”Vi är inte ensamma längre”

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Plats: Stockholm Tema: Muren mot flyktingar, Arbetarkamp

Flyktingungdomarnas kamp sprider sig över hela landet och blir allt större. (foto: Natalia Medina)
Flyktingungdomarnas kamp sprider sig över hela landet och blir allt större.

De unga flyktingarnas sitt­strejk fortsätter att växa, liksom stödet till dem. I helgen genomfördes både en solidaritetsmanifestation och en gående demonstration, båda med omkring 2 000 deltagare.

Ung i Sverige, som arrangerar sittstrejken, förändrar stämningen i Sverige. Trycket ökar på politikerna och i synnerhet på regeringen.
– Vi var 20 stycken när vi började, nu är vi inte ensamma längre, sa talespersonen Fatemeh Khavari till över 2 000 personer på Medborgarplatsen efter demonstrationen i söndags, den 20 augusti.
Under demonstrationståget på Söder applåderades demonstrationen från både uteserveringar och balkonger. Slagord mot utvisningar – ”No deportations” – ekade mellan husväggarna.

Dagen innan, på lördagen, väcktes sovande på Medborgarplatsen av ett häftigt regnväder. Men med solen kom också fler än tusen personer för att visa sin solidaritet.
Denna dag hade rasisterna i gruppen ”Stå upp för Sverige”, som har efterträtt ”Folkets demonstration”, mobiliserat för att flyktingarna måste lämna torget. Därför uppmanade flera olika nätverk mot utvisningar och mot rasism till försvar av sittstrejken.
För rasisterna slutade dagen i fiasko. De lyckades inte samla fler än högst 100 personer, betydligt färre än vid tidigare arrangemang. Frustrationen var uppenbar när deras rasistiska rop som ”Ut med packet”, ”Inga afghaner på våra gator” och uttalade förhoppningar som massvåldtäkter knappt ens hördes för de som stod närmast.
På Medborgarhusets trappa svarade sittstrejken med rop om ”Kärlek”, samtidigt som de viftade med hjärtan och svenska flaggor. De varvades med talkörer mot utvisningar.
Ett försök från en nazist att från trapporna ropa ut sitt ”budskap” besvarades med lugn. Polis var snabbt på plats och tog med sig rasisten därifrån.
Framför trapporna stod täta led med folk, vana demonstranter varvade med nya, både unga och äldre.
– Vi känner att vi har starkt stöd, vi kommer inte att ge oss, sa en av de strejkande, Ahmed, till mig på torget.

Under veckan inleddes också skolstrejkerna. Mahmood Rezai, också talesperson för Ung i Sverige, visade vägen med film där han och hans klasskamrater sätter sig på golvet i klassrummet i en symbolisk uppvisning av stöd till sittstrejken.
Skolstrejken var också ett tema på det torgmöte som Studenter mot rasism och konstnätverket BadArt arrangerade fredag den 18 augusti. Shikeba från Ung i Sverige, som var en av talarna, berättade varför strejken pågår, att utvisningarna till Afghanistan måste stoppas.
– Vi i Studenter mot rasism backar upp strejken. Vi vill hjälpa till att ta den till så många skolor som möjligt, sa Ville Karlsson från Studenter mot rasism, och fortsatte:
– Trycket på regeringen måste öka. Ett beslut om amnesti – alltså asyl till alla flyktingar – måste tas innan en ny budget läggs fram i september.
Natalia Medina läste upp ett stöduttalande från det spanska elevfacket, Sindicato de Estudiantes, som organiserat flera stora elevstrejker det senaste året. ■

Rättvisepartiet Socialisterna ger fullt stöd till sittstrejken. Vi kräver:

  • Stoppa utvisningarna. Amnesti för alla flyktingar som är i Sverige nu. 
  • Asyllagen från 2016 måste omedelbart rivas upp, att permanenta uppehållstillstånd som norm och rätt till familjeåterförening återinförs.
  • Masskamp mot nazismen. Vänd inte nazisterna ryggen, utan svara med massmobilisering – fackföreningar, andra föreningar och lokalsamhället.
  • Rätt till asyl för politiska flyktingar och alla som flyr krig och terrorism.
  • Gemensam kamp för jobb, bostäder och välfärd för alla. Låt banker och storföretag betala.
  • Kamp mot all rasism och diskriminering. För ett socialistiskt samhälle där alla ges lika rätt.