv i Shora. Klementyna vill gärna ha kontakt med organisationer eller personer som kan göra något symboliskt i Iran.

– Vi har just fått klartecken att Thailand är med trots att de inte får strejka. Jag hoppas även på Singapore och Burma. Det är ett bakslag att vi inte nått ut till något land i Afrika. Det är viktigt att vi strejkar för de som inte kan.

Vi pratar om att det är en vanlig inställning i Sverige att ”det går inte att göra något” när vi har så otroligt stora möjligheter jämfört med kvinnor i exempelvis Iran. 

Farzaneh berättar att regimen just har  beslutat att sänka pensionsåldern för kvinnor för att förstärka kvinnors roll som hemmafruar. Detta i sin tur ska bekostas genom att i ännu större utsträckning ta in arbetare som är flyktingar, på slavliknande villkor.

8 mars verkar bli väldigt stort i Italien?

– De var 1 500 på planeringsmötet i Bologna. De fokuserar helt och hållet på våldet mot kvinnor. Det blir strejker på många platser, inklusive en 1-2 timmars strejk på Sardinien.

– Det häftigaste är Murcia i Spanien där motsvarigheten till LO har proklamerat total arbetsnedläggelse för alla män och kvinnor som vill hela dagen.

Blir det stort i Argentina?

– Det är en riktigt bred rörelse. Det är inte bara Ni Una Menos utan det är 200 olika organisationer. De har en väldigt annorlunda organisering mot den jag är van vid. De träffas flera hundra varje vecka och försöker komma överens.

Finns det någon fortsättning på International Women’s Strike efter 8 mars?

– Det är vår starka intention att det ska bli så.

– Sist en uppmaning till den svenska kvinnokampen: Reagera hårt på det här med barnmorskefallet (barnmorskan i Jönköping som vägrar att utföra aborter och som det visat sig är finansierad med amerikanska Pro Life-pengar). Ni anar inte hur snabbt reaktionen kan slå till när den väl har fått fotfäste. ■

Klementyna Suchanow t v och Farzaneh Abiri.

Klementyna Suchanow t v och Farzaneh Abiri.