Gingers kampanj visade på socialistisk frammarsch i USA

Publicerad av Calvin Priest, Bryan Koulouris

Tema: Politiska frågor

En mäktig och kraftfull valkampanj som har lagt grunden för framtida kamputbrott. (foto: Socialist Alternative)
En mäktig och kraftfull valkampanj som har lagt grunden för framtida kamputbrott.

Den 7 november vann Ginger Jentzens valkampanj ett historiskt röstetal i valet till kommunfullmäktige i Minneapolis distrikt tre. Tyvärr räckte den imponerande kampanjen inte hela vägen, men klart är att socialismen är på frammarsch.

På valnatten ledde vi med sex procentenheter. Vi tog frågan om hyresreglering tillbaka till den politiska kartan och fick ett utbrett stöd bland arbetare för vår uppmaning om att beskatta stora bostadsbolag och de rika för att finansiera boenden folk har råd med, utbildning och kollektivtrafik. Vi lanserade en av de största valkampanjerna Minneapolis någonsin hade sett.
Men trots att Socialist Alternatives (CWI:s sympatisörer i USA) kampanj fick ett starkt gehör och att vår kandidat vann fler förstahandsröster än någon annan kandidat förlorade vi ändå med tusen röster efter att andra- och tredjehandsrösterna hade räknats och överförts.

Resultatet är dock en stor seger för socialistisk politik. Vi vann i varje valkrets utanför Minneapolis rika innerstadsområde. I arbetarklassområden inspirerades tusentals av våra djärva krav och uppmaningar till en politisk revolution i stadshuset.
Att vi hade ett väldigt starkt stöd var märkbart. Rödvita ”Rösta på Ginger Jentzen”-skyltar fanns i princip på varje gata i arbetarklassområden i distrikt tre, med ”Inte till salu” skrivet på dem i fet font. Denna huvudparoll, som också symboliserar Kshama Sawants och Bernie Sanders kampanjer, visade att Gingers kampanj inte tog emot företagspengar, utan helt finansierades av vanliga arbetare. Trots detta krossades alla tidigare insamlingsrekord för ett kommunalval i Minneapolis, då vi samlade in över 175 000 dollar (1,4 miljoner kronor), där inte en penny kom från företag och där snittdonationen låg på 25 dollar (210 kronor).

Grunden var lagd för en historisk valkampanj i somras då kommunfullmäktige tvingades klubba igenom en lag som innebär en minimilön på 15 dollar (125 kronor) i timmen. Detta efter att 15 Now (kampanjen för 15 dollar i timmen i minimilön) under ledning av Ginger och SA lyckades bygga upp en bred koalition av fackföreningar, progressiva organisationer och aktivister. Koalitionen skapade ett enormt tryck mot majoriteten i kommunfullmäktige och borgmästaren, som tidigare hade sagt att 15 dollar i timmen var för mycket, inte låg under stadens styre att besluta om samt var omöjligt att genomföra.
Vår valkampanj mötte ett enat motstånd från det politiska etablissemanget, företagsmedia och en sista-minutenrush av PAC-pengar (Political Action Committee, en organisation som samlar in donationer från olika bolag och privatpersoner till användning för eller emot kandidater), uppbackade av storföretagen och vinstdrivande bostadsbolag.
Den miljardärsägda tidningen StarTribunes redaktion var ett språkrör för storföretagen i Minneapolis, vilket märktes inte minst i artikeln ”Vem som helst utom Ginger” där man rangordnade och presenterade de andra tre kandidaterna: Demokraternas (och etablissemangets) Steve Fletcher och Tim Bildsoe samt De Grönas kandidat Samantha Pree-Stinson.

Men det var ansträngningarna från företagens PAC:s att köpa valutgången som allra tydligast visade det politiska etablissemangets rädsla för vår vänsterutmaning och de valkampanjer som flera ”Our revolution”-sponsrade kandidater bedrev. (”Our revolution” är en progressiv politisk organisation bildad av Bernie Sanders).
Utan tvekan ansåg dock storföretagen att vår oberoende socialistiska kampanj utgjorde det största hotet. Miljonären och byggherren Steve Minn och hans ”Minneapolis Works”-PAC riktade in sig på Ginger och sa i sin ”Uppmaning till aktion” i mitten av oktober att: ”Om du trodde det var omöjligt för en övertygad socialist att kandidera på en valplattform bestående av hyresreglering och kommunal inkomstskatt, möt Ginger Jentzen”.

Han varnade för att hon var en ”ledande kandidat” i distrikt tre. Företagspengar började snabbt att flöda in i valspurten. Sex olika PAC:s gav sitt stöd till Tim Bildsoe under valkampanjens sista veckor. Samtidigt skickades tre olika flygblad ut som attackerade Ginger – hon kallades ”tokig” för att hon ville beskatta de superrika och storföretagen, och för att hon förespråkade hyresreglering, med lögnen att Ginger ville ”skapa nya beskattningar för arbetarfamiljer”.
De Grönas kandidat Samantha Pree-Stinson var den motståndare som hårdast attackerade Ginger. Hon uttalade sig emot en minimilön på 15 dollar i timmen och attackerade vår kampanj för att vi stödde krav och rörelser som ”Black Lives Matter”, ”Sjukvård för alla” och ”Inget förbud, ingen mur, inga räder”, samtidigt som hon själv inte stödjer hyresreglering eller beskattning av de rika.

Vår kampanjs starka resultat visade att Seattle och Kshama Sawants valkampanjer på intet vis är en isolerad möjlighet att stödja oberoende socialister.
Som Socialist Alternative tidigare har förklarat finns det en hunger efter djärv arbetarklasspolitik över hela landet. Även om många av de som röstar på oss inte ser sig själva som socialister är benämningen ”socialist” inget hinder. Och på grund av det växande intresset för socialistiska idéer var Gingers öppna kampanjande som socialist en tillgång när det gällde att vinna stöd från många unga och arbetare som stödde Bernie Sanders.
Kampanjen hade en riksomfattande vänsterprofil och fick publicitet i flera välkända medier, som The Nation, The Intercept och The Young Turks, liksom flera reportage i större lokala tidningar som StarTribune och framsidan på Minneapolis veckotidning City Pages.
Vi vann stöd från flera nyckelfack till vänster, inklusive några som hade stöttat Sanders under år 2016, som Sjuksköterskeförbundet, Tele­komfacket och Transport. Ginger stöddes också lokalt och nationellt av Democratic Socialists of America (DSA) samt Our revolution. Framstående individer som stödde henne var Dr Cornel West och Ray Dehns kampanjchef, vänsterdemokraten Joelle Stangler, tillsammans med flera andra lokala vänsteraktivister inom Demokraterna.
Kampanjen och koalitionen vi byggde har hjälpt till med att lägga grunden för kampen för utökad kollektivtrafik och hyresreglering i Minneapolis de kommande månaderna. Arbetare inom kollektivtrafiken, vars fackförbund SA-medlemmen Ryan Timlin nyligen blev vald till ordförande för, går nu in i en avtalsrörelse som involverar arbetare över hela Minneapolis. Gingers kampanj visar det folkliga stödet för hyresreglering, och vi kan bygga kring denna fråga för att ta kamp mot de stora bostadsbolagen och deras försök till att göra Minneapolis till en lekstuga för de rika.

Runt om i landet valdes många kandidater som backades upp av Our revolution och DSA. Detta är en väldigt positiv utveckling, men det är också ett test för dem att se om de kan motstå trycket och pressen från storföretagen, Demokraterna och det politiska etablissemanget att tona ned sin politik eller inte. I Seattle har vi visat hur blott en vald ledamot för en socialistisk rörelse kan förändra hela stadens politik om det är kopplat till ett tydligt program, mobilisering av arbetare på gräsrotsnivå och bygget av en oberoende organisation.
Valdagen ägde rum på 100-årsjubileet av Oktoberrevolutionen i Ryssland, och när de mest politiskt medvetna arbetarna och unga runt om i världen diskuterar innebörden av den ryska revolutionen kommer vissa också att höra om den enorma kampanj som Ginger och Socialist Alternative förde i Minneapolis. Idéerna och erfarenheterna av Oktoberrevolutionen och den genuina marxismen lever vidare, centrala som de är i kampen för en värld baserad på solidaritet och genuin demokrati, fri från fattigdom, rasism, nationellt förtryck, sexism och miljöförstöring.
En ny generation arbetare förlorar snabbt sin tilltro till det bankrutta kapitalistiska systemet och letar efter ett alternativ. Socialism är på frammarsch igen. ■