Dags att kämpa för strejkrätten

Publicerad av Arne Johansson

Tema: Facklig kamp, Arbetarkamp, Arbetsmiljö

Antifackliga APM Terminals får aktivt stöd av S, som vill inskränka strejkrätten. (foto: Göteborgs Hamn)
Antifackliga APM Terminals får aktivt stöd av S, som vill inskränka strejkrätten. (foto: Göteborgs Hamn)

Efter lång tids tystnad har äntligen flera LO-fack börjat ta ställning mot förslagen om inskränkningar av strejkrätten. Inskränkningarna övervägs av den utredning som regeringen har beställt med anledning av den segslitna konflikten i Göteborgs hamn.

Seko Stockholm är en av få fackföreningar som reagerade direkt mot utredningen redan i somras.
– Nu upplever jag ett ganska bra tryck i frågan efter Ylva Johanssons utspel för ett par veckor sedan då hon föregrep utredningen genom att antyda att regeringen är beredd inskränka strejkrätten, säger Gunnar Westin, som är kassör i Seko Stockholm.
Enligt en sammanställning av den syndikalistiska tidningen Arbetaren säger företrädare för 12 av 14 LO-förbund nej till en inskränkt strejkrätt som kan drabba hela arbetsmarknaden. Bara IF Metalls, allra tydligast, och Handels avtalssekreterare som svarar ”nja” kan tänka sig en lagstiftning. Det tydliga välkomnande av utredningen som IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä står för lyckas han inte ens få stöd för av förbundets parhäst i GS-facket.
Av dem som Arbetaren direkt citerar uttalar sig Målareförbundets avtalssekreterare Peter Sjöstrand och Fastighets ordförande Magnus Petterson särskilt tydligt om att en konflikt i Göteborgs hamn inte får motivera en förändring av strejkrätten.
– Det är inte min uppfattning att Hamnarbetarförbundet sabbar för alla andra. Jag tror att Svenskt Näringsliv ligger på arbetsmarknadsministern om det här, säger Pettersson, medan Sjöstrand menar att det nu är dags för facken att gå samman och mota det här förslaget i grind.

Allra skarpast har Byggnads ordförande Johan Lindholm uttalat sig i sitt senaste veckobrev.
– Vi har färdats hundra år tillbaka i tiden. Jag har bara en sak att säga – och här vill jag vara glasklar – ingen ska röra vår strejkrätt.
– Strejkvapnet är löntagarnas verktyg för att kunna ställa krav på bättre villkor på arbetsmarknaden. Våra politiker ska hålla sig borta från konfliktreglerna. Använd inte hamnkonflikten i Göteborg för att gå arbetsgivarnas ärende och förändra maktbalansen, tillägger han.

Den före detta LO-juristen Kurt Junesjö har i flera debattinlägg och intervjuer varnat för att det egentliga skälet inte är konflikten i Göteborgs hamn utan att arbetsgivarna i Teknikföretagen och Svenskt Näringsliv vill öka sin möjlighet att byta till ett för dem billigare avtal, ”avtalsshoppa”.
Det försökte ABB på pappersbruket Figeholm, att byta Pappers avtal mot Teknikavtalet.
– Anledningen till att arbetsgivaren ville ha Metallavtalet var ju ganska uppenbar, det är ett avtal som är fullt av potthål. Det är ett riktigt skitavtal numera, säger Junesjö i tidningen Internationalen.
Pappers förbundsråd har också varit snabba att ta avstånd från Ylva Johanssons hot mot strejkrätten.
Offensiv har talat med Dennis Bäckman, ordförande i Pappers avd 86 i Figeholm.
– Det här är är riktigt illa, en jättegrej. Jag var ganska ny som avdelningsordförande 2005, men anade oråd och kontaktade snart förbundet när ABB plötsligt ville få med oss på att byta Pappers avtal mot Teknikavtalet. Då visade det sig att det skulle ha kostat pappersarbetarna 1 500 kronor i månaden och underhållsarbetarna 4-5 000 kronor.
Pappers varslade om strejk mot ABB:s försök till avtalsshopping och flera sympatiåtgärder, bland annat av hamnarbetarna i Norrköping, hann inledas innan Pappers den gången fick rätt i Arbetsdomstolen. Det är en dom som enligt Junesjö Teknikföretagen sedan dess har varit rosenrasande på.
Hamnfyrans ordförande Erik Helgesson menar i tidningen ETC att de fackledare som eventuellt tror att man kan lagstifta om hamnkonflikten utan att det får konsekvenser för hela arbetsmarknaden är naiva. Han påminner också om att även Elektrikerna så sent som i våras tvingades varsla om strejk för att säkerställa sitt eget avtal efter en organisationsförändring där elektrikerna plötsligt kallades tjänstemän, som redan täcktes av avtal.
– De ska ge fan i konflikträtten, svarar också Elektrikernas förhandlingschef i förbundets tidning på en uppmaning från flera fackligt aktiva medlemmar att sätta ned foten.

Offensiv har redan från början stött Hamn4ans kamp.

Offensiv har redan från början stött Hamn4ans kamp.

Den tystnad som hittills rått inom IF Metall kan också snart brytas. Jan-Olof Carlsson, som är ordförande för metallarbetarnas Volvoklubb i Umeå, är inte säker på att de uttalanden som har gjorts av avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä och IF Metalls ordförande Marie Nilsson ens har stöd av hela förbundsledningen. Han har också goda förhoppningar om att IF Metalls representantskap för Södra Västerbotten på sitt möte nästa vecka ska göra ett tydligt uttalande med adress till förbundsledningen.
– Alla tidigare försök att tafsa på strejkrätten har varit som ett rött skynke inom förbundet, som när Mona Sahlin och sedan Svante Öberg i utredningen om Medlingsinstitutet försökte göra det, säger han till Offensiv.
Att regeringen inbjuder till en utredning i denna fråga just nu handlar uppenbart om dess allmänna tendens att på alla sätt försöka ställa sig in hos Teknikföretagen, Svenskt Näringsliv och alla kapitalistiska lobbyorganisationer – samtidigt som det underlättar de regeringsförhandlingar med de borgerliga oppositionspartierna som kan väntas efter höstens val.
Kurt Junesjö bedömer att det finns en ”jättelik” risk att inskränkningar kommer att genomföras i ett läge där facken har glömt hur man använder strejkrätten och inte längre förhandlar med styrka, utan genom att sälja äpplen mot päron.
– Det krävs en otrolig opinion om man ska stoppa det här, men det verkar nästan helt saknas ett motstånd, svarade han för en dryg vecka sedan, som dock följts av en uppvaknande debatt.

Hamnfyrans Erik Helgeson har goda skäl att varna för en ”naiv tro på att lagstiftaren ska kunna lägga ett sånt kliniskt snitt att det bara blir Hamnarbetarförbundet och möjligtvis några brandmän som drabbas av lagändringen”. Det är med andra ord oerhört viktigt att en verklig gräsrotsopposition tar fart i denna fråga utan att förlita sig på lugnande ord från förbundstopparna. ■