Serbien: ”Bara en tidsfråga innan nya protester startas”

Publicerad av Jonas Brännberg

Tema: Arbetarkamp

Valet av sittande premiäminister Alexander Vucic till president i Serbien ledde i april till massprotester i hela landet.
Facebookeventet ”Protestera mot diktatur” spred sig som en löpeld och tiotusentals gick ut på gatorna. Sedan dess har protesterna mattats av men missnöjet finns kvar.
Offensiv har pratat med två av de aktivister som deltagit i proteströrelsen, Mirko från huvudstaden Belgrad och Slavko från den näst största staden Novi Sad.

I protesterna riktas ilskan mot Vucic som symboliserar den korrupta politiska eliten och dess kontroll över politik, media och ekonomi.
Även sociala frågor har varit viktiga, banderoller som ”Folket svälter medan eliten lever loppan” symboliserar ilskan.
– Valet av Vucic var gnistan men folk i allmänhet tenderar att hålla med om att det här inte bara handlar om valet, säger Mirko.

Demonstrationerna var spontana och spred sig snabbt över hela landet.
I Belgrad deltog som mest 30 000 och i Novi Sad 10 000. Men protester genomfördes i en lång rad mindre städer också. Protesterna är de största på minst tio år.
– Rörelsen startade helt fokuserad på valet och ilskan mot Vucics politiska elit. Men när fler människor blev involverade så började man göra kopplingar till sociala krav och föra ut dem i media, berättar Mirko.
Rörelsens krav har allteftersom sammanfattats i en detaljerad kravlista med nio punkter. Kraven handlar om att Vucics politiska elit måste bort, om fria val med korrekta röstlängder där alla kandidater ges möjlighet att delta i tv-debatter och där kandidaterna måste redovisa hur de finansierar sina kampanjer.
Rörelsen kräver också att ledningen för de statliga och regionala mediaföretagen avgår, att partikopplade chefer rensas ut från statliga företag och att makten decentraliseras.

– Krisen i samhället är utbredd, men situationen är ännu värre i provinserna än i de större städerna, säger Mirko.
De sociala kraven handlar bland annat om att förbättra arbetsrätten, höja minimilönen, återställa sänkta löner och pensioner, stoppa privatiseringarna och omförhandla avtalet med Internationella valutafonden (IMF). Slutligen kräver de att utbildning och hälsovård ska vara tillgängligt för alla och offentligt finansierad.
– Rörelsen har för första gången på länge placerat ekonomiska och sociala krav i centrum av media och samhällsdebatten. Nu är det många som har börjat diskutera kring de här frågorna och våra krav uppfattas som ”sunt förnuft”. Det finns dock en splittring vad gäller kraven. En del liberaler vill begränsa rörelsen till bara demokratiska krav, säger Slavko.

Hur har protesterna organiserats?
– Egentligen bara genom internet, det finns Facebookgrupper och event där saker diskuteras. I Belgrad hade vi också ett stormöte, säger Mirko.
– Till skillnad från resten av landet har protesterna i Novi Sad organiserats huvudsakligen genom studentfacket. Den första dagens protester var lama och ingen viss­te riktigt vad de skulle göra. Då tog studentfacket beslutet att delta och skapade ett onlineevent. Vi tog också upp utbildningsfrågor. I början var det mest studenter som deltog, men sedan blev det mer blandat, säger Slavko.

Har fackföreningarna deltagit?
– En del fackföreningar har stött protesterna. I Belgrad är det framförallt lärarfacken som vi har ått stöd av. Tyvärr är många fackföreningar ganska tröga. Det finns bra fackliga aktivister, men de har inte så mycket inflytande, säger Mirko.
– Vi hade hoppats på mer stöd, men en del byråkratiskt styrda fack har till och med sett rörelsen som konkurrenter och sagt att vi kidnappar ”deras jobb”, fyller Slavko i.

Har det någon gång diskuterats om att trappa upp kampen med strejker?
– Ja, när protesterna var som störst diskuterades det. Dock fanns det förhoppningar om att fackförningarna skulle sluta upp, så frågan blev vilande i väntan på det. När fackföreningarna sedan inte ställde upp så hade protesterna minskat i omfattning, säger Slavko.

Det har förekommit rapporter om att högernationalister deltagit i rörelsen också, stämmer det?
– Ja till viss del, men de har inte vunnit något stöd för sitt hat bland demonstranterna. Efter att en person kuppat sig in i en tv-sändning och skrikit ”Vucic – Bög!” (som rimmar) var det en del som började ropa detta på demonstrationerna. Vi överröstade dock dem med att ropa ”Vucic – Tjuv” som också rimmar, berättar Mirko.

Efter att ha protesterat varje dag har protesterna på sistone blivit mindre. Vad tror ni om framtiden?
– Vi kommer att arrangera fler protester som kan bli stora, dock inte varje dag. Även om rörelsen är på väg nedåt kommer det att komma fler protester.
– Läget är så desperat, så det är bara en tidsfråga innan protester bryter ut på nytt. Och då har folk erfarenhet och vi kommer att vara bättre organiserade. Kanske också mer radikala, säger Slavko.
– Ja, absolut. Vi funderar nu på hur vi kan organisera oss för att fortsätta ta upp om de här frågorna, säger Mirko.

Rättvisepartiet Socialisterna/CWI Offensiv stödjer fullt ut protesterna mot den korrupta kapitalistiska eliten som styr Serbien och samtidigt gynnar sig själva och sina allierade. För socialister i proteströrelsen är det viktigt att uppmuntra organisering underifrån och att skapa demokratiska strukturer för att tillsammans kunna diskutera och besluta om hur kampen ska kunna föras framåt till nästa nivå, samtidigt som man för fram behovet av ett demokratiskt och socialistiskt Serbien som det enda sättet att förverkliga de sociala krav rörelsen har. ■