Krisen för SPD Räddar Merkel?

Publicerad av Offensivs redaktion

Tema: Politiska frågor

 (foto: Wikimedia/Commons)

I söndags svors Emmanuel Macron in som Frankrikes nye president. Samma dag hölls det val i Tysklands folkrikaste delstat Nordrhein-Westfalen, som står för en femtedel av landets BNP.

Delstaten har traditionellt varit ett starkt socialdemokratiskt fäste. Men Socialdemokraterna (SPD) gjorde ett riktigt dåligt val i söndags och backade med nästan 8 procentenheter – från 39,2 procent 2012 till 32,1 procent. SPD:s resultat är det sämsta någonsin i den ”röda delstaten” (från 1980 till 1995 hade SPD egen majoritet i Nordrhein-Westfalen).
Det var det tredje delstatsvalet i år som slutade med en förlust för SPD och ett ökat stöd för förbundskansler Angela Merkels högerparti CDU.
I valet till förbundsdagen (hela Tyskland) 2013 blev CDU största parti med 33 procent av rösterna. Håller trenden i sig från vårens delstatsval kommer CDU på nytt att vinna valet till förbundsdagen i höst och Merkel sitter kvar.
Idag styrs Tyskland av en koalition mellan CDU och SPD, där det sistnämnda partiet är den förlorade juniorpartnern. Men i Nord-
rhein-Westfalen har SPD styrt tillsammans med miljöpartiet De gröna (Partei Bündnis 90/Die Grünen), som också förlorade stort i söndagens delstatsval.

Valutgången i Nordrhein-Westfalen kan vid första anblicken tolkas som ännu en bekräftelse på att Europa går åt höger. Men vänsterpartiet Die Linke mer än fördubblade sitt resultat – från 2,4 procent 2012 till 4,9 procent – och var bara en hårsmån från att ta sig över 5-procentsspärren och få säte i delstatsparlamentet. Högerextrema AfD kom dock in i delstatsparlamentet, men fick långt ifrån det röstetal partiet hade väntat sig.
Valet i Nordrhein-Westfalen ger ännu ett besked om att SPD:s förtroendekris blivit bestående. Den uppgång som partiet fick i opinionsundersökningarna när Martin Schulz, som var EU-parlamentets talman, valdes till ny partiordförande i februari i år (”Schulzeffekten”) blev ytterst kortvarig.
Minnet av SPD:s tidigare svek och attackerna mot inte minst de arbetslösa (Agenda 2010 & Hartz IV) som den SPD-ledda regeringen genomförde i början av 2000-talet finns ännu kvar. Schulz tal om ”social rättvisa” har därför haft liten trovärdighet och ingen påverkan på den faktiska politik som SPD har fört.
SPD-krisen har visat sig bli CDU:s största tillgång. Men även i Tyskland finns en stark misstro mot de etablerade partierna och politikerkasten samt de växande klyftorna, som ökat särskilt snabbt i industribältet Ruhr i Nordrhein-
Westfalen.

Die Linke skulle kunna gå mot ett valgenombrott i år om det inte vore för partitoppens koalitionssträvanden och underdånighet gentemot SPD.
I de delstater där Die Linke styr tillsammans med SPD har partiet genomfört både nedskärningar och utvisningar av flyktingar. Istället för att vara berett att ta ansvar för en borgerlig politik måste Die Linke stå på egna ben och bli ett verkligt oppositionsparti; en oförsonlig motståndare till högerpolitik och kapitalism. ■