Nytt blodigt kapitel i Syriens krig

Publicerad av Arne Johansson

Plats: Afrin Tema: Militärisering

Stoppa Turkiets offensiv – nej till krig och terror. (foto: )
Stoppa Turkiets offensiv – nej till krig och terror.

De turkiska styrkorna råkade under den andra helgen av sitt nya krig mot den kurdiska kantonen Afrin i nordvästra Syrien ut för sina hittills största förluster. 

Medan den turkiska militären på söndagen svor att hämnas de sju turkiska soldater som hade dödats och den stridsvagn som förstörts under veckoslutet, rapporterade det Syriska observatoriet för mänskliga rättigheter (SOHR) att den kurdiska försvarsstyrkan YPG och dess kvinnliga motsvarighet YPJ på lördagen hade förstört två stridsvagnar och dödat 19 turkiska soldater och allierade milismän.

Därmed stiger snabbt det mänskliga priset för det turkiska övergreppet. Medan Turkiet har hävdat att de hittills har ”neutraliserat 950 terrorister” medger kurdiska källor i Afrin 120 döda kämpar och 101 civila dödsoffer.
Även om Erdoğan nu ”tackar Gud för att bergen har börjat intas” och förklarar att ”vi nu går mot Afrin (staden)” är det uppenbart att den turkiska attacken från 15 punkter väster, norr och öster om Afrin, som inkluderar 10 000 lejda legosoldater ur ett stort antal syriska miliser, möter betydligt häftigare motstånd än den turkiska regimen hade räknat med.
Till skillnad från slaget mellan YPG och IS om Kobanê, där civila till största delen var evakuerade, angrips nu en kanton vars befolkning tillsammans med internflyktingar från andra delar av Syrien uppgår till minst 700 000.
I Afrin organiserar stadens myndigheter samtidigt en massmobilisering av civila. Denna uppges ha rekryterat hundratals frivilliga till såväl militärt självförsvar som räddningsoperationer, sjukvård och logistiskt understöd vid sidan av YPG:s värnpliktiga, som under ett år inkluderar alla mellan 18 och 32 års ålder.
För att inta staden Afrin skulle därför den turkiska regimen, som säger sig vilja undvika civila offer, behöva vada genom blodbad och massakrer på ett beväpnat folk som både skulle kunna utlösa nya våldsamma uppror bland turkiska kurder och häftiga internationella massprotester.

I skuggan av den turkiska aggressionen mot Afrin passar både den syriska Assad-regimen och dess ryska allierade på att intensifiera kriget för att utan hänsyn till ett fortsatt och förvärrat mänskligt lidande slå ned de kvarvarande fickorna av väpnat motstånd inom de så kallade ”nedtrappnings-zonerna”. Främst gäller detta östra Ghouta nära huvudstaden Damaskus och det av al-Qaida-anslutna Hayat Tahrir al-Sham ledda motståndet i provinsen Idlib, nära Afrin.
Turkiets attack mot Afrin bidrar till en ny fas av upptrappat krig och mänsklig misär i hela Syrien, och återigen släcks allt hopp bland syriska flyktingar om att snart kunna återvända till hemlandet.
En intressant fråga i sammanhanget blir då hur intrycket av en byteshandel mellan Turkiet och Ryssland, där Afrin bytts mot Idlib, kommer att påverka relationerna mellan Turkiet och de rebellstyrkor från Idlib som Erdoğan har lejt mot de syriska kurderna? Kanske kan det hos fler arbetare, fattiga och förtryckta bland såväl araber och turkar som bland regionens alla andra folkgrupper väcka en ökad insikt om att det krävs en gemensam front underifrån för att kunna stå upp mot alla regionens förtryckarmakter, imperialistiska inkräktare och religiösa extremister?

De imperialistiska makternas spel om makt, olja och kommersiella intressen har lagt grunden för dagens kriser och är endast beredda att ge ett uns av stöd till de förtrycktas frihetskamp om det tillfälligtvis råkar sammanfalla med deras egna snöda intressen eller om de skulle tvingas till eftergifter av ett massivt motstånd.
USA har inte lyft ett finger till stöd för Afrin och lär inte riskera en allvarlig konflikt mot regimen i Nato-landet Turkiet, samtidigt som de syriska kurderna måste passa sig noga för att inte själva uppträda som ockupanter på USA:s sida i områden där de är en minoritet.

Socialister i hela världen har däremot en plikt att på alla sätt stödja den folkliga kampen mot den turkiska regimens aggression och alla andra globala och regionala stormakters krigspolitik i Syrien och Mellanöstern.
• Allt stöd till den kurdiska kampen för nationellt självbestämmande!
• För en demokratisk och socialistisk konfederation som kan ena alla Mellanösterns arbetare och förtryckta folk! ■