V-plattform utan kamp och socialism

Publicerad av Per-Åke Westerlund

Tema: Inrikespolitik

V tar inte upp några kampexempel och har heller ingen orientering till kampen. (foto: Natalia Medina)
V tar inte upp några kampexempel och har heller ingen orientering till kampen. (foto: Natalia Medina)

Nu i helgen har Vänsterpartiet kongress. Visar valplattformen Ett Sverige för alla – inte bara för de rikaste vart V är på väg?

Det känns konstigt att läsa en valplattform 2018 som är nästan helt utan konkreta referenser till vad som händer i Sverige idag.
Vänsterpartiets valplattform lyckas undvika att nämna metoo, Ung i Sverige och utvisningarna till Afghanistan, vårdkampen, hamnarbetarna och risken med strejkförbud med mera.
Plattformen konstaterar att en stor del av välfärden har raserats, att ”politiken i nästan alla länder har tvingats följa samma mönster: privatiseringar, fler osäkra jobb, rovdrift på miljön, sänkta skatter för de rika och större risker för oss andra”.
Hos Bernie Sanders – en av flera nygamla mycket populära socialistiska politiker internationellt – skulle detta konstaterande följas av en uppmaning till en ”politisk revolution mot Wall Street”.
Men hos Vänsterpartiet saknas systemkritiken. Uppenbarligen har partiledningen gjort sitt bästa för att rensa valplattformen. Socialism, kapitalism, arbetarklass, klasskamp och ägande finns inte med – inte ens som ord (och så klart nämns inte revolution heller).
Plattformens kritik av samhälls­trenden är korrekt, till exempel krisen i vården – särskilt förlossningsvården – och försämringarna inom LSS. Men inget sägs om vad Vänsterpartiet har gjort och föreslagit för att bryta trenden.
Verkligheten är ju att V-politiker inte sällan både beslutat om och försvarat vårdnedskärningar, till exempel i Norrbotten. I dessa fall blir formuleringen att politiker ”tvingats” till en ursäkt för högerkursen.

Det som saknas är ett klass- och kampperspektiv. Det var arbetarrörelsens styrka, i Sverige och internationellt, som byggde upp välfärden. Men eftersom kapitalismen som system inte avskaffades kunde kapitalet slå tillbaka.
Men även idag går det att vinna segrar. Nedläggningar och privatiseringar har stoppats av massiva protester: till exempel av skolor i Luleå, badhus i Göteborg och så vidare. Senast stoppades utförsäljningen av kommunala bostäder i Rannebergen i Göteborg.
Flera av plattformens krav är både bra och viktiga, som att öka skatterna för de allra rikaste och från bankerna, att upprusta allmännyttan och stoppa utförsäljning, plus att det behövs ökade statsbidrag till kommuner och landsting.

Inom flyktingpolitiken vill V återinföra rätt till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd.
Problemet är V-ledningens förhoppning om att detta ska genomföras av en ”regering utan borgerliga partier och högerextremister”, där V kan ingå. Inriktningen är förhandlingar och förslag i riksdagen, inte kamp och rörelser. Detta samtidigt som plattformen konstaterar att både socialdemokratiska och högerregeringar har ansvar för nedmontering av välfärd och ökade klyftor.
Vänsterpartiet behöver så klart utvärdera vad som har uppnåtts som stödparti till S-MP-regeringen sedan 2014. Några uppnådda reformer, samtidigt som denna regering har infört flyktingstopp, satsat på militären och hållit sig inom EU:s hårda budgetregler.
Hur långt V-ledningen är beredda att gå var tydligt i en formulering i det ursprungliga förslaget, men som nu har raderats: ”Vi är beredda att förhandla och göra konkreta uppgörelser i sakfrågor, även över blockgränsen, men bara om det medverkar till ett mer jämlikt och bättre land.”
V-plattformen försöker ställa ”realistiska” krav. Till exempel att ”minska finanssektorns inflytande”, att ”se över” RUT-avdraget, att studiemedel ska gå ”att leva på”. Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön ska införas ”på en arbetsplats inom varje kommun och landsting/region”. Om bostäder och hyror sägs att ”nu behöver vi ta makten över Sveriges byggande” och ”sätta press” på byggbolag och fastighetsägare.

Det enda kravet på förstatligande i valplattformen handlar om järnvägsunderhållet, ett viktigt område där till och med S tidigare har lovat genomföra kravet. Men varför bara där? Varför ska inte banker och byggbolag ersättas med statligt ägande under demokratisk kontroll? Vilket annat sätt finns för att verkligen ta makten över finanssektorn och byggandet?
Den tidigare profilfrågan, motstånd mot vinster i välfärden, nämns som ett exempel på att V driver debatter framåt. Men plattformen har inte längre med kravet på att vinsterna ska stoppas, och undviker att nämna att vården inte ingår i partiets uppgörelse med regeringen om ”begränsning” istället för vinststopp.
Inte heller när det gäller låga löner hänvisar V till kamp underifrån. Istället ställs kravet att ”Lönepolitiken och medlingsinstitutets roll måste ha som mål att undervärderade löner i kvinnodominerade yrken måste öka snabbare.” I verkligheten har Vänsterpartiet sedan länge representanter med på arbetsgivarsidan i löneförhandlingarna i kommuner och landsting, där de har accepterat SKL:s hårda linje.

Valplattformen har också en nationalistisk ton, ett försök att se till landets intressen, utan att betona den stora skillnaden mellan kapitalisternas och arbetarklassens intressen. Sverige ska återigen ”bli världens mest jämlika samhälle”. Sverige ”ska konkurrera genom kunskap och hög produktivitet, inte genom att subventionera fram särskilda låglönejobb”.
Så klart börjar alla krav på förbättringar där vi står. Men de sker inte i ”konkurrens”, utan i samklang med kamp i andra länder och delar av världen. Försöken att under efterkrigstiden bygga en isolerad ”svensk” välfärdsmodell utan att avskaffa kapitalismen misslyckades. I dagens globaliserade kapitalism kommer varje ny kris att hota reformer och framsteg i alla länder.
Inte ens när det gäller klimatet finns en systemkritisk eller en antikapitalistisk ansats.
”Vi vill att Sverige följer Kina och Tyskland i omställningen till sol- och vindkraft” verkar ge stöd till några av de värsta utsläppsregeringarna. Här lämnas också ansvaret att verkställa en omställning till dagens storföretag. Vänsterpartiet vill ”göra det enkelt för företagen att ställa om. Industrin behöver tydliga mål och stöd till investeringar”.

Även när det gäller flyktingpolitiken är kritiken begränsad.
Huvudinvändningen mot den stora omsvängningen 2015 verkar vara att den leder till en sämre politik i hela EU. Det betonas också starkt att Sverige kan vinna på fler flyktingar.
”I Sverige är statens ekonomi i ordning”, påstår plattformen i en formulering som backar upp regeringen. Men att budgeten just nu går ihop beror på högkonjunkturen och fortsatta nedskärningar (sjuka, LSS), samt att så många behov inte tillfredsställs (välfärd, byggande, infrastruktur).
Plattformens svaghet kommer trots allt knappast att påverka stödet i valet, där V ställs mot de andra riksdagspartiernas högerpolitik. Problemet är att den inte förbereder partiets medlemmar och sympatisörer på kommande kamp och rörelser. ■