Nya hot mot skolan i Luleå

Publicerad av Jonas Brännberg

Plats: Luleå Tema: Skola och barnomsorg

Stängda sommarfritids, mindre pengar för vikarier i grundskolan, mindre barnpeng i förskolan, indragna busskort. Listan är lång över de senaste förslagen på skolnedskärningar – ett resultat av Socialdemokraternas ”effektiviseringskrav” på totalt fyra procent i hela Luleå kommun.

Redan sedan tidigare finns nedskärningsbeslut för åren 2015-2018 inom förskolan med 45 miljoner kronor. Nu kommer nästa kallsdusch: 36,5 miljoner kronor till ska skäras ned inom barn- och utbildningsförvaltningen. Förslagen har sin grund i S-majoritetens budgetbeslut i kommunfullmäktige i juni då det beslutades att skolan ska skära ned ytterligare 17 miljoner per år 2018-2020.
Vissa beslut har direkt koppling till projektet ”Framtidens Skola”, där stordrift ska ersätta småskalighet. Ett sådant exempel är att grundskolorna förlorar all ersättning för vikarier när det gäller planerad frånvaro (arbetsplatsträffar, fackliga uppdrag, semester med mera).

”Våra effektiviseringar sker långt från barnen” har varit ett mantra från kommunledningen som ekar ihåligare än någonsin. Extra tydligt blir det med förslaget om att sommarfritids och sommarförskola ska samlokaliseras i 3-5 förskolor i kommunen – jämfört med dagens separata enheter i varje skolområde.
Till och med deras egen utredning säger att fritidsbarn kan skapa oro bland förskolebarnen och ”Fritidsbarnet [...] saknar i sin tur adekvat lekutrustning... utflykter och cykelturer kan försvåras [och fritidsbarnen] riskerar därför att understimuleras”.
Summeringen är ”Utifrån ett barnperspektiv kan det vara motiverat att hålla sommarfritids och sommarförskola i separata lokaler”. Försämringen är ren klasspolitik då den slår hårdast mot arbetarklassens barn, som är de som i större grad nyttjar sommarfritids/förskola. Extra cyniskt blir det när utredningen räknar med en bonusbesparing eftersom de uppskattar att vart femte barn slutar på grund av nedskärningen.

Även på förskolan skärs ytterligare två miljoner kronor bort, utifrån ett helt teoretiskt resonemang om att pengarna ”borde räcka till”, bland annat under förutsättning att det finns 5,6 barn som är 1-2 år och 11,4 barn som 3-6 år på varje avdelning.
Bland alla nedskärningsförslagen finns det för övrigt inte ett enda exempel på att personal ute i verksamheten, eller barn/föräldrar, fått ha en synpunkt på vilka effekter förslagen kommer att få. Med andra ord fortsätter ”Framtidens Skola”-strategin att bara köra över verksamhetens åsikter och behov. Intressant att notera är dock att påståendet om att stora förskolor (6-8 avd) får färre vikarieproblem motbevisas av kommunens egna siffor. Lägst vikariekostnader har förskolor med tre avdelningar.
Argumenten från ”Framtidens skola” om att förändra för ”personalens skull” blir fullkomligt bisarra när kommunen vill utreda att börja ta betalt för de pedagogiska luncher som personal i grundskolan deltar i. Att låta anställda betala för att genomföra sina arbetsuppgifter måste vara ett nytt grepp för att kunna locka anställda till personalbristens skola.

Dessutom har utredningen upptäckt att skolorna, i brist på resurser i grundskolan, flyttar över resurser från fritidshemmen. Resultatet är ett beslut om att täppa igen läckaget! Fritidshemmens elevpeng minskas med 15 procent och täthetstalet ökas från 14,9 barn per fritidspedagog till 18,8. Tillsammans med övriga omfördelningar av elevpengen ”sparas” ytterligare fem miljoner kronor.
Skolan i Luleå kommun, men även till exempel vård och omsorg, genomgår ett stålbad som både handlar om minskade kommunala resurser till förmån för de rika och en omfördelning för att bekosta S-kommunalrådet Niklas Nordströms smörande för näringslivet.
För att stoppa detta vansinne krävs en samordnad kamp, där föräldrar, elever, anställda och fackföreningar går samman i gemensamma protester. Ett år innan valet finns det möjlighet att sätta en helt annan dagordning är vad S vill – där välfärden och behoven hos brukare och personal står i centrum. ■