Fortsatt krisläge i vården

Publicerad av Johan Sand

Plats: Stockholm Tema: Vården

Antalet vårdplatser har minskat dramatiskt i Stockholm. (foto: Wikimedia Commons)
Antalet vårdplatser har minskat dramatiskt i Stockholm.

Det är inte någon nyhet för någon, men bristen på vårdplatser i Stockholms akutsjukvård kvarstår och förvärras. I april redovisade akutsjukhusen sammanlagt 2 967 öppna vårdplatser, vilket är en minskning med knappt 100 vårdplatser jämfört med samma tid året före. I april 2016 fanns 3 064 vårdplatser tillgängliga. Det i sin tur var en minskning från februari 2015, då 3 186 vårdplatser var öppna.

Det betyder att 509 vårdplatser är stängda, det vill säga ungefär en av sju som ska finnas. De flesta stängda vårdplatserna finns på Karolinska (Solna, NKS och Huddinge sammanräknade), där 337 platser är stängda, men även Södersjukhuset hade i april 104 stängda platser. Stängningarna beror mestadels på personalbrist. Sjukhusen kan inte behålla vårdpersonal, som kan hitta bättre betalda och mindre stressiga jobb på annat håll. Ironiskt nog har sjukhuset med flest stängda platser också den högst betalde direktören.

Det nytillträdda moderata finanslandstingsrådet Irene Svenonius vill inte hålla med om att någon kris råder i vården. Hon föredrar att kalla det utmaningar. Några extra pengar i budgeten till lönesatsningar på vårdpersonal blir det inte. Irene Svenonius talar om att dra ned på byråkratin i landstinget, men budgetposten som går under beteckningen ”Landstingsstyrelsens förvaltning” ökar med 40 procent mellan år 2015 och 2017, och planeras öka med ytterligare drygt 700 miljoner kronor år 2018. Vidare ök-as Hälso- och sjukvårdsnämndens administrativa anslag med 56 procent mellan år 2015 och 2017.

Varje dag ställs planerade operationer in på grund av personalbrist, antingen på operationsavdelningar eller på eftervårdsavdelningar. De styrande politikernas oförmåga att säkerställa drägliga arbetsvillkor resulterar i längre vårdköer, ökade administrativa kostnader och givetvis onödigt lidande för alla patienter som inte får utlovade operationer när de skulle ha fått dem.
Samtidigt ska så kallade vårdval införas inom ytterligare ett område, reumatologi, trots att ingen utom ansvariga politiker ser några fördelar med detta. Vårdval innebär att privata utförare får ökade möjligheter att behandla patienter efter avtal med landstinget. Patienten kan välja var hen ska få sin behandling. Nackdelen är att ingen helhet finns; en privat vårdgivare kan tacka nej till ”komplicerade” patienter, och den offentligt drivna vården får ta hand om alla komplikationer.
Ett ytterlighetsexempel på konsekvenser av vårdvalet har visat sig vara den av Praktikertjänst ägda Ul-
tragynkoncernen, där det har visat sig att läkare ser till att operera så mycket som möjligt, och allra helst så dyrt som möjligt eftersom de får bonus för detta. Istället för att bara skära bort något om det behövs skär man lite extra för säkerhets skull.

För att komma tillrätta med bristen på vårdplatser – som inte är unik för Stockholm – krävs en uppvärdering och politisk prioritering av vårdpersonalens villkor, inklusive löneutveckling, men också ett systemskifte i sjukvården bort från den marknadsanpassade och kamerala styrformen NPM mot en helhet som utgår ifrån patientens bästa istället för företagsekonomens. Det förutsätter ett stopp för vinster i välfärden och ett mer demokratiskt beslutsfattande i vården med representanter för både patienter och personal. ■