Nya krigshot på Koreahalvön

Publicerad av Offensivs redaktion

Tema: Militärisering

 (foto: )

Donald Trump har hotat Nordkorea med ”eld och ursinne” med en styrka som världen aldrig tidigare har sett. Svaret från Kim Jong-Un var ett konkret hot om en attack mot USA-basen på Guam. Hur långt är världen ifrån en militär konflikt? Kommer i så fall kärnvapen att användas?

De båda ledarnas ageranden är närmast spegelbilder av varandra: Ett skenbart ”oförutsägbart” agerande och väldigt hårda verbala hot. Bakom detta finns dock kalkylerade överväganden. Hotet om krig eller militära aktioner har ökat, men är under den närmaste tiden fortfarande inte det mest sannolika.
Måndag den 14 augusti, när detta skrivs, har USA:s utrikes- och försvarsministrar, Rex Tillerson och James Mattis, på nytt uttalat att USA inte eftersträvar att störta regimen i Nordkorea. USA:s hårda ton har istället, enligt dem, syftet att tvinga fram förhandlingar för nedrustning av kärnvapen på den koreanska halvön.
Augusti kan bli en avgörande månad. Nordkorea har satt datumet 15 augusti, årsdagen för Koreas befrielse från Japan 1945, för sitt hot om missiler i havet runt Guam. På Guam finns USA:s två västligaste baser i Stilla Havet, med 5 000 soldater.
Den 21-31 augusti genomför USA och Sydkorea en stor gemensam militärövning med tiotusentals soldater.
”Ingen USA-president har använt liknande ord som Trump, efter en avslutad golfrunda, sedan Harry Truman hotade med – och använde – atombomber mot Japan i augusti 1945” påpekade historikern Bruce Cumings, författare till en bok om Koreakriget, i The Guardian den 13 augusti.
Alla tidigare analyser i USA har dragit slutsatsen att det inte finns någon militär lösning på den långvariga och komplexa konflikten. Efter Koreakrigets ursinniga bombningar var Nordkoreas städer år 1953 mer förstörda än de tyska och japanska städerna efter andra världskriget. Trots detta tvingades USA ge upp försöken att besegra Nordkorea.
Nordkoreas regim har sedan dess gått från en egen variant av stalinistisk diktatur till en extremt nationalistisk militärdiktatur som går i arv, allt mer isolerad efter Sovjetunionens kollaps och kapitalismens återinförande i Kina.
I realiteten fruktar samtliga grannländer att regimen i Pyongyang ska kollapsa. De politiska och ekonomiska konsekvenserna, liksom sannolikt stora flyktingkatastrofer, är mycket svårförutsägbara. Detta håller än så länge tillbaka USA-imperialismens agerande.

Kim Jong-Un har dragit slutsatsen att kärnvapen är det som ska säkra regimen från att störtas. Hur långt de har nått i utvecklingen av dessa är dock oklart. Sydkoreas försvarsminister sa i ett tal i helgen att det kommer att ta ”åtminstone ett till två år”. Men de konventionella vapen som Nordkorea har är idag tillräckliga för att utgöra ett verkligt hot mot Sydkorea. Om hotet mot Guam har öns ansvarige för USA:s departement för inrikes säkerhet (Homeland security) sagt att risken att en missil skulle träffa ön är en hundradels promille.
Koreahalvön står i centrum för en drastisk militär kapprustning i Asien, främst som del av maktkampen mellan USA och Kina. USA har 30 000 soldater enbart i Sydkorea, där nya missilsystem är på väg att installeras. Även i Japan sker en drastisk ökning av militärutgifterna.
Trump har upprepade gånger försökt lägga över ansvaret på Kina att kontrollera Nordkorea. Det betyder också att om Trump skulle agera militärt skulle han säga att ”Kina har misslyckats”. Diktaturen i Peking har också flera gånger i FN röstat för de sanktioner som införts. Men Kim Jong-Uns nya missiler trotsar även Xi Jinping.

Trumps presidentskap innebär en upptrappning av USA-imperialismens historia av krig och förtryck av arbetare och fattiga runt om i världen. Hans nationalism och militarism är helt i linje med arbetar- och kvinnofientligheten, liksom rasismen. Denna politik måste utmanas av masskamp i USA.
Samtidigt ger socialister inget som helst stöd till den morbida diktaturen i Nordkorea som hotar med krig, men helst av allt vill uppnå nya avtal med imperialismen. Avtal som aldrig kan ge fred och välstånd till arbetare och vanligt folk i regionen, utan bara leda till nya kriser och konflikter.
Hotet om krig finns kvar så länge kapitalism, militarism och imperialism inte har avskaffats. Detta hot kan bara undanröjas av kamp från arbetare, bönder och unga i både Nord- och Sydkorea, och globalt, för demokratisk socialism för fred och välstånd. ■