#Metoo: Ny energi i kampen mot sexismen

Publicerad av Fatima Linna Trabelsi

Tema: Kamp mot kvinnoförtryck

 (foto: )

Under två veckor har #metoo svept över världens sociala mediaplattformar. ”Vem har inte blivit utsatt?” frågar sig miljoner kvinnor. #Metoo har inte bara belyst vidden av kvinnoförtrycket, utan blivit en impuls till att ta kamp emot det, inte bara på sociala media utan även på arbetsplatser, skolor och gator.

Skådespelaren Alyssa Milano twittrade den 15 oktober: ”Om alla kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier eller övergrepp skrev ’me too’ som status kan vi kanske skapa en uppfattning om vidden av problemet”. Hon kan knappast ha anat vilken vidd gen­svaret skulle få.
Den 17 oktober sa 45 procent av Facebookanvändare i USA att man har haft hashtaggen i sitt flöde. En vecka senare uppgav Facebook att över tolv miljoner inlägg gjorts av 4,7 miljoner användare relaterade till #metoo runt om i världen. På Twitter ska #metoo ha använts i 1,7 miljoner inlägg fördelade över 85 länder. Statistik om sociala media är ofrånkomligen snabbt inaktuell, men sifforna ger en glimt av #metoos svep över världen.
Dragkraften från kända Holly­woodnamn förklarar bara en mycket liten del av sprängkraften i #metoo. Avgörande har istället varit att hashtaggen landade i den våg av ny feministisk radikalisering som de senaste åren har samlat kraft i USA och många andra länder. Förra årets Women’s March som hölls i protest mot Trumps unkna kvinnosyn är ett exempel, men också den roll kvinnor spelar i främsta ledet i de kamprörelser som växer i landet, till exempel miljörörelsen och kampen för en minimilön på 15 dollar i timmen.

Den nya vågen av kvinnokamp i USA har inspirerats av kamp i Latinamerika och Europa. Latinamerika har i år skakats av stora demonstrationer mot mäns våld mot kvinnor under hashtaggen #Ni­UnaMenos (”inte en kvinna till”).
Ändå vittnar flera kvinnor om att de inte vågar använda #metoo av rädsla för repressalier. Feminister i Latinamerika ligger ”steget före” och menar att det är beklagligt att man fortfarande diskuterar hur enskilda kvinnor kan skydda sig och inte diskuterar hur samhället och männen ska förändras.

I Europa har genomslaget för hash­taggen många gånger väckt liv i debatter som har pågått tidigare eller skapat egna hashtaggar, som till exempel italienska #quellavoltache (”den gången då”) och spanska #yotambién (”jag också”).
I Frankrike berättar kvinnor under taggen #balancetonporc (”avslöja mansgrisen”) om sexuella trakasserier, vilket drabbar var femte fransk kvinna bara på arbetsplatsen, och den 29 oktober demonstrerade hundratals kvinnor mot sexuella trakasserier. Jämställdhetsminister Marlene Chiappa pratar nu om lagförslag som ska ge polisen rätt att ge böter på plats, och att samhället i sin helhet ska omdefiniera vad som är acceptabelt och inte.
I Tyskland har #metoo öppnat dammluckorna för en flodvåg av berättelser om sexuella övergrepp. Det har också väckt nytt liv i #Aufschrei, på svenska ungefär ”rop”, som redan år 2013 tog över de sociala flödena i Tyskland. Upprinnelsen var en artikel av en ung kvinnlig journalist som berättade om hur en manlig toppolitiker ”uppskattande” hade kommenterat hennes bröst i en hotellbar. Artikeln väckte ett ramaskri och ledde till en liknande debatt som #Metoo har utlöst på nytt.
I EU-parlamentet har en extrainsatt debatt hållits och sägs ha präglats av ”kampvilja till förändring”, och ett 30-tal personer ska ha hört av sig om allt från trakasserier till våldtäkt kopplade till parlamentet.
I Sydafrika har #metoo också fått ett starkt gensvar, precis som i Senegal och Ghana där modiga kvinnor har brutit det starka tabut mot att berätta om sexuella övergrepp och i flera fall satt igång konversationer bland kvinnor i ämnet för allra första gången. Men trycket är hårt att bevara tystnaden.

Världen över har mäktiga män fallit. Men våldet mot kvinnor handlar inte om några enskilda rötägg. Politiker som svenska S-ministrarna Margot Wallström och Åsa Regnér kan uttala sig mot förtrycket och kanske även skärpa lagar och regler, men för en verklig förändring krävs betydligt mer. De representerar trots allt det ekonomiska system som grundar sig på utsugning av arbetarklassen samt på rasism och sexism.
Massdeltagandet i #metoo och de första försöken att ta rörelsen ut på gatorna visar vägen. Den nya energi som #metoo har tillfört kvinnokampen behöver nu organiseras och tas in i de kamprörelser som växer fram eller ligger och väntar. Fackföreningsrörelsen skulle kunna sätta kampen mot kvinnoförtrycket som ett av sina huvudmål. Om arbetarna på en filmproduktion skulle lägga ned verktygen till svar på nästa trakasseri eller övergrepp skulle uppgörelsen med män som Weinstein bli långt mer effektiv. Samma sak gäller på alla arbetsplatser, skolor och så vidare. ■