Mugabes fall

Publicerad av Offensiv

Tema: Politiska frågor

Robert Mugabe (foto: )
Robert Mugabe

När Offensiv går i tryck kommer uppgifter om att Zimbabwes president Robert Mugabe avgår. Avgången kom strax efter det att parlamentet hade inlett sin riksrättsprocess mot honom. 

Beskedet om att Mugabe äntligen avgår möttes av jubel av de många tusen som samlats utanför parlamentet.
– Det är bottenlös glädje. Det är känslor som har tryckts tillbaka under en så lång tid, som nu plötsligt får utlopp. Det här är människor som inte har kunnat visa den här typen av känslor på många år, rapporterar Sveriges Radios korrespondent Samuel Larsson på plats i Zimbabwes huvudstad Harare den 21 november.

Mugabes avgång utgör en ny kulmen på de dramatiska händelser som inleddes i förra veckan när militären tog makten i ett Zimbabwe i djup kris. Militärens ingripande, som var en kupp i allt utom namnet, hade föregåtts av att Mugabe avskedat en av sina mest lojala hantlangare, vicepresidenten Emmerson Mnangagwa.
Avskedandet av Mnangagwa och maktstriderna inom det styrande partiet Zanu-PF var en återspegling av att den politiska överbyggnaden som Mugabe har skapat håller på att falla samman.
Militärens agerande syftade uppenbarligen till att i förening med andra delar av landets elit, inklusive oppositionen, säkra ett kapitalistiskt status quo. Men den nya kampvåg och det ökade sjävförtroende som massorna har fått efter Mugabes avgång kan omintetgöra dessa planer.

Massorna, som till stor del har varit åskådare till de strider som olika fraktioner har utkämpat inom Zanu-PF, känner nu en glädjande befrielse över att Zamu-PF-staten imploderar (sprängs sönder inifrån). Om detta vittnar helgens stora demonstrationer och att massorna nu är på gatorna. Men det vore ett misstag att låta glädjen över att Mugabe-oket släpper följas av ett stöd för Mnangagwa, som nu leder det härskande Zanu-PF-partiet.
Massorna är sina egna befriare och bara de kan leda revolutionen. Massorna i Zimbabwe kan endast förlita sig på sitt eget politiska program, sina egna organisationer, och sin egen enhet och styrka för att verkligen befria landet från kapitalism och och imperialism. Zimbabwes arbetare och många fattiga behöver omedelbart ta sig an uppgiften att bygga ett revolutionärt massparti.
• För ett demokratiskt socialistiskt Zimbabwe. ■