Nya miljarder till krigsrustning

Publicerad av Jonas Brännberg

Tema: Militärisering

Allt mer pengar till militären, samtidigt som välfärden är på svältkur. (foto: Joel Thungren / Försvarsmakten / Combat Camera)
Allt mer pengar till militären, samtidigt som välfärden är på svältkur.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Moderaterna enades förra veckan om en ny försvarsuppgörelse. Inkluderat vårändringsbudgeten får försvarsmakten 8,6 miljarder kronor extra till år 2020, utöver de 10,5 miljarder extra som beslutades om 2015. Effekten är ytterligare militär upprustning som ökar spänningarna i vår region, samt ytterligare ett exempel på splittring och problem inom Alliansen.

Redan tidigare i år gick ÖB ut offentligt och krävde 6,5 miljarder kronor extra under åren 2018-2020 medan andra uppgifter från försvarsmakten har hävdat att det behövs 10 miljarder för ”bibehållen förmåga”, allt som en del i en illa dold kampanj från staten själv att politiskt tvinga fram militär upprustning.
Den nya miljardrullningen handlar inte om ”bibehållen förmåga”, utan om upprustning. Bland annat ska ett nytt ledningssystem för marinen och ett nytt luftvärnssystem införskaffas, fler fordon och mer ammunition köpas in samt antalet soldater utökas.
Tillsammans med höstens jättemilitärövning Aurora 17, där ”värdlandsstöd” till Nato ska övas, skickas viktiga signaler till omvärlden om att Sverige vill delta i det upprustningsrace som pågår, där olika maktblock beväpnar sig allt mer för att kämpa om makt och inflytande i världen. Militariseringen är också en viktig del i en snabb process i Sverige där statens ”hårda kärna” stärks på bekostnad av välfärden. Det är ingen slump att utspelet om nya miljarder till polisen kommer nästan samtidigt.

Med snabbt ökande klyftor både inom landet och i vår omvärld, och med allt mindre förtroende för de styrande, mobiliseras staten för att spela en mer repressiv roll än under den tid då välfärdssamhällets skyddssystem kunde mildra samhällets motsättningar.
Militarismen och det uppmålade hotet utifrån används av regeringen och etablissemanget för att kväva kritik mot upprustning och samarbetet med krigsalliansen Nato. ”De som uppskattar split, splittring och överdrivet taktiserande är möjligen antagonister med bas någon annanstans än i Sverige”, sa till exempel försvarsminister Peter Hultqvist (S) i sitt linjetal vid försvarskonferensen i Sälen i början av året.

Efter Alliansens sommardebacle med hot om misstroendeomröstningar i samband med skandalen på Transportstyrelsen är försvarsuppgörelsen ytterligare ett hårt slag mot perspektivet av en alliansregering efter nästa val. För Socialdemokraterna ses säkert uppgörelsen med Centerpartiet och Moderaterna som ytterligare ett steg mot deras förhoppning om en regering över ”blockgränserna” efter valet 2018.
Onekligen är det allt mer bara i någon symbolfråga som regeringen skiljer sig från allianspartierna. Upprustning är ett klassiskt signum för högerpolitik. 100 år efter den stora antikrigsrörelsen i Sverige i samband med första världskriget måste motstånd mot militarism och krigshets återigen byggas upp av gräsrotsrörelser underifrån. ■