För vänsterenhet och ett socialistiskt Katalonien

Publicerad av Per Olsson

Plats: Barcelona Tema: Arbetarkamp, Repression

Generalstrejken den 3 oktober blev framgångsrik och måste byggas vidare på. (foto: )
Generalstrejken den 3 oktober blev framgångsrik och måste byggas vidare på.

När Offensiv går i tryck, tisdagen den 3 oktober, står Katalonien stilla. Generalstrejken är total. Trycket ökar på den spanska högerregeringen som använder diktatoriska våldsmetoder mot de katalanska massornas demokratiska rätt att själva bestämma sin framtid.

Det brutala polisvåldet mot söndagens folkomröstning har på ett chockerande sätt avslöjat hur långt kapitalismen och PP-regeringen är beredd att gå för att försvara sin stat.
Minst 893 personer fick uppsöka vård efter söndagens polisvåld.
”Inget extraordinärt våld” och ”det är falska bilder”, sa Spaniens utrikesminister Alfonso Dastis när han konfronterades med bildbevis på hur polisen tar tag i håret på röstande vid vallokalerna och sedan sparkar på dem samt skjuter gummikulor mot folkmassorna för att skingra dem, vilket är ett lagbrott sedan ett par år tillbaka i Katalonien.
Det brutala våldet och de diktatoriska medel som regeringen använder sig av varslar om att man också är beredd att använda sig av artikel 155 i grundlagen och ta över styret av Katalonien – frånta Katalonien dess begränsade autonomi och upplösa parlamentet.
Högerpartiet Ciudadanos ledare Albert Rivera, som stödjer regeringen, hävdade hotfullt i måndags att ”det finns inget annat alternativ än artikel 155”.

I likhet med den spanska regeringen anser EU att katalanerna har sig själva att skylla och att ”lagar är till för att följas” (EU-kommissionens president Jean-Claude Juncker den 29 september).
Efter att inte ha sagt ett ord om polisvåldet i söndags uttalade EU-kommissionens chefstalesperson Margaritis Schinas i måndags att: ”Enligt den spanska grundlagen var omröstningen inte laglig”, och tillade att Bryssel litar på ”premiärminister Mariano Rajoys ledarskap i denna svåra process”.
”Trots upprepade frågor ville chefstalesman Margaritis Schinas inte gå in på huruvida EU-kommissionen fördömer det våld som polisen använde i Katalonien under folkomröstningsdagen” (svenska.yle.fi den 2 oktober).
Men ändå vänder sig Kataloniens borgerliga regionpresident Carles Puigdemont till EU och hoppas att EU-regeringarna ska kunna bidra till en förhandlingslösning. Men att sätta sitt hopp till EU och EU-regeringarna är dömt att spela den spanska regeringen i händerna och kan leda in i en total återvändsgränd.

Ledningen för Spaniens två stora fackliga centralorganisationer UGT och CCOO gav inte sitt stöd till generalstrejken i Katalonien den 3 oktober. Facktopparnas oförlåtliga svek bottnar i rädslan för att generalstrejken ska bli ett avstamp för en politisk masskamp mot Rajoys högerregering och den kapitalistiska staten.
Men sveket stoppade inte generalstrejken från att bli en framgång som det nu gäller att bygga vidare på. Huvudansvaret för att driva kampen vilar på vänstern och arbetarorganisationerna som behöver agera självständigt och inte underordna sig de katalanska borgarna.
Alla förutsättningar finns för att bilda en vänsterfront som förenas bakom en revolutionär, internationalistisk och socialistisk politik och gemensamt mobiliserar till kamp för en vänsterregering och ett socialistiskt Katalonien. ■