Teater Tribunalen, en röd lunga

Publicerad av Natalia Claudia Medina

Tema: Recensioner, Kultur

Snart drar premiären av Modern igång, framförd av Teater Tribunalen. (foto: Natalia Medina)
Snart drar premiären av Modern igång, framförd av Teater Tribunalen.

Nedskjunken i en soffa med en kopp kaffe i handen sitter regissören Richard Turpin när Offensiv träffar honom strax innan en repetition. De är bara några dagar kvar innan Teater Tribunalens premiär av Modern.

Bertold Brechts pjäs Modern (Die Mutter) bygger på romanen En Mor av Maksim Gorkiji som skildrar Ryssland under förra sekelskiftet fram till 1906. Pjäsen Modern utspelar sig istället ända fram till revolutionsåret 1917. Modern, Pelagea Wlassowa, spelad av Sofia Berg-Böhm, som tidigare inte tvivlat på det orätta i sakernas tillstånd, dras genom sin sons politiska engagemang in i den revolutionära kampen och när revolutionen står för dörren är hon längst fram i ledet.
– Jag hoppas att pjäsen ska entusiasmera och ge hopp, utbrister Richard, och fortsätter:
– Inspirera när revolutionen känns långt bort. Revolutioner händer inte alltid när man tror att de ska göra det. Det finns stunder när det går emot i pjäsen och modern tvivlar inte.
Richard berättar att teatern sätter upp Modern eftersom de ville fira oktoberrevolutionen.
– Det finns inte så många pjäser som skildrar revolutionen, varken den 1905 eller 1917. Sen är det så jävla bra musik. Härligt revolutionär musik!

Egentligen är det ett revolutionsdrama som skulle kräva en jätteensemble, men på scen har Tribunalen 6 skådespelare och en kapellmästare. Alla skådespelarna utom Modern alternerar i rollerna.
– Vi hade kunnat vara 30 skådespelare, men budgeten tillåter inga extravaganser. Nu blir den istället av nöd brechtiansk. Vi kan inte göra några ryska miljöer, ryska landsvägar eller ruckel, istället får vi lita på texten och skådespelarinsatserna, det ligger i linje med Brecht. Visst hade det varit roligt med mer pengar, men denna gång är det lätt att göra dygd av nödvändighet.
Med i uppsättningen för att framföra de 13 låtarna av Hanns Eisler är även kören Röstjärn, som kommer att vara mellan 12 till 16 körmedlemmar per föreställning.
– Kören tillför jättemycket. Speciellt eftersom vi måste vara så sparsamma med allt annat. Annars brukar de ha en klassisk körrepertoar. De hade en omröstning i kören ifall de skulle satsa hösten på att vara med i en teaterföreställning och det ville de och det är vi jätteglada för.
Teatern Tribunalen bildades 1995 av tre skådespelare från Teaterhögskolan i Malmö och Dramatiska Institutet. Det är en uttalat politisk och socialistisk teater.
– Vi upptäckte att det var svårt att få inflytande över vårt arbete, vi ville själva bestämma vad vi spelade. Vi hade alla ett politiskt engagemang som skulle ha varit svårt att förverkliga på en vanlig teater. Det behövs en annan röst än vad den borgliga kören sjunger, en annan stämma. Jag tror att det är bra att det finns en teater som gör något annat. I många år var det att se till att modet inte faller hos dem som redan är politiska. Senare att få nya intresserade.
– Vi är en teater, vårt bidrag är att göra föreställningar. Men det har varit svårt. Vill man vara en del av offentligheten, det borgliga samhället, eller vill man skapa något annat? Att vara en alternativ offentlighet kanske mer är en dröm? Om en kunde vara en röd lunga orörd av liberalismens förgiftade luft vore det bra, tänker jag. Det finns en sån enorm beslutsamhet i karaktärerna i pjäsen. Varför är vår tid så uppgiven?
– Jag tycker att det finns en räddhågsenhet även hos de som ser sig som revolutionärer. Vill vi ha det här samhället eller inte? Första världskriget var så fruktansvärt att de flesta intellektuella nog var tvungna att ta ställning mot det gamla systemet. En kan ju bara låta sig imponeras och hylla det som kom under och efter revolutionen. Musik, poesi, bild, rörlig bild, det är jättefint att se det grafiska från den här tiden. Många av de betydande konstnärerna har ju formats av revolutionen.
– Teatern riskerar alltid att marginaliseras, den måste själv göra anspråk på att vara aktuell. Det är upp till teatern om den ska spela någon roll eller inte. I värsta fall blir den bara reaktionärt oförstående. Konstnärligt vill jag vara begriplig. Det finns inte något mål med att inte bli förstådd. Ibland finns det en idé med att vara smart, men om ingen förstår gynnar det ju inte socialismen. Ibland ska man avsluta föreställningen med ett frågetecken. Ibland med ett utropstecken och ibland med punkt, punkt, punkt.
– Den viktigaste lärdomen (av revolutionen) tror jag är beslutsamheten och att känna av stämningarna utan att vara opportunist. Att leda stämningarna. Man kastade av sig ett ok som verkade så tungt och cementerat, och det gick. De många kan störta de få med framgång. Historien är full av heroiska försök som slutat i nederlag. Av det som verkar omöjligt kan en göra något som är möjligt. ■

Titel: Modern (die Mutter)
Av: Bertolt Brecht
Spelas av: Teater Tribunalen
Regissör: Richard Turpin
Medverkande: Jacob Bladh, Sofia Berg-Böhm, Henrik Dahl, Göran Forsmark, Lucas Krüger, Maria Pontén, kören Röstjärn under ledning av Hans Rising
Premiär 12 oktober 19:00

Teater Tribunalen samarbetar även med Bad Art och Rättvisepartiet Socialisterna i evenemanget Revolution2017.