Marx bok Kapitalet en högaktuell 150-åring

Publicerad av Robin Clapp - Socialist Party (CWI England & Wales)

Tema: Kapitalet

Karl Marx (foto: )
Karl Marx

”Marx hade rätt. Från Iphones till kapitalets globalisering – i dagens värld finns det många bevis på att Marx hade rätt i sina förutsägelser”. Det skrev den amerikanska tidskriften Rolling Stone år 2014 och hänvisade särskilt till att det i Karl Marx Kapitalet finns förklaringar till den globala kapitalistiska krisen uppkomst, koncentrationen av makt och ägande samt de snabbt växande inkomst- och förmögenhetsklyftorna.

I år är det exakt 150 år sedan som Kapitalet, första boken kom ut. De två övriga böckerna – Kapitalet II och III – färdigställdes av Friedrich Engels och gavs ut efter Marx död.
Kapitalet var ett epokgörande verk vars genomträngande och allsidiga analys av det kapitalistiska produktionssättet gav den socialistiska rörelsen en fast teoretisk och politisk grund att stå på.
150 år efter att första boken kom ut får Kapitalet ständigt nya läsare och nyutgåvorna är många.

Under efterkrigstidens ekonomiska uppsving (1950-74) såg det ut som om kapitalismen hade inlett en obeveklig marsch framåt, samtidigt som alla återstående klassmotsättningar utplånades. En arbetarledares uppgift var helt enkelt att hjälpa till med att förvalta systemet. Arbetarklassen kunde passiviseras genom det ökade välståndet som ”sipprade ner” och innebar full sysselsättning och utbyggd offentlig service.
Karl Marx förlöjligades av många som en sedan länge överspelad ideo-log från 1800-talet. Hans förutsägelse om att växande ekonomiska klyftor mellan klasserna och att miljontals arbetare skulle pressas ned i fattigdom möttes av hån.
Ser man på världen idag förföljer Marx förutsägelser på nytt direktörerna och företagsägarna som utan framgång försöker ta sig ur de bestående skador som den stora krisen år 2008 orsakade. Den har kostat 102 000 miljarder kronor i förlorad produktion i världen och nära 80 000 miljarder i form av statliga räddningspaket.
Därför är det inte förvånande att den nyliberala tidskriften Economist på nytt ville undersöka Marx teorier. I en artikel med rubriken ”Labourpolitikerna har rätt: Dagens politiker har mycket att lära av Karls Marx” pekar tidningen på att kapitalet koncentreras hos allt färre personer. Artikeln visar att arbetarnas löner har fallit och att den exploatering som ”Uberekonomin” innebär ökar, med osäkerhet och ekonomisk misär för miljontals människor, särskilt ungdomar.
Ingen av dessa trender är unika för den nuvarande perioden. Detta var något som Marx förklarade för länge sedan. I kapitel tio av Kapitalet, som behandlar frågan om arbetsdagen, visar han på de chockerande arbetsförhållandena och den utbredda utarmning som gammal som ung utsattes för i profitens namn.
Han visar hur kapitalisterna tenderar att förlänga arbetsdagen eller driva upp arbetstempot i sin omättliga strävan efter ökade profiter. Arbetarnas säkerhet och hälsa blir satta åt sidan i den upptrappade konkurrensen mellan företag och nationalstater.

Om två månader infaller 100-årsjubileet av den ryska revolutionen. Men det är ett annat jubileum, nämligen det av första utgåvan av det första bandet av Karl Marx Kapitalet, som lade den teoretiska grunden för framväxten av det parti som blev till Bolsjevikerna under ledning av Lenin och Trotskij.
Kapitalet gavs ut på nio olika språk under Marx och Engels livstid. Ryska var det första språk som de tre banden översattes till. Ivriga unga arbetare och intellektuella fördjupade sig i dessa verk.
Lenins äldre bror, Alexander, läste boken med entusiasm. Han rekommenderade den till sin lillebror. Tragiskt nog blev Alexander senare hängd för ett mordförsök mot tsaren, vilket var ett exempel på det missriktade med att tillgripa individuell terror. Den yngre brodern, Vladimir Iljitj, läste, lärde sig, omsatte i handling och förberedde sig. Lenin kom senare att beskriva Kapitalet som ”det största verket om politisk ekonomi”.
Marx livslånge medarbetare Friedrich Engels skrev i en recension av boken 1867: ”Så länge som kapitalister och arbetare har funnits i världen, har det inte getts ut en bok som skulle kunna få en sådan betydelse för arbetarna”.

Kapitalet gav en grundlig analys av det kapitalistiska produktionssättet som råder än idag.

Kapitalet gav en grundlig analys av det kapitalistiska produktionssättet som råder än idag.

Marx ägnade 40 år av sitt liv åt att skriva Kapitalet. Efter hans död år 1883 tog den outtröttlige Engels itu med den oerhörda uppgiften att samla ihop och dechiffrera Marx ofullbordade anteckningar. Det blev till bok 2 (Kapitalets cirkulationsprocess) och bok 3 (Den politiska ekonomins totalprocess).
I deras arbeten från 1840-talet (Ekonomiska och filosofiska manuskript från år 1844, Den tyska ideologin, Filosofins elände, Lön, arbete och kapital, Det kommunistiska manifestet och Till kritiken av den politiska ekonomin, som kom ut år 1859) hade Marx och Engels lagt grunden för en materialistisk historieskrivning och den vetenskapliga socialismens teori som följde som en logisk fortsättning.
I Kapitalet utforskade Marx de ekonomiska utvecklingslagar som styr det kapitalistiska samhället. I den första boken spårar han grunderna till arbetarklassens ekonomiska kamp, förklarar den roll som fabrikernas regler spelar och analyserar hur kapitalister nyttjar maskiner.
Avgörande är förklaringen av hur pengar omvandlas till kapital när kapitalisten tillägnar sig ett överskott som investeras uteslutande för att ge ett högre överskott när produktionen drivs vidare.
Varje påstående vilar på tillämpandet av den ”dialektiska materialismens” tolkning av den historiska processen som en metod för att analysera hur kapitalet uppkommer. Marx visar att den kapitalistiska ekonomin inte uppstår av en massa slumpmässiga individuella handlingar, utan att den styrs av tydliga och synliga ekonomiska lagar.

Han inleder Kapitalet med en undersökning av varorna, som är produkter av mänskligt arbete vilka det går att bedriva handelsutbyte med.
Kapitalistisk produktion handlar, mer än något annat, om att skapa och ackumulera enorma mängder varor. Varje vara har ett bruksvärde. Det betyder att den måste vara användbar för någon annan som är beredd att köpa den. Bruksvärden är något som rör varans fysiska egenskaper. Men varje vara har en dubbel natur. Den har också ett bytesvärde.
Bruksvärden har producerats i alla tider, men det är först i och med kapitalismen som produktionen också ger upphov till bytesvärden – varor som inte produceras för omedelbar användning, utan för att säljas. Det innebär att varor har en dubbel karaktär. De har en specifik form (kappa, glass, tidning och så vidare) som vid varje given tidpunkt kan köpas eller inte köpas av en potentiell konsument som har råd med detta. Men den har också en mystisk dold egenskap som inte kan bäras, ätas eller läsas och inte har materiell form.
Trots deras skilda fysiska egenskaper kan varor utbytas på marknaden med andra varor, oberoende av deras användningsområde. Men hur går detta till? Vilka mekanismer gör det möjligt att utbyta olika varor?
Det var Marx som såg att den gemensamma nämnaren som förbinder alla varor var insatsen av mänskligt arbete när de produceras. Närmare bestämt handlar det om att kapitalisterna köper arbetarnas arbetskraft.
Vid varje given tidpunkt tar det en viss tid att tillverka en viss vara om man använder ett genomsnitt av arbetskraft, maskiner och tillverkningsmetoder. Detta styrs av den tekniska utvecklingsnivån i samhället. För att använda Marx ord måste alla varor produceras under den samhälleligt nödvändiga tiden.
Värdet av en vara är därför den mängd samhälleligt nödvändig arbetstid som är nedlagda i produktionen av en vara.
Utbud och efterfrågan är inte det som i slutändan avgör en varas pris. En lastbil kommer alltid att kosta mer än ett plastbord på grund av skillnaden i mängden arbete som finns nedlagd i de båda föremålen. Det slutgiltiga mätaren av varornas bytesvärden är pengar, där priset är det penningmässiga uttrycket för värdet.
När arbetarna säljer sin arbetskraft ingår kapitalisten ett kontrakt att betala lön till arbetarna. Arbetskraften är också en vara och dess värde bestäms av den arbetstid som krävs för dess reproduktion.
Marx visade att arbetskraften är en vara som alla andra varor, men samtidigt en väldigt speciell vara. Den är ensam om att vara en värdeskapande kraft. Den är källan till värde och till ett mervärde utöver den betalning som arbetet ger.
Det storartade kapitalistiska ”pengatricket” gör sig gällande. När arbetaren har accepterat en viss lön, tar produktionen av ett motsvarande värde låt oss säga fyra timmar. Men arbetsgivaren har köpt åtta timmars arbetstid. Det betyder att arbetaren bara får lön för halva arbetspasset. Under de återstående fyra timmarna skapas ett mervärde, dvs under ett arbete för kapitalisten.
Marx beskriver processen på detta kortfattade sätt: ”Det faktum att en halv dags arbete krävs för att hålla arbetaren vid liv hindrar honom inte på något sätt från att arbeta en hel dag.”
Det överskott som utvinns på detta sätt är mervärdet eller profiten – arbetarklassens obetalda arbete – som utgör källan till kapitalackumulationen. Den klasskamp som pågår på varje arbetsplats kring frågan om lönerna eller vinsterna ska öka är inget annat än en ständigt pågående kamp om fördelningen av mervärdet. Även den mest korkade chef förstår instinktivt att ”tid är pengar”.

Arbetare producerar ett mervärde som kapitalisten roffar åt sig – det vill säga profiten.

Arbetare producerar ett mervärde som kapitalisten roffar åt sig – det vill säga profiten.

Marx var den förste som förstod vad som var mervärdets källa. Andra, som den klassiske ekonomen Ricardo, hade identifierat mervärdet, men kunde inte fullt ut förklara dess ursprung. Marx gick tillbaka till all sin tidigare forskning kring denna fråga och gjorde en dialektisk granskning av alla processer inom den kapitalistiska produktionen. Han utgick från analysen av varan, dess grundläggande form och den dubbla karaktären av det arbete som skapar varan.
Marx och Engels såg upptäckten av mervärdet som den andra monumentala upptäckten de hade gjort vid sidan av den historiska materialismen.

Kapitalet är en guldgruva av idéer som förklarar hur systemet fungerar, med sin inbyggda exploatering av arbetskraften.
Cyniska ekonomer som glatt medger att de inte kan förutsäga någonting av den närmaste framtiden för sitt ekonomiska system, för att inte tala om de mer långsiktiga utsikterna, påstår samtidigt att ekonomi är för komplicerat för att vanliga människor ska kunna begripa det.
För oss, liksom för Marx, avslöjar studier av den politiska ekonomin de ekonomiska krafter som styr våra liv och visar hur de påverkar samhällsutvecklingen, historien, politiken, kulturen och klasskampen.
I en utvärdering av Kapitalet skrev Trotskij 1940: ”Om denna teori ger en korrekt uppskattning av i vilken riktning utvecklingen går och förutsäger framtiden bättre än andra teorier, förblir den vår tids mest avancerade teori, även om den har många år på nacken.”

Idag, när kapitalismen blir allt mer misskrediterad och befinner sig i en politisk, social och ekonomisk återvändsgränd, kommer arbetare runt om i världen på nytt att läsa Kapitalet och marxismens andra verk.
De kommer alltid att komma ihåg Marx berömda uttalande att ”Filosoferna har endast på olika sätt förklarat världen, men vad det gäller är att förändra den.” ■