Uppgång för vänstern i Norge

Publicerad av Trond Sverre Kolltveit

Socialistisk Ungdom i en satirisk ”stöddemonstration” för de rika, som i media hade klagat över hur ”svårt” det är att vara rik! (foto: Joakim Møllersen)
Socialistisk Ungdom i en satirisk ”stöddemonstration” för de rika, som i media hade klagat över hur ”svårt” det är att vara rik!

En månad innan valet i Norge verkar det som om partierna till vänster om Arbeiderpartiet (norska S) kommer att få ett bra resultat.

Enligt en mätning gjord av TV2 var Rødt över 4-procentsspärren med 4,7 procent. Sosialistisk Venstreparti (SV) hade dock bara 3,6 procent i den mätningen. I flera andra mätningar, bland annat i VG, ligger SV på mellan 5,5 och 6,5 procent, medan Rødt fortfarande har en realistisk chans att ta sig över 4 procent. I Oslo har båda partierna ökat kraftigt och ligger enligt en mätning på 7,9 procent för Rødt och 9,6 procent för SV.
Om TV2:s mätning hade varit valresultatet skulle Rødt få nio mandat i riksdagen och bli femte största parti. Det är troligt att de för första gången åtminstone får två mandat. SV har kämpat för att ta sig över fyraprocentsspärren efter att ha varit juniorpartner i den förra rödgröna regeringen, men ligger nu bra till i de flesta mätningar.

Några av de vänstervindar som har blåst över USA och Europa, som framgår av Sanders, Corbyn och Melenchon, har nått Norge. Över hela världen ökar motståndet mot de etablerade politikerna. I Norge ökar också motståndet mot koalitionsregeringen med Høyre och Fremskrittspartiet (Frp) som för en blå-blå politik för aktiepekulanter och de rika, en politik som leder till ökade klassklyftor.
Socialistisk Ungdom anordnade en satirisk ”stöddemonstration” för de rika i augusti som en reaktion på det faktum att flera miljardärer och de rikaste har gått till media och klagat över hur svårt det är att vara rik i Norge. Detta trots att den blå-blå regeringen har gett dem stora skattesänkningar. Høyre har sagt att de helt kommer att ta bort förmögenhetsskatten.
Ett regeringsskifte är sannolikt, men inget är säkert. Även om Arbeiderpartiet (Ap) fortfarande är det största partiet med cirka 30 procent kämpar de för att behålla detta stöd. Ap skulle hellre stödja sig på de borgerliga mittenpartierna än partierna till vänster, men opinionsmätningarna har visat att en ny Ap-regering faktiskt kan tvingas söka stöd från vänster.

Rødts partiledare Bjørnar Moxnes sade i sitt 1 maj-tal i Oslo att Rødt ställer tydliga krav på att stödja en Ap-regering och att den inte automatiskt kan räkna med stöd. SV har satt upp fem ultimatum för att vara en del av en regering ledd av Ap.
De fem kraven från SV är: stopp för vinster i välfärden, nej till oljeborrning utanför Lofoten, stöd för förbud mot kärnvapen, ökade barnbidrag och större lärartäthet i skolan. Ap:s vice ordförande Hadia Tadzjik har redan avvisat kraven. Om ledningen för Rødt och SV backar från kraven skulle det vara en skandal, och de skulle förlora mycket av det stöd de har idag.
Men Arbeiderpartiet har också varit involverat i stora delar av den borgerliga politiken, som den blå-blå regeringens alltmer omänskliga flykting- och asylpolitik. Samtidigt med det stora antalet flyktingar i världen har antalet personer som kommer till Norge fallit kraftigt. Det har bland annat blivit lättare att avvisa asylsökande och fler flyktingar har stoppats vid gränsen. Samtidigt har många visat stöd och solidaritet till de unga asylsökande som kommer att utvisas den dag de fyller 18 år. Många av dessa är allvarligt traumatiserade av sin situation.
Mätningar har visat att antalet som vill ha en mindre strikt invandringspolitik ökar och nu är långt över 50 procent. Likväl gick Ap-ledningen emot en mer mänsklig asyl- och flyktingpolitik på partiets kongress.

Valkampanjen i år har präglats av ”integrations”-minister Sylvia Listhaugs (FrP) många rasistiska och islamofobiska uttalanden. Även andra etablerade politiker har kommit med tvivelaktiga utspel.
Senterpartiets ordförande och politiker från Høyre har talat om att ”norska värderingar är under press” och att ”vi måste vara stolta över norsk kultur”. Även Ap-ledaren Jonas Gahr Støre har sagt att det är ”tryck på norska värden”.
Men det är inte invandring och ”utländska kulturer” som hotar rättigheter och välstånd som arbetarrörelsen har uppnått historiskt genom hård kamp. Det är den norska politiska högern som har pressat på för nedskärningar, privatiseringar och för att ta bort arbetarnas rättigheter, som när de ändrade arbetsmiljölagen. Det är högern som har tagit strid mot värderingar som solidaritet, antirasism och internationalism.
Det ökande motståndet mot den blå-blå regeringen kommer också från de nedskärningar och privatiseringar som har genomförts inom den offentliga sektorn. Men Ap-ledaren Jonas Gahr Støre har sagt att det är svårt att ta tillbaka det som högerregeringen har privatiserat eller skurit ner.
En viktig orsak till vänsterns framsteg är också vad som händer internationellt, med exempelvis Trumps arbetarfientliga, kvinnofientliga och rasistiska dagordning. Efter Trumps valseger ökade medlemsantalet i Rødt och SV kraftigt. Demonstrationerna på den internationella kvinnodagen den 8 mars och den 1 maj var rekordstora, med 10 000 respektive 9 200 deltagare i Oslo.

Ett socialistiskt program som utmanar kapitalismen, den borgerliga politiken och den nyliberala ”logiken”, som går emot alla nedskärningar, privatiseringar och politiska privilegier, skulle få en stark uppslutning. Det gäller också att visa i praktiken att det är på allvar, där inte en enda nedskärningsbudget i kommunerna kan accepteras. Men det är också viktigt att delta i kampen och de sociala rörelserna utanför Stortinget (norska riksdagen), kampen på arbetsplatserna, den antirasistiska kampen och gräsrots­kampen mot vinster i välfärden och de ökande klasskillnaderna. Man måste knyta an till striderna och rörelserna internationellt.
Kandidater att rösta på i det här valet finns till vänster om Ap. Det behövs också krav på att de följer en socialistisk politik för att ta tillbaka den nuvarande regeringens reaktionära ”reformer”. Med en riktig socialistisk politik kan vänstern få ett ännu större stöd. ■