Enbart den långa väntan är tortyr

Publicerad av Henrik Andersson

Tema: Muren mot flyktingar

Jag är god man till en ung asylsökande kille från Afghanistan. Han färdades tvärs genom Asien och Europa för att komma hit och nu riskerar han utvisning. Han riskerar att dödas om han återvänder eftersom hans hem ligger inom ett talibankontrollerat område.

I över ett år har han väntat på besked om han kan stanna eller inte. Under den tiden har regeringens asylpolitik gjort en 180-gradersvändning. Något som var en relativt enkel process har vänt till att vara en juridisk cirkus.
Vi kallades för en tid sedan till ett möte med Migrationsverket. Det blev en lång dag. Vi reste 100 mil tur och retur. Vi åkte med ett tidigt tåg och kom hem med ett sent. På tåget mötte vi en annan pojke som gjorde samma resa med sin gode man. Båda pojkarna var nervösa och hade sovit dåligt. Alla dessa pojkar har sömnsvårigheter, några har nervösa sammanbrott. Min pojke pendlar mellan att vara ledsen till att vara djupt deprimerad när man inte kan tala med honom alls. Några har tagit sina liv. Enbart denna långa väntan är tortyr och den slutliga intervjun är den inhumana processens höjdpunkt.

Vi väntade några timmar på Migrationsverkets kontor efter en nära fyra timmar lång tågresa. Väntrummet liknar en järnvägsstations med hårda träbänkar, kala väggar och små samtalsrum. En stadig ström av alla sorts människor kom och gick. Någon kom regelbundet in med en lista och letade efter en tolk.
Slutligen kallades vår grupp in och vi gick in i ett intervjurum. Ett litet rum med förhörsledaren på en sida bordet och oss fyra på den andra. Fem personer, fyra vuxna får en ung pojke att genomgå ett tretimmarsförhör. Det är en normal händelse i dagens Sverige. Det händer dagligen. Vår tolk hade redan varit med om ett förhör på förmiddagen och nu hade han sitt andra med oss. Han var slutkörd vid dagens slut.
Vi kom allhop ut från förhöret slutkörda och nedstämda. Killen måste flera gånger gå igenom omständighe- terna till varför han kom hit. Varför utsätter vi dem för detta?

Den socialdemokratiska regeringen stängde gränserna samtidigt som blåste man upp antalet anlända så att man skulle kunna utvisa så många som möjligt av de som redan kommit.
Nu ser vi hur politik som hämtar sin näring i folks värsta fördomar driver politiken. Rasismen visar sitt fula tryne. Och som ett religiöst mantra får vi veta att det inte finns pengar. Det här genomsyrar hela det politiska systemet precis som en cancer som dödar framtiden allt eftersom den växer. Men vart har pengarna som påståtts ha sparats efter decennier av nedskärningar tagit vägen? De har inte kommit oss till gagn.
Världens rikedomar har sakta ökat. Sveriges fyra storbanker har större tillgångar än tre gånger Sveriges BNP.
Vi behöver inte en socialdemokratisk regering som genomför högerns värsta politik. Vi behöver bygga upp ett nytt socialistiskt massparti i Sverige som tjänar folkflertalets intressen.

PS Den andre killen vi träffade på tåget och hans gode man måste komma tillbaka en annan dag. Göra den fyratimmarsresan enkel väg igen. De hade inte kunnat hitta en lämplig tolk. ■