Uppdrag granskning svartmålar vårdkampen

Publicerad av Stefan Lundqvist

Tema: Vården

Uppdrag granskning ställer sig på nedskärningspolitikens sida genom att smutskasta gräsrotskampen mot vårdslakten. (foto: Andrew Herbert)
Uppdrag granskning ställer sig på nedskärningspolitikens sida genom att smutskasta gräsrotskampen mot vårdslakten.

Den 17 januari fyller ockupationen av BB på Sollefteå sjukhus 1 år. Ockupationen är en bred och fredlig gräsrotsrörelse som har hela Ådalens aktiva stöd i ryggen. Eftersom de inte har fått några löften av politikerna i regionledningen om att BB startas upp igen sitter de kvar. Men nu vill SVT:s Uppdrag granskning svartmåla kampen.

Förra veckans Uppdrag granskning i SVT ville problematisera kampen mot nedskärningarna på Sollefteå sjukhus och försöka ställa kampanjledningen i Sollefteå framtidens akutsjukhus och BB-ockupationen vid en skampåle som ansvariga för ”hot och hat” mot de politiker som har beslutat om nedläggningen.
Efter att ha först gett en historisk bakgrund och positivt beskrivit den vårdkamp som de senaste två åren har samlat tiotusentals i demonstrationer skiftar programmet fokus. Uppdrag granskning identifierar sig med nedskärningspolitikerna och förklarar för tittarna: ”Politikerna har haft det jobbigt. Tre akutsjukhus i ett litet län är dyrt och landstingets ekonomi blöder. De sammanlagda förlusterna för de tio senaste åren är 1,7 miljarder kronor. Efter förra valet enades alla partier om att pengarullningen måste upphöra.”
Sedan betonar de att ”det här programmet ska inte handla om vilka politiska åsikter som är rätt eller fel. Det ska handla om propagandakriget. Ett krig som kan få både kyrkan och kommunen att bryta mot sina regler”.
En Uppsalaprofessor i förvaltningsrätt får så förklara att Sollefteå kommun inte enligt kommunlagen hade rätt att bekosta kampanjknappar för sjukhuset och stiftets biskop får tillrättavisa en församling som tillfälligt drog in ett bidrag på 3 178 kronor till en diakonigård där en av nedläggningspolitikerna satt i ledningen. En professor i teoretisk filosofi varnar i programmet för att polariseringen i samhället skapar en sådan ilska att folk inte lyssnar på varandras argument och fakta.
Programmets huvudtes är att de politiker som har röstat för nedläggning av verksamheten på Sollefteå sjukhus fått utstå ”hat och hot” och att det i längden hotar demokratin om politiker inte vågar ta obekväma beslut och hoppar av. Exempel på avskyvärda hot ges, ett nattligt samtal där någon säger ”Jag vet var din mamma bor”. Facebookinlägg, mejl och brev till regionrådet Erik Lövgren med alltifrån ”hoppas du får cancer” till en uppmaning om ihjälskjutning.
Det moderata oppositionsrådet Per Wahlberg berättar om sin vanmakt när han blev utsatt för en grov förtalskampanj som visade sig vara iscensatt av Sollefteå kommuns kommunikationsstrateg, något som denne senare erkände och dömdes för.
Uppdrag granskning redovisade enkätsvaren över de 37 ”nedläggningspolitikernas” upplevda ”hat och hot”: 30 har blivit utsatta för ”Obehagliga påtryckningar”, 19 för ”hat”, 15 för ”hot” och 2 för ”fysiskt påhopp”.

Utan att på något sätt vilja bagatellisera vad politikerna som har fyllt i enkäterna har upplevt eller varit med om är svaren ändå relativa. Obehagliga påtryckningar? Politikerna är vana att ta sina beslut i lugn och ro. Nu tog de ett beslut som drabbar en länsdel hårt och ledde till att folk blev förbannade och protesterade. Är en demonstration eller en skarp debatt ”obehaglig påtryckning”?
Är en utskällning av en politiker hat och inte ok? Samma sak med hot, det måste definieras liksom fysiskt våld. Varje anklagelse måste beskrivas.
Vidare redovisar programmet att sex ledamöter har slutat, tre ledamöter ställer ej upp till omval, och tre ledamöter överväger att sluta Siffrorna är jämförbara med avhopp i kommuner och i andra landsting, men säkert vill flera sluta när de inte längre kan stå bakom partipiskan och vårdslakten. Några har gjort sig omöjliga till partiets nästa valsedel, andra vill inte fortsätta och använder sig av ”obehagliga påtryckningar” som skäl för att hoppa av.

Programmet avslutas med att Janne Josefsson ställer vårdkampen och fyra av de ledande aktivisterna i Sollefteå – Kerstin Brandelius, Carina Hellström, Sebastian Gunnesson och Nils-Gunnar Molin – till svars för det ”hat och hot” som politikerna har fått motta.
De svarar att hela bilden inte kommer fram i programmet då det är människorna i Ådalen som är hotade när vården tas ifrån dem och avstånden till sjukhusen är långa. Alla fyra trycker hårt på att om demokratin hotas är det när politikerna inte håller sina vallöften, som tre akutsjukhus i länet. När politikerna sviker kan inte folk lita på dem och vet inte vad de kan rösta på, säger de.
Janne Josefsson återkommer till frågor om de ändå inte har ansvar för hotet och hatet mot politikerna, varpå han får svar på tal.
Nils-Gunnar berättar att de när Facebookgruppen, som har 15 000 medlemmar, startades var tydliga med att hat och hot inte hör hemma där, att det inte gagnar deras sak och att de tar avstånd från det. Facebookgruppen har åtta administratörer som rensar bort olämpliga inlägg och har hittills uteslutit minst 80 personer, förklarar han.

Programmet lyckas inte ställa kampen vid skampålen. Sebastian Gunnesson förklarar att:
– BB-ockupationen startade just som en fredlig ockupation där det inte ska finnas hat, hot eller våld. Där diskuterar vi landstinget. Människorna sitter inte framför datorer och skriver, utan man är på plats och visar sin åsikt. Man gör något, helt enkelt, och då slipper man känna sig maktlös. ■