Högern har tappat initiativet i Venezuela

Publicerad av Jonas Brännberg

Tema: Arbetarkamp

Människor står i matkö som nationalgardet kontrollerar. Många har inte mat för dagen i Venezuela. (foto: )
Människor står i matkö som nationalgardet kontrollerar. Många har inte mat för dagen i Venezuela.

Trots att den ekonomiska krisen är inne på sitt fjärde år har president Maduro de senaste månaderna lyckats konsolidera sin makt. Högern, som backas upp från USA och Trump, är splittrad inför nästa års presidentval. Dock finns inget masstryck som kan pressa Maduros regim åt vänster som under Chavez. Även om det finns ett motstånd fortsätter den byråkratiska och auktoritära utvecklingen av Maduros regim.

–Situationen i Venezuela har gått in i en ny fas. Vid valet till den konstituerande församlingen hängde regimen ”på repen”. Men försöken från högern att störta Maduro med Trumps sanktioner och en stor upptrappning av våldet inför valet slog tillbaka mot dem, säger Felix Martinez från den nyss sammanslagna venezuelanska organisationen Izquierda Revolucionaria/Socialismo Revolucionario till Offensiv.
Krisen i Venezuela har nått ofattbara proportioner. De senaste fyra åren har BNP fallit 36 procent och kan falla ytterligare 10 procent nästa år.
– Lönerna är i snitt fem dollar i månaden, vilket bara räcker till mat för en vecka. Hela tiden slår fler fabriker igen och nya massavskedanden äger rum hela tiden, säger Felix Martinez och fortsätter:
– Men med Trumps sanktioner och högerns våldsamma attacker har regimen kunna lägga skulden för krisen på USA-imperialismen, EU och oppositionen.
Det är förstås långt ifrån hela sanningen. Hugo Chávez byggde upp ekonomin och sociala reformer kring höga oljepriser, utan att ifrågasätta den ekonomiska elitens kontroll över resten av ekonomin. När oljepriserna föll kraftigt, samtidigt med kapitalisternas försök till sabotage och den accelererande korruptionen i det styrande partiet PSUV efter Chávez död, kollapsade ekonomin.
Just nu är statsskulden den mest akuta krisen. Maduro har under flera år skurit ned på de sociala reformerna för att kunna betala statsskulden. Nu går inte ens det längre, och Maduro har försökt omförhandla lånen med framför allt Ryssland och Kina, dock med begränsad framgång. Syftet med Trumps sanktioner är just att skapa en kris genom att tvinga regeringen att ställa in betalningarna på statsskulden.
Efter att Maduro förlorade majoriteten i parlamentet till högern har regimen dock stärkt sin ställning igen. Genom att utlysa val till en ”konstituerande församling” kringgick Maduro parlamentet, ett val som högern bojkottade. Även i regionalvalen som följde backade oppositionen och vann bara 4 av 23 regioner, medan chavisterna vann 18. Detta ledde till att den huvudsakliga oppositionsalliansen MUD splittrades och att majoriteten av oppositionen sedan bojkottade borgmästarvalen.

Under hösten har dock en annan utmanare växt fram mot Chávista-­byråkratin.
– I valet till den konstituerande församlingen, och även i de regionalval som genomfördes senare, har PSUV-ledningen utmanats av kandidater från vänstern inom Chávista-rörelsen som är kritisk mot Maduro. Dessa kandidater har fått ett ökat stöd, säger Felix Martinez och fortsätter:
– Högern och kapitalisterna är splittrade och har ingen aktiv bas, men stöds av den internationella borgerligheten. Ena delen vill ha dialog med Maduro och avvakta ett bättre läge att bli av med honom, medan extremhögern lutar mer åt terroristaktioner för att störta Maduro. Regeringen kan inte lösa den ekonomiska situationen inom kapitalismens ramar, även om de skulle slå till mot den enorma korruptionen. Samtidigt sker en polarisering inom PSUV mellan mer kritiska ”chávistas” och opportunister i byråkratin som bara vill ha makten. Byråkratin har dock ett fast grepp över partiapparaten och använder den för att se till att deras kandidater blir valda, säger Felix.

– Under Chávez fanns ett revolutionärt tryck av en nyuppvaknad rörelse, men nu sker utvecklingen åt andra hållet. Trots att Chávez kom från militären baserade han sin makt på folkmakt, medan Maduro baserar sig på militären. Nu kontrolleras 50 statliga företag av militären. Maduro använder allt mer klientelism för att behålla stöd – till exempel delas gratis mat ut till dem som stödjer honom, säger Miguel Campos från spanska Izqierda Revolucionaria, som har bott många år i Venezuela, och fortsätter:
– Regimen försöker också kopiera Kina, till exempel genom att införa speciella ekonomiska zoner där arbetsrättslagarna inte gäller. Även om vi måste vara villkorliga är utvecklingen just nu mot bonapartism (ett auktoritärt styre där de styrande till synes reser sig ovanför klassintressen och balanserar sin makt mellan olika klasser).

Miguel Campos.

Miguel Campos.

– Som marxister behöver vi vara försiktiga, säger Miguel och förklarar:
– Vi måste förstås gå emot högerns attacker, men inte för den skull stödja Maduros allt mer auktoritära styre. Vårt budskap måste vara:
1. Mot imperialismen.
2. Maduros agerande stoppar inte imperialismen utan snarare hjälper dem.
3. Högern och MUD ska bekämpas genom socialistisk politik för att återinföra de reformer som tagits bort och gå längre genom att utmana hela kapitalismen.
– Bland kritiska ”chávistas” kan vi få stöd för ett sådant program.Just nu är utvecklingen inte åt det hållet, men situationen kommer att påverkas av händelser i resten av Latinamerika och världen. Segrar för arbetarklassen i andra länder kan föra processen in på en revolutionär väg igen, avslutar Miguel Campos. ■

Felix Martinez.

Felix Martinez.