#Metoo: från hashtag till massrörelse?

Publicerad av Fatima Linna Trabelsi

Tema: Kamp mot kvinnoförtryck

8 mars i Stockholm 2016. Det är när människor går samman i rörelser mot förtryck som orättvisor kan avskaffas. (foto: Lina Rigney Thörnblom)
8 mars i Stockholm 2016. Det är när människor går samman i rörelser mot förtryck som orättvisor kan avskaffas.

Sen flera kända skådespelare gått ut med berättelser om Hollywoodproducenten Harvey Weinsteins sexuella övergrepp har hashtagen #Metoo svept över världen. Miljontals kvinnor har använt den för att dela sina berättelser. Nu organiseras även #Metoo-möten och demonstrationer.

Metoo myntades 2007 av Tarana Burke. Hon har länge arbetat för social rättvisa och är idag programdirektör för organisationen Girls for Gender Equity. #Metoo är ett sätt för överlevare att bli sedda, att få veta att de inte är ensamma i ett samhälle där skulden och skammen ofta bärs av offret.
Efter avslöjandet av Weinsteins övergrepp har #Metoo plötsligt fått ett enormt genomslag. Huvuden rullar från mediaredaktioner och andra maktpositiioner runt om i världen. Jag har svårt för hashtags som inte är kopplade till handling, men nu kan jag inte hjälpa att hoppas på att det här faktiskt ska leda någonstans.

Det stora och snabba genomslaget måste ju visa att miljontals kvinnor har en nyfunnen medvetenhet och ett nyfunnet mod att stå upp emot våldet och förtrycket. De har stärkts av den radikalisering som ses i USA, men också i exempelvis Storbritannien och Spanien. Och det som börjar som ett klick på nätet kan gjuta in ny medvetenhet och mod att organisera sig och agera i verkliga livet.
Så vad gör vi nu? När Tarana Burke fick frågan i SVT:s Agenda i söndags svarade hon:
– Det är mycket att göra. Nu har vi bevisen för att detta är ett globalt och genomgripande problem. Diskussionen måste skifta fokus från antalet människor som träder fram till vad vi kan göra för att ge dem verktyg att hantera smärtan.Vi måste börja prata om rådande system som tillåter sexuellt våld att florera. System som patriarkatet är verktyg som folk använder för att se till att sexuellt våld är fortsatt utbrett.
Programledaren ser något obekväm ut och frågar, ”men vad menar du med att förändra systemet?” Därför blir jag inte förvånad när SVT i sin artikel väljer att trycka på #Metoo som ”Ett kraftfullt sätt att uttrycka empati”.

Det är inte konstigt att företrädare för kapitalismen – det globala ekonomiska systemet av privat egendom och profitjakt som är beroende av patriarkatet och andra förtryck – vill hålla den här rörelsen på ”hashtag-nivå”.
Precis som Tarana Burke säger är det systemet vi lever i som är problemet. Burke använder exemplet Weinstein där hans pengar och makt har gjort att han fått fortsätta även fast alla vetat om vad han har gjort. Det fungerar bara i ett system som sätter pengar framför människor behov. Att det fungerar i film- och mediabranschen är grundat i den extrema ojämlikheten – enorm status och makt hos ett fåtal individer (som regel män) och stor sårbarhet hos lågavlönade projektanställda, frilansare med flera.
Vi måste se till att vara de som för kampen vidare, som lyfter blicken och tar Tarana Burke på orden. Varje stad har sin egen Weinstein och jag hoppas att de är väldigt nervösa just nu. Och jag hoppas att vi använder detta momentum till att på riktigt släppa skammen och lägga skulden var den hör hemma; hos den som utsätter, inte den som blivit utsatt. Och bli fria att gå vidare till att organisera för att göra slut på systemet som skapar förövare och offer. ■