Finlands högerregering sprack och återkom

Publicerad av Sosialistinen Vaihtoehto (CWI Finland) Edmund Schluessel, Per Olsson

Plats: Helsingfors Tema: Politiska frågor

Finlands regering kollapsade i måndags då de traditionella högerpartierna, Centerpartiet och Samlingspartiet (Moderaterna), meddelade att det inte fanns någon grund för samarbete med det högerextrema Sannfinländarna.
Men dagen efter tog regeringskrisen en ny vändning när Sannfinländarna splittrades och 22 sannfinländare, bland dem partiets grundare Timo Soini och partiets alla ministrar, happade av riksdagsgruppen och bildade en egen under namnet Nytt alternativ.

Centern och Samlingspartiet hävdade från början att splittringen skedde på grund av skillnader i flyktingpolitiken. Men Sannfinländarnas högersväng, som valet av den öppet rasistiska Jussi Halla-aho till ny partiledare markerade, gav ett tillfälle för den traditionella högern att skilja sig från en pinsam allianspartner.
Sannfinländarnas nya ledning å sin sida önskade detta. Sannfinländarnas popularitet har rasat på grund av partiets stöd för rege­ringens politik med åtstramningar och privatiseringar och därför har Halla-aho medvetet drivit Sannfinländarna ut ur regeringen.
Men dagen efter att regeringen kollapsade sprack Sannfinländarna. 22 av partiets riksdagsledamöter bröt sig ur och bildade en egen riksdagsgrupp, Nytt alternativ, samt förklarade att man var beredd att fortsätta regera med den traditionella högern (Sannfinländarnas riksdagsgrupp som leds av Jussi Halla-aho har därmed reducerats till 15 riksdagsledamöter). Bland avhopparna finns Sannfinländarnas tidigare partiordförande och grundare Timo Soini och partiets alla ministrar.

Sannfinländarna som lämnade gjorde det för att rädda regeringen. Omedelbart uttalade den nya riksdagsgruppen att man är beredd ”att fortsätta i regeringen med det gamla regeringsprogrammet” (svenska.yle den 13 juni).
Repliken från statsminister Juha Sipilä (C) under tisdagen blev också det väntade: Regeringen fortsätter med Nytt alternativ, nuvarande ministrar och regeringsprogram.
Men sista ordet är långt ifrån sagt. Denna högerregering kan snart stå inför en ny kris och nyval kan följa. Landets politiska kris har med de senaste dagarnas händelser snabbt fördjupats. Om inte vänstern och facken snabbt bryter upp från sin paralysering och passivitet är risken stor att de stympade Sannfinländarna, som icke-regeringsparti, kan börja parasitera på det missnöje som finns.

Socialdemokraterna (SDP), De gröna och Vänsterförbundet uppmanade i måndags till nyval och många människor stödde detta.
Men nu gäller det för Vänsterförbundet och andra vänsterpartier att mobilisera löntagare, unga och gamla för att stoppa nedskärningarna – inte bara med namninsamlingar, utan med demonstrationer och samordnade strejker.
Om Vänsterförbundets ledare Li Andersson, eller någon annan, gör en ”Corbyn”-vändning och kampanjar mot åtstramning och för att riva upp de många försämringar de har genomfört samt arbetar för att bygga en massrörelse starkt rotad i arbetarklassen kan man göra en skillnad.
För socialister kvarstår uppdraget: att bygga ett marxistiskt massparti av och för arbetarklassen. ■