1 maj Härnösand 1917 -2017: Åter till Anton Nilsons fängelse

Denna artikel har en filmPublicerad av Sigbritt Herbert

Plats: Härnösand Tema: Arbetarkamp

”Solidaritet Ger Styrka”. (foto: Arne Johansson)
”Solidaritet Ger Styrka”.

1:a maj i Härnösand 2017: Drygt 100 personer marscherade till det gamla fängelset till minne av 1917 års händelser. Det var också den officiella lanseringen av Anton Nilsons memoarbok, Hundraåringen som gjorde revolution, med nutida kommentarer av Offensivs Arne Johansson och flyghistorikern Lennart Andersson.

Kvart i tre på eftermiddagen fanns knappt någon på plats utanför Teatern i Härnösand. Men klockan tre, när allt började, hade runt hundra personer samlats. Christer Bergström från Vaktel förlag inledde och guidade oss sedan genom dagen. Per Johansson från Rättvisepartiet Socialisterna gav en historisk bakgrund till händelserna 1917.
Första världskriget innebar brist på mat, något som förvärrades av skrupulösa ”gulaschbaroners” hamstring av livsmedel för att få upp priset. Februarirevolutionen i Ryssland fungerade som en vitamininjektion på den svenska och internationella arbetarklassen. Alva Ämting från arbetarspelet Vredens dagar pratade mer specifikt om situationen i Sverige. Hon poängterade att det var kamprörelsen på våren 1917 som lade grunden till beslutet om allmän rösträtt. Efter dessa två talare marscherade vi till det gamla fängelset där Anton Nilson satt inspärrad 1917. Där gavs ett kort smakprov ur spelet Vredens dagar, om händelserna 1917 men även om Sandökravallerna 1907. Spelet kan ses i Nyland i början av juli.
Från en balkong på fängelsegården beskrev Arne Johansson dramatiken i debatten om fritagning av Anton Nilson och den militära uppladdningen inför 1 maj.
200 soldater och ett 40-tal kulsprutor var posterade på fängelset. Situationen var spänd. Ett blodbad avvärjdes, bl a genom ett tal av den vänstersocialistiske riksdagsmannen Ivar Vennerström. Alla protester gav ändå resultat. Redan på den nytillträdda regeringen Edén-Brantings första möte hösten 1917 beslutades det om att frige Anton Nilson och Alfred Rosberg.
Sebastian Gunnesson från BB-ockupationen i Sollefteå jämförde 1917 med 2017. Med alla vårdnedskärningar, specifikt i Sollefteå, och vårdcentraliseringar undrade han om alla människor har lika värde eller om storstadsbor är mer värda.
Efter mötet på fängelsegården gick vi till den närbelägna IOGT-NTO-lokalen för att officiellt lansera Anton Nilson-boken.
Arne Johansson talade om Anton Nilson. Han berättade t ex om Anton Nilsons 100-årsdag i ett fullpackat ABF-hus i Stockholm 1987 där även ledande socialdemokrater deltog. Efter alla tal reste sig Anton och sa att alla talare hade glömt att nämna den ryska revolutionen. Därefter utbringade han ett fyrfaldigt leve för den ryska revolutionen, ett leve som alla närvarande såg sig nödgade att delta i.
Arne poängterade att Amaltheadådet var resultatet av en hård klasskamp. Händelsen i sig resulterade i stark repression som sedan vände. 1913 inleddes en väldig opinionsrörelse för Amaltheamännens frigivning. Vi fick också höra delar ur Anton Nilsons sista förstamajtal som 100-åring 1987 i Boteå, beläget mellan Kramfors och Sollefteå. Han talade där om saker som fortfarande är aktuella, som att värna miljön och mot korruption i vapenhandeln. ”Folket måste skapa en framtid tillsammans”, sade han. Efter det hölls ett panelsamtal om Ådalen och den kamp som fördes där för 100 år sedan och som förs nu. Deltagare var Arne Johansson, Sebastian Gunnesson, Alva Ämting, Ingrid Nilsson från Vänsterpartiet samt Mattias Gradin från Ådalsmarschen. Deltagarna var ense om hur viktiga kamptraditionerna från 1907 och 1917 fortfarande är i denna del av landet. ”Traditionerna sitter i”, som Mattias Gradin sade.
Sebastian talade om nedskärningarna inom sjukvården och Arne poängterade att BB-kampen är viktig för hela landet. Sebastian påpekade att ådalingar då som nu inte har något annat alternativ än kamp. Arne sade att hungermarscherna runt om i landet 1917 satte press på makthavarna, liksom vårdprotesterna sätter press i dag.
Alva bad oss att inte glömma den makt kulturen har. Mötet avslutades i en poetisk anda då Hanna Wikman från Kramfors läste ett avsnitt ur hennes egen text Jäntdjävlar om splivedsjäntornas del i kampen 1917. Den förekommer i pjäsen Vredens dagar.
Efter mötet kunde Christer Bergström nöjt konstatera att 20 exemplar av Anton Nilson-boken hade sålts, liksom flera andra böcker och den ännu ej lanserade boken Utan ånger om en av grundarna till Sverigedemokraterna.
Arne och Christer, som tog initiativ till dagen, och som inte hade förväntat sig en så stor uppslutning var mycket nöjda med hur dagen hade gått. Det är bara att konstatera att ådalingarna kommer ihåg sin historia av kamp, en kamp som pågår i dag i form av BB-ockupationen. Spelet Vredens dagar är en del av den moderna kampen. ”Kulturen har kraft”, som Alva sade. ■