Kina är ingen miljökämpe

Publicerad av Li Yiming

Tema: Miljö, jordbruk och sjukdomar

Kina hyllas i media som en klimatets förkämpe, men det smogtäta Kina ingen klimatets vän. (foto: V.T Polywoda, Flickr CC)
Kina hyllas i media som en klimatets förkämpe, men det smogtäta Kina ingen klimatets vän.

Ordet ”miljö” nämndes 89 gånger av Kinas president Xi Jinping i hans rapport till det styrande ”kommunist”-partiets nittonde kongress – fler gånger än vad ”ekonomi” nämndes. Han skickade ut undersökningsteam från centralregeringen till provinserna för att se över hur anti-föroreningsåtgärderna hade gått. Rapporter indikerar att över 12 000 tjänstemän och 18 000 företag har åtalats.

Media hävdar att detta är Kinas största miljöskyddskampanj någonsin. Xi Jinping verkar vara en ivrig kämpe för miljön, men faktum är att han tvingas till att agera av de ökande anti-föroreningsprotesterna underifrån och av de enorma ekonomiska förlusterna till följd av miljöförstöring. Dock innebär ekonomisk press och en inofficiell bojkott av de lokala styrena att Xi’s politik inte kommer att uppnå några betydande resultat.
I oktober publicerade den medicinska tidskriften The Lancet en studie som visade att över 1,8 miljoner kineser dödades av föroreningar år 2015, vilka stod för en femtedel av alla dödsfall i Kina. En tidigare rapport publicerad av Nanjings universitet visade att en tredjedel av alla dödsfall i de 74 större städerna i Kina kan härledas till PM2,5-föroreningar (farliga luftburna partiklar).
Ökande och mer allvarliga föroreningar, tillsammans med en ökande folklig oro över de negativa hälsoeffekterna, har lett till massiva anti-föroreningsprotester runt om i landet. I november gick massorna i Zhaoqing, Guangdong ut på gatorna för att protestera mot det lokala styrets tredje försök att bygga ett sopförbränningsverk – projektet har skjutits upp två gånger förut på grund av protester.
Oförmågan att lösa föroreningsproblemen har svärtat ned KKP-regimens auktoritet. Första halvåret av 2016 släppte regeringen än mer på miljöskyddsregleringar i syfte att stimulera en svag ekonomi. Detta ledde till att många högförorenande industrier som stål väcktes till liv, vilket har förvärrat luftföroreningsproblemet.

Ett utbrett smogmoln som täckte 1,88 miljoner kvadratkilometer dök upp över 90 städer i december 2016. De första tre kvartalen år 2017 ökade PM2,5-nivåerna i Beijing-Tianjin-Hebei-regionen med tio procent jämfört med året innan. Effekterna blev globala – växthusgasutsläppen har ökat dramatiskt under år 2017 efter två år av nollökning, vilket beror på återhämtningen för den tunga industrin i Kina.
Société Générale (storbank) beräknar att miljöskyddsåtgärder skulle kosta Kina 0,25 procent av dess årliga BNP, vilket innebär att när nya risker om ekonomisk nedgång dyker upp kommer Xi troligen lätta på föroreningskontrollerna igen.
Samtidigt möter Xi Jinping också på motstånd från de lokala regeringarna, vilket visas i det faktum att han tvingas skicka ut undersökningsteam till lokala nivåer. Dock har sådan direktintervention från centralregeringen skapat kaos. Många tjänstemän försöker undvika bestraffning genom att stänga ner fabriker innan undersökningsteamen dyker upp, oavsett om fabrikerna uppnår den officiella miljöskyddsstandarden eller inte. Detta har tvingat Miljöskyddsinstitutet att intervenera och stoppa såna överreaktioner.
Att kämpa mot föroreningar kräver massiva miljöskyddskampanjer och arbetarnas demokratiska kontroll över ren produktion på en socialistisk grund. Xi’s försök att lösa miljökrisen med en blandning av byråkratiska- och marknadsåtgärder kommer inte att uppnå något betydande långvarigt resultat, och kommer utlösa ytterligare massvrede.
I juni utlyste USA:s president Donald Trump att USA skulle dra sig tillbaka från Parisavtalet, och världens media dubbade Kina till den nya internationella ledaren i kampen mot klimatförändringar. Men den kinesiska regimen är ett av de största hindren till att bekämpa klimatförändringarna. En av Kinas största producenter av elektrisk utrustning, Shanghai Electric, har utlyst sina planer på att bygga kraftverk i Egypten, Pakistan och Iran som kan generera 6 285 MW, vilket är motsvarande tio gånger Kinas inhemska byggplan.
KKP-regimen hoppas kunna använda marknader utomlands för att lätta på trycket vad gäller kolreduktionsåtgärder på sina egna el- och kolindustrier. Dessa nya kraftverk betyder att klimatkontrollsmålen som Parisavtalet satte är ett ”Mission Impossible”. Världsbanken har kritiserat Kina för att använda fattigare länder med svagare miljöskyddsregleringar som föroreningsparadis, men samtidigt har Världsbanken också avreglerat miljönivåer för att kunna tävla med Kina. Detta är ett race mot botten på bekostnad av klimatet och massornas hälsa.

Socialister är emot den kapitalistklass som söker profiter på bekostnad av miljön och massornas hälsa. Vi är också emot att imperialistiska makter exporterar sina föroreningsproblem till andra länder.
Den enda lösningen till den globala klimat- och föroreningskrisen är att bygga en internationell arbetarklassrörelse i motstånd mot det kapitalistiska ”vinsten först”-systemet. Vi behöver förstatliga banker och storföretag, och ställa dem under arbetarnas demokratiska kontroll och styre, förespråka grön produktion under demokratisk planering och investera mer kapital och resurser för att utveckla grön energi och grön teknik. ■