Fortsatt humanitär kris på Manus

Publicerad av Kat Galea - Socialist Party (CWI Australien)

Tema: Muren mot flyktingar

Protester mot att Labor återstartade förvaren på Manus år 2013. (foto: Takver / Flickr)
Protester mot att Labor återstartade förvaren på Manus år 2013.

Flyktingarna som ockuperade det stängda förvaret på ön Manus i Papua Nya Guinea (PNG) tvingades med våld bort i slutet av november ifjol. Det var slutet på ett av kapitlen i deras modiga kamp mot de vidriga förhållanden de tvingas utstå.

Personerna i det stängda förvaret hålls fortfarande inlåsta, trots att de har fått flyktingstatus. De vägrade flytta från det stängda förvaret då de fruktade för sin säkerhet och menade att förhållandena i de nya lokalerna de skulle flyttas till var ännu värre. De krävde också vidarebosättning till ett land där deras säkerhet kan garanteras.
Sedan de flyttades har FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) besökt de nya lokalerna i Lorengaus tre flyktingförvar, och deras videor och foton därifrån bekräftar flyktingarnas farhågor.

Förhållandena i östra Lorengaus så kallade övergångscenter är fruktansvärda. De nya lokalerna var inte ens färdigbyggda när flyktingarna fördes dit. Det finns inte tillräckligt många duschar eller toaletter, och sjukvården är totalt undermålig för såväl de psykiska som fysiska behoven.
Dessutom är många lokalt boende fientliga mot flyktingarna – många har hängt omkring utanför centren vid flera tillfällen och hotat dem med våld. Det dröjde inte länge innan hoten blev till faktiska handlingar.
Bland incidenterna återfinns hur lokalbefolkningen har gått in i centren beväpnade, hur flyktingar har blivit fysiskt attackerade och hur lokalbefolkningen har blockerat åtkomsten till förvaren. Blockaderna har förhindrat mat, mediciner och personal från att komma in i flera dagar i sträck.
Trots dessa överväldigande bevis och fördömanden från UNHCR och många andra flyktingfrämjande grupper fortsätter den australiska regeringen att förneka att det finns problem på Manus eller problem kring deras flyktingpolitik överhuvudtaget.
Australiens premiärminister Malcolm Turnbull insisterar istället på att landet har ”en av de mest generösa och humanitära flyktingmottagningarna i hela världen” – en uppenbar lögn. Regeringen förvränger omlokaliseringssiffrorna för att ge intrycket av att vara generösa, men enligt UNHCR fick bara 1,43 procent av alla 2,5 miljoner flyktingar som fick flyktingstatus eller vidarebosättning år 2016 hjälp av Australien. Faktum är att sju av de tio länder som flest flyktingar flyr till återfinns i Afrika.
Regeringen gör inte bara alldeles för lite. Det kostar dessutom skattebetalarna en förmögenhet att låsa in det lilla antalet flyktingar på offshore-förvaren. Siffror som släpptes nyligen visar att det spenderas 346 178 australiska dollar per flykting (2 173 000 kronor). För en sån summa skulle de kunna huseras på fastlandet i bra lokaler.
Det är inte bara Koalitionen (en allians bestående av liberala och konservativa högerpartier) som ska skuldbeläggas för den fasansfulla flyktingpolitiken. Flyktingarna själva erkänner Labors (Socialdemokraterna) förrädiska roll vad gäller de så kallade obligatoriska interneringarna. Det är värt att påminna om att Labor återstartade offshore-förvaren år 2012 och skar av fastlandet från sin migrationszon samma år. Tomma ord från några enskilda Labour-ledamöter är inte nog.

Det spekuleras i att nästa val ska hållas i augusti eller september. Labor kan bli de som väljs in då de för närvarande är före Koalitionen i opinionsmätningarna. Men ett tryck måste sättas mot båda de stora politiska blocken, vilket bäst skulle möjliggöras om fackföreningsrörelsen tog till handling. Offentliganställdas fack borde ge direktiv om att medlemmarna vägrar hjälpa regeringen i deras brott och övergrepp mot mänskliga rättigheter.
Samtidigt som vi behöver kämpa för att partiernas flyktingpolitik reformeras till det bättre måste vi samtidigt ta kamp för ett alternativ till det kapitalistiska systemet, eftersom det är det enda sättet att på allvar råda bot på flyktingkrisen. Endast en värld befriad från krig och förföljelse kan lösa problemet. Och bara ett system baserat på människors verkliga behov, kontra dagens vinstdrivna system, kan försäkra att alla människor behandlas med värdighet och respekt. ■

Socialist Party kräver:

  • Stäng offshore-förvaren omedelbart och tillåt flyktingar att bo i samhället.
  • Använd pengarna som slösas på den obligatoriska interneringen och offshore-mottagningen för att skapa jobb, bygga bostäder och erbjuda social service för alla, inklusive asylsökande.
  • Att fackföreningsrörelsen och andra föreningar lanserar en masskampanj mot regeringens inhumana flyktingpolitik.
  • Bygg ett politiskt alternativ till de stora partierna – ett nytt vänsterparti som sätter människor före vinster och kämpar för flyktingars rättigheter.