Ett verkningslöst klimatavtal

Publicerad av Robert Bielecki

Tema: Klimat, miljö och sjukdomar

För kapitalismens företrädare går vinstintresset före alla behov som samhället och planeten har. (foto: Number 10 / Flickr CC)
För kapitalismens företrädare går vinstintresset före alla behov som samhället och planeten har. (foto: Number 10 / Flickr CC)

Klimatavtalet i Paris hälsades när det skrevs under för två år sedan av glädjerop från regeringstoppar och miljöorganisationer. Men vad har egentligen hänt sedan dess?

Sanningen är att inte särskilt mycket har förändrats. Storföretag och nationer fortsätter att släppa ut rekordstora mängder koldioxid i atmosfären, och olje-, kol- och gasbolag får fortsatta subventioner trots det akuta hotet från klimatkrisen.
Samtidigt pågår fortsatt skövling av regnskog och exploatering av olika naturområden – varje år avverkas uppemot 150 000 kvadratkilometer regnskog globalt. På grund av industriernas skogsskövling täcker nu regnskogarna blott 6-7 procent av jordens yta – innan man började avverka skogen täckte de 14 procent, visar Rainforest Foundations och flera andra organisationers rapporter. Dessutom lever hälften av planetens växt- och djurarter i regnskogarna, enligt bland annat rainforest.net. Flertalet av dessa har fått stryka med.

Två år efter att klimatavtalet på klimattoppmötet COP21 undertecknades i Paris är det för kapitalet ”business as usual”, eftersom inga åtgärder för att begränsa storföretagens makt och vinster har vidtagits, och heller aldrig kan vidtas utan att utmana hela det kapitalistiska systemet, vilket företrädare för kapitalismen aldrig kommer att göra. Världens ledare – förutom den ärkereaktionära Donald Trump – pratar om behovet av att ställa om till en mer klimatvänlig värld, men det stannar vid prat. Rent praktiskt och politiskt händer det inte särskilt mycket.
Trump har till och med dragit sig ur det redan begränsade Paris­avtalet och meddelade via Scott Pruitt, chefen för den amerikanska miljömyndigheten EPA (tillika klimatförnekaren), att ”Kriget mot kol är nu över”. Detta eftersom man nu börjar avveckla reformen Clean Power Plan, vars syfte var att minska kolkraftverkens koldioxidutsläpp.
Den 12 december samlades världens ledare (dock inte Trump), banker, NGO:s med flera i Paris för One Planet Summit, ännu ett klimattoppmöte som denna gång hölls av Frankrike tillsammans med Världsbanken och FN. Det ägde dessutom rum på dagen två år efter att COP21:s klimatavtal skrevs under. Under samtalen där låg huvudfokus på finansiering: Hur en klimatomställning ska finansieras, vem som ska betala, att det behövs mer pengar och åtaganden från privata och offentliga aktörer och så vidare.
Vid mötets slut hade de kommit överens om 12 åtaganden de ska sträva efter att uppnå: minskat utsläpp av transporter, skydd av land- och vattenområden som hotas av klimatförändringar med mera, men också att banker och storföretag ska ”göra ekonomin grön”. Man pratar mycket om att marknaden ska få incitament till att ställa om till en grön ekonomi – en blind tillit till den fria marknaden. Precis som Harjeet Singh, ledare för frågor om klimatförändringar på ActionAid International, uttalade efter mötet:
– Medan företagen måste agera behöver regeringarna bli påminda om att de inte kan åtgärda klimatförändringarna genom att ge upp sitt egna ansvar och låta företagen diktera klimatagendan.

Enligt det norska klimatinstitutet CICERO kan utsläppen av koldioxid för år 2017 ha ökat med 2 procent, vilket står i bjärt kontrast mot Parisavtalets målsättning om att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till 1,5 grader. De gamla, smutsiga fossila energikällorna är fortfarande billigare än de hållbara, gröna tekniklösningar som finns, och i en marknadsekonomi där vinstmaximering och att hålla nere kostnaderna står över allt annat är det självklart att de billigare alternativen väljs, oavsett hur skadligt det är för alla andra.
Samtidigt nådde halten koldioxid i atmosfären under 2016 hela 403,3 ppm (miljondelar), enligt Meteorologiska världsorganisationen. Det är en ökning jämfört med året innan då de låg på 400 ppm – en 50 procent snabbare ökning jämfört med genomsnittet det senaste decenniet till en nivå som inte har setts på miljontals år. Det om något borde visa på det absoluta och akuta behovet av att omedelbart ställa om politiken, men istället hålls marknadens diktatur vid liv.
Vi har också under året sett otaliga exempel på allt värre naturkatastrofer, vars ökade frekvens och styrka är ett resultat av den globala uppvärmningen, som i sin tur är skapad av kapitalismens groteska jakt på vinster som skapar de akuta utsläppen. Hemska torkor, översvämningar, tropiska orkaner, skogsbränder, värmeböljor med mera har drabbat alla delar av världen: USA, Mexiko, Sydostasien, Östafrika, Mellanöstern, Sydeuropa med flera områden.
Samtidigt som en enstaka naturkatastrof aldrig direkt kan härledas enbart till klimatförändringar är det faktum att de blir allt värre ett direkt resultat av klimatförändringar och global uppvärmning. Just nu har vi varje år omkring 400 så kallade ”extrema väderfenomen”, och de allt tätare svåra naturkatastroferna skapar också allt fler klimatflyktingar – enligt UNHCR:s beräkningar kan antalet klimatflyktingar öka till mellan 250 miljoner och en miljard år 2050. Det kan jämföras med de dryga 65 miljoner flyktingar som finns idag i världen.

Till Expressen den 12 december säger professor Filip Johnsson på Chalmers att han är orolig över ”trögheten i det globala arbetet”:
– Det är väl bra att det finns ambitioner, men det ser ganska mörkt ut. Ofta presenteras rena glädjekalkyler. Det finns många uppåtgående siffror och kurvor som presenteras för sol- och vindkraft i länder som Indien. Problemet är att det fortfarande är en försvinnande liten del av den totala energitillförseln i dessa länder.
Och tankesmedjan E3G menar helt riktigt att många EU-länder ”talar med dubbla tungor”, där de å ena sidan pratar om behovet av klimatsatsningar, men å andra sidan hugger klimatet i ryggen genom att exempelvis försvara olika subventioner till kolkraft. De pekar särskilt ut Tyskland, Storbritannien, Estland, Italien och Spanien.
Och EIB, EU:s investeringsbank, gjorde i dagarna sin största utbetalning genom tiderna på 1,5 miljarder euro för en pipeline för naturgas från Azerbajdzjan till EU via Turkiet och det jordbävningstäta södra Italiens olivodlingar.

Precis som vi i Offensiv skrev strax efter att Parisavtalet hade undertecknats av 196 länders regeringar den 12 december 2015:
”Resultatet av förhandlingarna är en livsfarlig cocktail av förlitan till marknadsmekanismer och oprövade teknologiska lösningar för att suga koldioxid ur atmosfären på bekostnad av de politiska beslut och den statliga och globala planering som krävs för att stoppa utvinningen av 80 procent av kända kol-, olje- och gasreserver och påbörja en planerad omställning till fossilfria samhällen i balans med naturen. (...)
Parisavtalet är kemiskt fritt från allt vad statlig och global planering och regleringar heter, något som också har gjorts anatema i den kapitalistiska världens alla nyliberala och internationella handelsavtal sedan murens fall, alltifrån WTO och Nafta till TPP och TTIP.”
Det enda som kan ta oss ur alla de fasor som kapitalismens världs(o)ordning innebär och förstärker, det enda som kan innebära ett klimatvänligt, grönt samhälle, är att kämpa för ett socialistiskt samhälle. Bara när makten och kontrollen över ekonomin och politiken tas ur händerna på storföretag, banker, de superrika och de politiker som förvaltar kapitalismen och istället läggs i majoritetens händer kan ett verkligt demokratiskt samhälle byggas upp, där beslut fattas i enlighet med människans, djurens och naturens behov.
För att nå dit krävs det aktiv och sammanlänkad kamp från gräsrötterna – fackföreningar, arbetarorganisationer, djurrättsorganisationer, klimatföreningar, arbetare, vänstern och alla de av klassamhället förtryckta grupperna – för en socialistisk samhällsomvandling på global skala. Den kampen börjar på lokal nivå. ■