Valåret 2018

Publicerad av Offensivs redaktion

Tema: Inrikespolitik, Klassklyftor

 (foto: Melker Dahlstrand, Sveriges riksdag)
(foto: Melker Dahlstrand, Sveriges riksdag)

Årets val den 9 september hålls mot bakgrund av en fördjupad politisk kris och en utbredd uppfattning om att utvecklingen trots högkonjunkturen går åt fel håll.

I mycket kommer valrörelsen att bli en påminnelse om en avgrundsdjup klyfta mellan riksdagspartiernas dagordningar och den opinion och engagemang som Metoo, vårdkampen och kampanjerna för asylrättens återinförande rymmer.
Klyftan vidgas också av det faktum att riksdagspartierna må prata om att vilja minska klassklyftorna, men står förenade bakom en politik som innebär vidgade klassklyftor och tilltagande marknadskaos.
Mer än något annat kommer valrörelsen dock att präglas av bristen på ett kämpande socialistiskt alternativ på riksplanet, som till skillnad från Vänsterpartiet är berett att fullt ut ta strid mot högerpolitiken och som inte ämnar samregera med nedskärningspartier.
Rättvisepartiet Socialisterna kommer att ställa upp i valet för ett ge ett sådant alternativ, och vår valkampanj kommer att vara mycket viktig i kommuner där partiet utgör en vänsteropposition med förankring.

”Sällan har väl en kommande regering varit så svår att sia om. Chansen, eller risken, att varken det rödgröna blocket eller alliansen kan bilda en majoritetsregering är överhängande och frågan är då vem som lierar sig med vem, inom en regering eller genom samarbete i riksdagen”, skrev Sydsvenskan i en huvudledare i slutet av december.
Vem och vilka som bildar regering är omöjligt att svara på idag. Men klart är att den moderata drömmen om återta statsministerposten på nytt väckts till liv efter att M-raset i opinionsundersökningar har hejdats. Det finns till och med de inom högern som på nytt har rest tanken på att Moderaterna ensamma ska kunna regera med stöd av Sverigedemokraterna och vad som finns kvar av Alliansen efter att Kristdemokraterna sannolikt har åkt ur riksdagen.
Men mer troligt är en större koalition över de tradionella blockgränserna. Oavsett vilken kommer nästa regering bli en svag regering som dessutom har att konfrontera en ny ekonomisk nedgång och som politiskt flyttar sig än mer högerut när ”batongpolitiken” (utfästelserna att rusta upp statens kärna – polis och militär) ska omsättas i praktiken, samtidigt som låglönejobben ska bli fler.
Den nuvarande högkonjunkturen håller på att passera zenit utan att arbetslösheten pressat ned till under 6 procent och välfärden drabbats av nya neddragningar. Trots att kommunsektorn just nu går med överskott varnar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för att ett växande gap mellan kostnader och intäkter väntar i kommuner och landsting om inget förändras. År 2021 kommer gapet att uppgå till 59 miljarder kronor.

Oavsett vem och vilka som bildar regering väntar nya attacker och kriser. Genom att trappa upp och fastare organisera dagens kamp mot högerpolitik, rasism och sexism kan steg tas mot att bygga en ny vänster som kan utgöra början till ett nytt arbetarparti och arbetarrörelsens socialistiska pånyttfödelse. Att göra allt för att så ska ske är det bindande löfte som Rättvisepartiet Socialisterna ger valåret 2018. ■