Många dödsolyckor, få arbetsgivare döms

Publicerad av Robert Bielecki

Tema: Arbetsmiljö

Det tummas på arbetsmiljö, -villkor och säkerheten för att hålla nere kostnader och öka vinsten, vilket leder till fler arbetsplatsolyckor. (foto: CC0)
Det tummas på arbetsmiljö, -villkor och säkerheten för att hålla nere kostnader och öka vinsten, vilket leder till fler arbetsplatsolyckor. (foto: CC0)

Ifjol dog 49 personer på jobbet – i snitt nästan en per vecka – enligt Arbetsmiljöverkets preliminära statistik för år 2017. Många fler arbetsplatsolyckor anmäls dessutom nu jämfört med för 10 år sedan. Men trots alla dödsolyckor är det väldigt få som döms för arbetsmiljöbrott. Varför?

Enligt en förstudie från Arbetsmiljöverket sker de allra flesta dödsolyckor – 75 procent – inom fyra områden: vägmiljö, arbetsfordon och andra mobila maskiner, fall från höjd samt träd och djur. Den vanligaste dödsorsaken är via klämolyckor, och i väldigt många fall finns det stora företag i bakgrunden, som NCC, Scania, Vattenfall och Södra Cell.
Problemet är dock att det ofta inte finns något huvudmannaansvar på arbetsplatserna. Underentreprenörer anlitas för att utföra uppdrag, vilka i sin tur kan anlita ytterligare underentreprenörer. Detta leder till en lång, krånglig kedja där alla kan skylla på alla andra och tempot på arbetsplatser trissas upp allt mer för att intensifiera jakten på ökade profiter.
Ofta är det också företag med lägst anbud som vinner statliga och kommunala upphandlingar för olika projekt där krav på kollektivavtal vanligtvis inte ställs, vilket oundvikligen leder till att de tummar på saker som löner, arbetsvillkor, arbetsmiljö och säkerhetsföreskrifter.
Denna dumpning av arbetsskyddet leder till att företag får allt lättare att grovt utnyttja och exploatera arbetare, särskilt utländsk arbetskraft. Och S-MP-regeringens attacker mot asylrätten gör det än lättare för företag att utnyttja asylsökande och papperslösa, som ofta tvingas jobba extremt långa dagar till svältlön utan att ha några som helst rättigheter. Exploateringen har satts i system på stor skala.
Lavallagen, som stiftades efter EG-domstolens dom år 2007, förbjuder dessutom fackföreningar att ta strid för kollektivavtal för utländska arbetare i Sverige, eftersom EU:s fria rörlighet för arbetskraft står över fackliga rättigheter. Enligt polis och åklagare finns det också ett väldigt stort mörkertal vad gäller antalet anmälda arbetsplatsolyckor för utländsk arbetskraft, då de exempelvis skjutsas till sjukhus av arbetsgivare vilket innebär att polisen inte får reda på det.
– Sedan är de ute ur landet innan vi hinner blinka. Vi hinner inte ens höra dem, och dagen efter är det nya medarbetare på arbetsplatsen. Då är det viss rutin på ruljangsen, uppgav Katharina Genberg, gruppchef på enheten för arbetsmiljöbrott i Stockholm och Gotland, till Arbetsliv den 31 maj 2016.

Straffen för arbetsmiljöbrott är dessutom ringa jämfört med andra brott – straffet för vållande till annans död är exempelvis oftast villkorlig dom och dagsböter. För närvarande utreds åtminstone 16 av fjolårets dödsolyckor för arbetsmiljöbrott, men inte ett enda fall har ännu lett till åtal – däremot har många utredningar lagts ned, visar tidningen Arbetets granskning den 17 januari.
Eftersom det är så svårt att få till en fällande dom, ens när någon dör på arbetsplatser där många fel har uppdagats och med mängder av brister, signalerar det till de ansvariga att det är okej att strunta i arbetsskyddet. Ett exempel är Helsingborg 2012, där en snickare dog efter att en 2,6 ton tung innervägg rasade över honom. Där friades arbetsgivaren av domstolen, trots att allvarliga fel och brister hade upptäckts.
Enligt fackliga företrädare upprörs allt fler skyddsombud, byggnadsarbetare med flera över att rättvisa inte utkrävs i många dödsolyckor, som efter den uppmärksammade tjärolyckan i Luleå 2013 där två industrimontörer dog och hovrätten ifjol gav SSAB en friande dom.
En av förklaringarna till att det är så pass många friande domar vad gäller arbetsmiljöbrott är att de har ovanligt komplicerade beviskrav i flera led. Dessutom är det i många fall en bedömningsfråga som rätten, som ofta är osäker på vad som gäller då de inte har någon specialkoll på arbetsmiljölagstiftningen, ska avgöra i.

Avregleringarna och privatiseringarna innebär ett race mot botten vad gäller löner, villkor och arbetsmiljö. Facken borde mobilisera till strid med krav på huvudmannaavtal, kollektivavtal åt alla arbetare och ett stopp på löne- och villkorsdumpning. Bara arbetarkampen underifrån mot företagen och den S-MP-regering som vill inskränka strejkrätten och går näringslivets intressen kan förändra arbetsmiljön till det bättre. ■

RS och Offensiv säger:

  • Stoppa lönedumpning via privatiseringar, bemanningsföretag, ”ungdomsavtal” och papperslösa.
  • Kollektivavtal till alla. Skrota Fas 3 och RUT. Minst 22 000 kronor i grundlön för ett heltidsjobb. Fasta jobb och rätt till heltid.
  • Återställ 90 procents ersättning i a-kassa och sjukförsäkring. Stoppa jakten på arbetslösa och sjuka.
  • Arbete åt alla. 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön.