”Kommer aldrig att tröttna”

Publicerad av Vilgot Karlsson

Plats: Stockholm Tema: Muren mot flyktingar, Arbetarkamp

Fatemeh Khavari (talare) har hållit många inspirerande tal. (foto: Natalia Medina)
Fatemeh Khavari (talare) har hållit många inspirerande tal.

Söndagen den 20 augusti samlades mellan 2 000 och 3 000 för att marschera tillsammans med de strejkande flyktingarna (som går under namnet Ung i Sverige) på Medborgarplatsen. 

Människor av olika nationalitet, ålder och hudfärg, med uppehållstillstånd eller inte, ställde sig i tre snyggt organiserade led och promenerade i ett långsmalt tåg längs Götgatan, till Ringvägen och sen runt igen, tillbaka till Medborgarplatsen. Överallt på trottoarerna, i fönstren och till och med på taken stod människor och applåderade och gjorde hjärtsymboler med händerna. Förutom någon enstaka gubbe som cyklade förbi och buade, och ett litet gäng rasister som stod och filmade, var bemötandet varmt och solidariteten uppenbar.
Den strejk som ett femtiotal personer startade den 6 augusti på Mynttorget har nu vuxit sig stor och stark, och dess mål, att stoppa alla utvisningar, framför allt till Afghanistan, är inte bara självklart, utan livsnödvändigt.

Efter demonstrationen talade bland annat Fatemeh Khavari, omgiven av människor som viftade med flaggor:
– Vi är här för att säga till alla att mänskliga rättigheter finns! Idag är en kampens dag. Först var vi bara några stycken och nu är vi såhär många! Vi blir fler och fler och vi är inte ensamma längre, vi kan få stanna i Sverige. Det är inte politiker som bestämmer. Vi vill bo tillsammans med er, det är ni som bestämmer.
– Det spelar ingen roll varifrån man kommer. Jag har ögon, öron, och ni med. De flesta har händer och fötter och hår. Men alla har inte stora hjärtan. Ni som är här har stora hjärtan! Till de som säger att Afghanistan är säkert, de som vill utvisa barn och vuxna till en säker död: vi är fler än er! Medborgarplatsen har sett kärlek och hat, när de ger oss hat ger vi dem kärlek, för vi vill ha en värld utan hat och krig.
– När jag hörde att rasister skulle komma hit blev jag rädd. Sen såg jag er medmänniskor, och blev trygg. Ni var där för oss igår, idag och kommer vara det imorgon. Trots att vi är inne på den femtonde dagen och många av oss inte har sovit så bra så är vi inte trötta. Vi blir piggare och piggare! Vi kommer aldrig att tröttna! Folk trodde att när skolan börjar är det slut, men vi lämnar Medis och börjar skolan, sprider strejken dit. Och det sprids över hela landet. Vi som är här lovar att om vi får chansen att leva kommer vi att stå bredvid er och bygga Sverige tillsammans. ■