Asyldemonstration i Luleå: ”Låt oss leva!”

Publicerad av RS Luleå

Plats: Luleå Tema: Muren mot flyktingar, Arbetarkamp

– Vi accepterar inte den inhumana migrationspolitiken, sa Maiara under talet. (foto: Yongang Cui)
– Vi accepterar inte den inhumana migrationspolitiken, sa Maiara under talet.

”Utvisningarna måste ta slut – vi står, vi står, vi står inte ut!” Så skallade ropen när omkring hundra personer tågade genom Luleå fredagen den 6 oktober.

De allra flesta deltagarna var unga, och det var de unga som organiserar den rullande sittstrejken mot utvisningarna till Afghanistan på Luleås gymnasieby som stod för initiativet till demonstrationen.
Demonstrationen samlades på skolgården utanför Lärkan, just där sittstrejken hålls varje fredag mellan klockan elva och tolv. Huvudbanderollen ”Stoppa utvisningarna – låt oss leva” hade tillverkats på sittstrejken veckan innan. Tåget gick sen längs Storgatan till Gula Paviljongen. Det var första demonstrationståget för många och självförtroendet växte längs vägen till att ta plats på gatan, inte trottoaren, och till att ropa talkörer i megafonen.
Vid Gula Paviljongen höll Maiara Karlsson Alves Dias och Ali Karimi i programmet.
– Idag har vi samlats här för att demonstrera mot utvisningarna till Afghanistan. Vi är här för att vi inte accepterar den inhumana migrationspolitiken som skickar människor, ungdomar, till ett land där det inte finns någon framtid för dem, förklarade Maiara med översättning av Ali.
De berättade om sittstrejken och underströk att kampen fortsätter. De gick också igenom kraven som arbetsgruppen har diskuterat fram, bland annat om stopp på utvisningar till länder med krig och förtryck.
Särskilt fokus låg på att protestera mot tvångsutvisningen till Afghanistan den 10 oktober. En tyst minut följde för offren i Afghanistan, för de flyktingungdomar som har tagit livet av sig i Sverige hellre än att möta döden i Afghanistan, för offren i Las Vegas och i alla terrorattacker.
Saeed Wahedy spelade sedan en persisk fredssång, följd av flera talare och poeter. Liv Shange Moyo från Rättvisepartiet Socialisterna var en av talarna. Hon betonade att rörelsen måste växa sig större och starkare för att tvinga fram en förändring:

– För den hårda politiken driver [regeringen] som en del i ett större projekt, med flyktingar som måltavla, som misstänkta, plogar de för att driva politiken högerut på alla områden. [...] Men det finns en oerhörd kraft i att den som blir sparkad på vägrar ligga ner, utan reser sig upp.
Jamalnaser Hakimi rasade i sitt tal mot de falska påståendena om ”säkra områden” i Afghanistan.
Rahman Masomi pekade på statens hyckleri när dessa påståenden rättfärdigar utvisningar, samtidigt som svenska medborgare varnas för att resa till Afghanistan som helhet och om hur Migrationsverkets rättsosäkra bedömningar är ett lotteri med människoliv.
Gholam Reza och Mohammad Reza Rezaei läste upp dikter, och rapparen Sucre avslutade med ett fantastiskt nummer om hur omänskligt samhället görs.
Flera hörsammade uppmaningen från Maiara om att delta på ett eftermöte för att diskutera kraven och ta kampen vidare. ■