Ett vänstersvar till högerkursen

Publicerad av Offensivs redaktion

Tema: Arbetarkamp

 (foto: )

”Oavsett väder är det en Socialdemokrati i snålblåst som marscherar på 1 maj i år”, skrev Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein den sista april och manade S-ledningen till ”kamp för reformismen”. Men socialdemokratins internationella kris är sprungen ur den kapitalistiska systemkris som efter viss fördröjning förvandlade reformismen till en politik av kontrareformer och den baklängesrevolution som i Sveriges fall inleddes i mitten av 1980-talet av den dåvarande S-regeringen. Den svenska socialdemokratin, som länge hade en unik ställning och förankring, blev också ett offer för den högerkurs och välfärdsslakt som partiet slagit in på efter att kapitalismens kris också hade blivit reformismens kris. Socialdemokraterna är idag ett borgerligt parti med en ledning som gång på gång tar nya kliv högerut.

För hundra år sedan var det dryga 20 000 personer som demonstrerade med Socialdemokraterna på 1 maj i Malmö. I år var det knappt en tiondel så många som slöt upp i S-tåget i samma stad. Trots vårsol och trots att statsminister Stefan Löfven var huvudtalare. I talet fanns bara ett löfte med socialt innehåll – ytterligare 1 miljard kronor ska satsas på att korta vårdköerna.
Men denna extra miljard räcker inte långt mot växande vårdköer: Myndigheten Vårdana-
lys slår i sin senaste rapport fast att primärvården är i behov av rejäla satsningar eftersom dess andel av hela hälso- och sjukvårdens resurser har minskat de senaste åren.
I övrigt handlade Löfvens tal mest om hårdare tag, plikt och krav med blicken mot ett samarbete med alliansens så kallade mittenpartier.
Löfven nämnde överhuvdtaget inte vinster i välfärden. En talande tystnad. ”Han lät som Liberalernas partiledare Jan Björklund. Och faktiskt inte bara i rättspolitiska frågor”, kommenterade Sydsvenskan i en ledare dagen eftersom rubricerats ”Löfven sneglar åt höger. Även den rödaste dagen”.

S-MP-regeringens skärpta högerpolitik samt uppenbara önskan att bryta med Vänsterpartiets stöd har ännu inte följts av ett politiskt uppvaknande från V-ledningen. Den håller ännu fast vid förhoppningen om att via ett inomparlamentariskt samarbete kunna vrida regeringen till vänster.
”Det är tack vare vårt budgetsamarbete som Sverige kan styras. Vi har hållit vår del av överenskommelsen, nu är det dags för regeringen att hålla sin del”, sa Jonas Sjöstedt i sitt förstamajtal i Göteborg, men erkände samtidigt att regeringen var ett hinder för en politik som ”tar ett större grepp över ojämlikheten”.
Inför detta och andra hinder viker dock V-ledningen sig istället för att tillsammans med andra – den socialistiska vänstern utanför riksdagen som Rättvisepartiet Socialisterna tillhör, fackliga aktivister, asylkämpar, klimataktivister, gräsrotsrörelser – bygga en kämpande vänsteropposition som verkligen kan utmana högerpolitiken. Men också bli en samlande vänsterkraft likt Podemos i Spanien och som bara väntar på att formeras efter uppsvinget för Mélenchon och hans nya vänsterrörelse i Frankrike. ■