I värsta fall ynka 39 kr i timmen

Publicerad av Vilgot Karlsson

Vilgot Karlsson. (foto: )
Vilgot Karlsson.

Den 10 maj publicerade Erik Wisterberg en artikel på sajten Breakit. Han hade under två veckors tid dokumenterat sin egen skickliga infiltration av, och anställning hos, matleveransföretagen Uber Eats och Foodora. 

Reportaget ger en dyster inblick i livet som cykelbud, och får mina inre varningsklockor att ringa, som för att varna om arbetsmarknadens framtid. Dessa cykelbud (som enligt Uber Eats inte är anställda utan frilansande egenföretagare) cyklar långa pass, genom väderfenomen som lamslår både tunnelbanan och biltrafiken, ibland så mycket som sju dagar i veckan, för att leverera hipsterburgare och thaimat till den som vill käka på restaurang men inte vill byta om från mjukisbrallor, för i värsta fall ynka 39 kronor i timmen! 

Det som ska motivera dessa frilansande egenföretagare är konkurrens. Företagen vill framställa det som om ett jobb inte är ett jobb, utan en serie korta uppdrag som måste utföras, och där risken finns att nån annan hinner norpa uppdraget före dig. Lösningen? Var driftig! Var på hugget! Brinner du verkligen för detta tillfälliga ströjobb? Gör städning/matleverans/valfritt slitjobb till din passion! Var flexibel och tillgänglig och gå med på vad som helst, inte på grund av desperation utan för att du är en fri människa, fri att jobba när du vill (förutsatt att det finns jobb, att du hinner först, att du accepterar skitvillkor, struntar i pension och försäkring och kan jobba för vilken lön som helst)! 

Friheten att välja sin egen tillvaro är oerhört viktig, men i detta fall så handlar det om friheten för företag att utnyttja arbetare för att de som har råd ska kunna fortsätta att vara bekväma. Signalfel i tunnelbanan? Ta en Uber! Vill äta på favvorestaurangen, men den är fullbokad? Beställ från Foodora! 

Det finns något ironiskt i att företagen har snott just ordet gigg, musikbranschens ord för en stressig tillvaro fylld av kortare spelningar på så många ställen som möjligt, där man ska vara nöjd med det man får, där osäkerhet om framtiden råder och man får vara förberedd på att behöva sälja skivor och t-shirts vid sidan av för att få ekonomin att gå ihop. 

Låter som en perfekt beskrivning av den arbetsmarknad som giggekonomins förespråkare vill ha. .