”Mäktig kraft har satts i rörelse”

Publicerad av Kristofer Lundberg

Plats: Göteborg Tema: Bostäder, Arbetarkamp

– Det finns en otrolig kraft i denna gemenskap, säger Sara Juaniquina Svensson om kampen mot utförsäljningarna. (foto: )
– Det finns en otrolig kraft i denna gemenskap, säger Sara Juaniquina Svensson om kampen mot utförsäljningarna.

År 1998 sålde Göteborg ut 3 806 lägenheter från allmännyttan till GE Capital. Stadens ledande socialdemokrater Göran Johansson och Lars Johansson gick i god för att företaget var ”långsiktiga ägare”. Men fem år senare hade de sålt vidare sitt bestånd med massiva vinster som följd.Nu, snart 20 år senare, står en ny försäljning av allmännyttan på agendan, vilket har vållat massiva protester i Rannebergen.

I centrum för protesterna står Sara Juaniquina Svensson, som var den första att resa sig upp på Hyresgästföreningens möte inför hundra grannar och mana till demonstrationer. Offensiv möter henne i hennes hem i Rannebergen.

Du säger att du aldrig har varit politiskt engagerad. Idag står du i fronten med en megafon tillsammans med hundratals grannar. Hur kommer det sig?
– Jag har levt i en bubbla, men nu blev allt verkligt – allt kan ändras så snabbt. Vi måste kämpa för det samhälle vi vill leva i. Sedan tror jag att det alltid har funnits där. Min farfar fängslades för politisk aktivitet under Bolivias militärdiktatur, så jag vet vad som krävs för att få till en förändring. Vi måste engagera oss.

På ett protestmöte i Rannebergenskolans matsal samlades 360 hyresgäster och på demonstrationen utanför Kommunfullmäktiges möte 200 demonstranter. Vad tycker du om uppslutningen?
– Jag trodde det skulle vara svårare att mobilisera. Jag har upplevt att många är rädda för att utmana politiker och fastighetsägare, men det här har blivit mycket stort. Jag är positivt överraskad och det är en daglig diskussion bland boende i området, säger Sara.
Det politiska gensvaret från beslutsfattarna är Sara dock inte lika imponerad över.
– Det finns inget gensvar, de svarar inte på meddelanden, mail eller frågor. Vi saknar svar från de som ska besluta över våra hem. Men jag känner inte besvikelse, utan har bara blivit mer övertygad om det politiska spelet som äger rum där vi används som brickor. De bryr sig inte om verkligheten, eftersom de själva inte lever i resultaten av sina beslut, säger Sara, uppenbart irriterad.

Oron i Rannebergen går att ta på. När en rör sig i området är utförsäljningen allt som diskuteras, och affischer syns på väggar och dörrar.
– Min största oro är att området kommer att förfalla i de lägenheter som människor väljer att bo kvar i, med samtida kraftigt höjda hyror i de bostäder människor väljer att flytta ifrån. Detta riskerar att riva sönder den gemenskap som finns i området.
– Jag har sett vad Victoria Park har gjort med Lövgärdet. Jag är uppväxt i Lövgärdet och min mamma bor ännu kvar samt att jag har vänner som bor där. Jag vet vad det innebär. Kanske är det därför jag har tagit den roll jag har gjort i protesterna, säger Sara.

Offensiv kan intyga att skillnaden är stor mellan Lövgärdet och Rannebergen. Trapphusen är smutsiga, lamporna på gården är trasiga och det är mörkt ute. Men framför allt verkar området lida av en ”tystnadskultur”, där människor är missnöjda men få verkar våga prata. Boende vittnade också om problem med vägglöss, kackerlackor och råttor. Sara känner igen allt detta.
– Jag har vänner som har fått vänta åtta veckor innan Victoria Park kom och kollade, sedan har inget hänt. Det är klart att vägglöss hinner sprida sig i husen, och de sköter inte utemiljön, så problematiken med råttorna växer.
Sara har sedan det första mötet varit bland de mest aktiva på demonstrationer och i mobiliseringen, och tror att engagemanget kommer att fortsätta.
– Demonstrationen var positiv. Människor trotsade vädret, och trots regnet utstrålades kämpaglöd och att grannar bryr sig om vårt område. Det finns en otrolig kraft i denna gemenskap. Jag tror på stor uppslutning den 7 december utanför kommunfullmäktige vid Svenska Mässan.
– Jag har bott i Rannebergen i 3,5 år och sett att området förändras. Sociala nedskärningar, badet har stängt, vi saknar samlingsplatser etcetera. Men nu har människor tröttnat och säger ifrån, tillsammans, säger Sara och är hoppfull inför framtiden.
– Politikerna vet inte vilken mäktig kraft de sätter i rörelse. Hundratals har inlett ett politiskt engagemang för sina hem, tusentals följer vad som sker och ser vilka som stödjer oss. Protesterna har skapat en speciell gemenskap i området och vi har lärt känna varandra på ett helt nytt plan, berättar Sara.

Precis som många andra är hon trött på problemen och politikernas nonchalans mot kritiken. Förra veckan bjöds Socialdemokraterna in till Hyresgästföreningens lokal, och av alla inbjudna var det bara två kommunfullmäktigekandidater som kom. Sara var besviken över deras svar.
– Jag undrar om de verkligen vågar utmana partilinjen. De ville inte svara på frågorna, utan upprepade bara ”Vi tar med oss frågan”.
– Jag tror på en framtid i Rannebergen, men vi behöver samla oss och driva offensiva krav. Det handlar om mer än våra lägenheter. Vi behöver kräva att politikerna återöppnar och renoverar det stängda badet, skapar fler mötesplatser, öppnar en fritidsgård, mer resurser till skolorna, upprustning av centrum. Det är inte isolerat från de behov som finns i övriga Angered, avslutar Sara.

”Victoria Park är ett seriöst bolag”, menar Ann-Sofie Hermansson (S), kommunstyrelsens ordförande. Hennes uttalande låter nästan som en återupprepning av Göran Johansson efter skandalen 1998. Men vad säger de boende hos Victoria Park eller de som arbetar i områden de är verksamma i?
– I Borås gav de löften om socialt ansvarstagande och de talades varmt om socialt engagemang i Hässleholmen. Detta var innan försäljningen, men efter köpet har vi inte sett något, säger en anställd vid det kommunala bostadsbolaget i området.
– Kökslådorna och skåpluckor har jag lagat och målat själv. Trots att jag sökt bolaget kommer ingen, säger en hyresgäst på Hässle torg.
– Jag har en toalett och dusch som runnit länge utan att det åtgärdats. Jag vet inte var jag ska vända mig, berättar en kvinna.

Ingen politiker som ska fatta beslut den 7 december kan säga att de inget vet om kritiken mot Victoria Park. Beslutet måste stoppas – kampen visar vägen. ■


 

I Jordbro torg hade Rusta upp Jordbro manifestation för trygghetsåtgärder och social upprustning den 2 december. Kampen kommer att fortsätta. På bilden talar Robert Bielecki, Rättvisepartiet Socialisterna. ■