Flyktingkamp mot helvetiska villkor

Publicerad av Socialist Party (CWI Australien)

Tema: Muren mot flyktingar

Flyktingarnas misär ökar än mer efter att polisen med tvång har förflyttat dem. (foto: Commons)
Flyktingarnas misär ökar än mer efter att polisen med tvång har förflyttat dem.

Hundratals flyktingar har med tvång förflyttats från ett fångläger till ett annat på ön Manus i Papua Nya Guinea (PNG). Flyktinglägret på Manus utgör en brutal och starkt kritiserad del av Australiens omänskliga flyktingpolitik. 

Flyktingarna har blivit beordrade att flytta till ett transitcenter i staden Lorengau, men de har berättigade rädslor över sin trygghet. Det har skett flera händelser där flyktingar har attackerats och rånats. De har också drabbats av våldsamheter från PNG:s flotta och polis.
Flyktingarna, som redan har flytt från krig och förföljelse, kräver att bli skickade till ett land där deras säkerhet kan garanteras. Deras protester står upp emot den brutala regim som såväl liberala som labor-regeringar bedrivit under de senaste åren. Den australiska regeringens politik, med tvångsomhändertagande av flyktingar som kommer med båt och ”behandlingar offshore”, har resulterat i att hundratals oskyldiga har låsts in i flera år.
Flyktingarna på Manus har fått höra att de har tre ”val” om de inte vill till transitcentret i Lorengau: flytta till flyktingförvaret i Nauru, återvända till sitt ursprungsland eller leta efter mer permanenta bosättningar i Papua Nya Guinea.
Inget av dessa val erbjuder trygghet och säkerhet, och flyktingarna har med rätta vägrat att flytta på sig fram tills de erbjuds en mer genomförbar lösning. Deras ställningstagande är både modigt och beundransvärt. De har skamligt nog lämnats utan tillgång till varken vatten, mat, el eller mediciner. I ett försök att svälta ut dem har den australiska regeringen beordrat regeringen i PNG att förstöra den lilla tillgång till vatten, mat och toalett de hade kvar.

Medan Australiens regering spenderar miljarder på sin grymma offshorebehandlingsregim har väldigt få extra resurser försetts till det redan fattiga Lorengausamhället.
Enligt beräkningar har Australiens regering spenderat 10 miljarder AUD-dollar (63,83 miljarder SEK) på sin offshorebehandlingsregim de senaste tre åren. Att ta flyktingarna till Australien och bosätta dem i samhället skulle inte bara vara mer humant, utan också kosta en bråkdel av vad det gör nu. Ett tryck måste skapas på regeringen att omedelbart evakuera flyktingarna på Manus och stänga alla fängelseläger offshore.

Vi behöver en masskampanj för att få ett slut på den grymma tvångsomhändertagningsregimen och de företag som har kopplingar till tvångsomhändertagandeindustrin.
Redan har vi sett en upptrappning av protesterna från asylaktivister, bland annat när gränskontrollskontoret i Melbourne stängdes ned för en dag. Denna aktion var ett steg i rätt riktning, men asylrörelsen borde också kräva att fackföreningarna tar ställning. Många av de anställda på de regeringsdepartement som är an-
svariga för tvångsomhändertagningsregimen är fackliga medlemmar.
Även FN har varnat för den ”humanitära krisen” och många gånger förklarat att den australiska regeringens politik bryter mot internationella lagar och konventioner om tortyr och straff.
Facken borde vägra att delta i regeringens lagbrytande och i tortyren och bestraffningen av arbetare.

Offentligfacken borde bannlysa allt arbete som bidrar till tvångsomhändertagningsregimen och stödja asylrörelsens krav på ett stopp för denna grymma politik. ■