Solidaritet eller högerreaktion?

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Tema: Kamp mot rasism och nazism, Muren mot flyktingar, Inrikespolitik, Arbetarkamp, Repression

Solidaritet och öppenhet, inte reaktionism och rasism! (foto: Mattias Bernhardsson)
Solidaritet och öppenhet, inte reaktionism och rasism!

Terrordåd är tragedier där människor urskiljningslöst dödas. Politiskt har de en reaktionär effekt, att stat och politiker inskränker demokratiska rättigheter och ökar resurserna till repression och övervakning.

Politiker och media hänvisar inte sällan till ett opinionstryck att vrida politiken i just denna riktning. Men bland de 10 000-tals som samlades till en ”kärleksmanifestation” på Sergels torg i Stockholm på söndagen (den 9 april) fanns en stark stämning av solidaritet och vilja att försvara sig mot rasism och splittring. Efter de fruktansvärda terrordåden i Frankrike i november 2015 fanns också en tydlig opinion mot rasism och kollektiv skuldbeläggning av muslimer.
Dessa manifestationer begränsar reaktionens möjligheter. De visar också möjligheter till en progressiv, antirasistisk rörelse om i synnerhet fackföreningsrörelsen skulle mobilisera bakom krav mot rasism och för solidaritet.

Den officiella politiken har dock rört sig i en annan riktning. Politikerna var snabba att kräva hårdare tag och nya lagar mot flyktingar, ännu mer resurser till polisen och utökad åsiktsregistrering. Detta medan dådet ännu betecknas (måndag 10 april) som ett misstänkt terrordåd. Det är chockdoktrinen än en gång – att en katastrof används för högervridning.
”Den tidigare tendensen med kraftigt ökat fokus på frågor som rör brottsbekämpning, polisen och försvaret kommer att ytterligare förstärkas efter dådet”, sammanfattade Dagens Industri i en artikel under rubriken ”Politisk enighet efter attentatet”.
”Vi är enade”, förklarade också de styrande i Stockholms stadshus, Karin Wanngård (S) och Anna König Jerlmyr (M), först i en debattartikel i Aftonbladet och sedan som talare på kärleksmanifestationen. Det är i och för sig sant att det är mindre som skiljer dem åt även i vanliga fall. I flera andra länder, som Tyskland, bildar deras systerpartier regering tillsammans. Men om skillnaderna mellan partier försvinner i extrema krislägen underminerar det ytterligare dessa partiers roll. Och om det inte finns ett tydligt vänsteralternativ kan det verka som de enda kritikerna är högerpopulister/rasister.
”Borgfred”, som det kallades under första världskriget för hundra år sedan, betyder att konflikter och strider läggs åt sidan. Effekten på den tiden var frysta löner och stigande priser. Dagens viktiga frågor – kampen mot vårdnedskärningar, vinster i välfärden och de gigantiska klyftorna, liksom behovet av antirasism och antisexism – kan inte läggas på hyllan.
De politiker som idag ryggdunkar varandra kanske vinner kortsiktiga vinster i opinionsmätningarna. Det hände också president Hollande i Frankrike 2015, men inom kort tid var han på nytt den mest impopuläre presidenten i modern tid, som ett resultat av sin högerpolitik.
Direkt efter dådet dominerar frågan om vad politikerna kan göra för att stoppa terrorn. Många förslag har lanserats, inte minst av inrikesminister Anders Ygeman, som även har talat om att kalla in militär. När det visade sig att den misstänkte föraren av lastbilen som dödade fyra och skadade 15 hade sökt asyl och fått avslag kom kraven på effektivare utvisningar. När Aftonbladet frågar ledande politiker från M, C, S och SD är det svårt att se skillnad på deras kommentarer. Det kommer att bli en upptrappning av tvångsutvisningarna. Justiteminister Morgan Johansson framhåller att förvaren – tvångshäkten för utvisningshotade – är fulla.

Rasister är alltid ute efter kollektiv skuldbeläggning – peka ut en hel grupp. Etablerade politiker har på senare tid visat ökad öppenhet för sådana argument. Men att den misstänkte sökt asyl är inget argument för massutvisningar av flyktingar till krig och terror. Var och en som sätter sig in i enskilda flyktingars ärenden förstår att Migrationsverket i fall efter fall ger avslag även där flyktingen verkligen har skäl att få stanna.
Ska alla flyktingar nu misstänkliggöras? Det liknande dådet i London, där personer dödades både av en bil och med kniv, utfördes av en i England född person.
Steget därefter är att misstänkliggöra efter utseende. Sverigedemokraterna, som har fått stort utrymme i media efter dådet, kräver hårdare id-kontroller inom landet. Då är det viktigt att komma ihåg hur dessa kontroller, REVA, innebar trakasserier mot alla som av polisen ansågs vara ”icke-svenska”. REVA möttes av stora och berättigade protester. Det kommer att behövas igen.
Krav på fler utvisningar används nu av bland andra moderatledaren Anna Kinberg Batra för att kräva fler poliser. Poliser som tränas genom att utföra brutala utvisningar kan senare användas av statsmakten mot strejkande arbetare eller massdemonstrationer på liknande sätt som franska polisen angrep demonstrationer mot försämringar i arbetsrätten förra våren.

Erik Nord, polischef i Göteborgsregionen, krävde i måndags att utländska medborgare som uttrycker sympati med IS eller liknande rörelser ska utvisas. Men rikspolischefen Dan Eliasson påpekade på måndagens presskonferens att det i polisens och myndigheternas system inte funnits några indikationer på att den nu misstänkte skulle utföra ett sådant dåd. Nords formulering om ”icke-demokratiska samhällssystem” som grund för utvisning innebär också en stor risk för godtycke. Me-nar han anhängare av apartheid eller Erdogan, eller skulle han även beteckna en demokratiskt socialistisk regering som ”odemokratisk”?
Den ”nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism”, Anna Carlstedt, varnade direkt för att Nords förslag skulle stå i motsättning till ”ett öppet och tolerant samhälle av tradition med långtgående fri- och rättigheter”. Terrorforskaren Magnus Ranstorp uttalade också att åsikter inte kan kriminaliseras.
Justitieminister Morgan Johansson hör till dem som har uttryckt intresse för den norska terrorlagen, som innebär att medlemskap i våldsorganisationer är brottsligt. Terrorforskaren Hans Brun invände i direktsändning i SVT att en sådan lag inte hindrade Breiviks terrordåd 2011, det värsta i Norden i modern tid.
Lagarna i sig är ingen garanti. I exempelvis Tyskland är nazistiska organisationer förbjudna. Det hind-rar inte att nazistgrupper existerar, om än med ständiga namnbyten, och inte heller att nazister begått terrordåd och grova våldsbrott. I Sverige är lagen om hets mot folkgrupp viktig, men används alldeles för sällan.

Precis som mot nazismen är det demokratiska massrörelser som måste agera mot högerextrem jihadism. Under generalstrejker och masskamp i Nigeria har Boko Haram tvingats tillbaka och inte utfört sina terrordåd.
I Sverige besvarades nazisternas våldsamma angrepp på demonstrationen i Kärrtorp i december 2013 av de största antinazistiska mobiliseringarna någonsin. Nazismen trycktes tillbaka och våren präglades av antirasism. På samma sätt inleddes hösten 2015 med en enorm våg av sympati för de flyktingar som kom genom Europa, på väg från krig och terror.
Terrorn har sina rötter i samhällsutvecklingen, av kapitalism och imperialism med dess ökade klassklyftor och allt fler våldsamma konflikter. Politikernas ”lösningar” skapar inte terrorn men de avleder uppmärksamheten från samhällets verkliga problem. Det verkliga svaret är demokratiska massorganisationer som i kamp försvarar vanligt folks villkor – en rörelse av arbetare och unga mot terrordåd, krig och rasism, för ett demokratiskt och socialistiskt samhälle. ■