Nyliberalismens exkluderande

Publicerad av Vilgot Karlsson

Tema: Klassklyftor

 (foto: Verbal Förlag)

Författaren till Exkluderande design är Fredrik Edin, doktorand vid institutionen för geografi, medier och kommunikation vid Karlstad universitet. Han upptäckte 2010 att bänkarna i en nyöppnad tågtunnel i Malmö lutade för mycket, vilket gjorde det omöjligt att ligga på dem (och knappt ens sitta heller). Dessa bänkar inspirerade honom till att börja undersöka fenomenet som på engelska kallas ”hostile architecture” (”fientlig arkitektur”), vilket först ledde till att han startade en blogg och senare skrev denna bok.

Bokens tio kapitel beskriver eller diskuterar olika aspekter av just exkluderande design. De första kapitlen detaljerar fenomenet självt, hur det kan se ut, dess funktion i samhället och dess syfte. Lutande bänkar, eller bänkar med armstöd placerade i mitten så att man inte kan ligga på dem är ett exempel, medan andra som listas inkluderar högtalare som spelar hög musik eller pipande ljud; spikar och taggar eller stora stenar som placeras på platser där människor kan tänkas ligga eller slå upp ett tält; sprinklers som sprutar vatten vid speciella tider; staket under trappor eller runt fläktar med varmluft samt tillfällig design som gör toaletter eller bänkar otillgängliga på natten.
Men bland dessa fysiska hinder finns också ett som tydligt belyser vilka det är som ska hållas borta och vilka som får vistas på en plats: konsumtionskrav, till exempel när de enda sittplatser som finns är på ett café, eller när det är biljettkrav för att få vistas på en tågstation. De som körs bort är migranter, hemlösa och fattiga missbrukare, samhällets mest utsatta människor.

Edin förklarar att ”de som har den ekonomiska makten i ett samhälle också har den kulturella makten. De påverkar medier, kultur, diskussioner, språk, och formuleringar på samma sätt som de påverkar ekonomin. Dessa utformas på ett sätt som gynnar den härskande klassens intressen”.
Han menar att den exkluderande designen uppstår i en kombination av nyliberalismens påverkan på stadsmiljön och uppdelningen mellan tillräckliga och otillräckliga konsumenter. Den finns till för att dölja och förstärka underliggande maktförhållanden, inte för att lösa några samhällsproblem. Genom att använda sig av bänken som symbol för fenomenet exkluderande design gör han sedan en djupdykning i dess ideologiska funktion, och gör en parallell till Reva, som fyller samma funktion, att hålla vissa människor borta.
Bänken finns också till för att påverka människors beteende, vilket illustreras med den ökända Camden-bänken, ett asymmetriskt betongblock som är utformat för att ”undvika kriminellt och antisocialt beteende”, alltså hålla borta sovande hemlösa, skateboardåkare, väsktjuvar, knarklangare och nedskräpare.
Det faktum att den ska förhindra kriminalitet, oavsett om det har funnits rapporter om till exempel väskryckningar i området eller inte, förstärker bilden av att bänkens utformning är nödvändig.

Den andra halvan av boken behandlar konsekvenserna av exkluderande design och demoniseringen av fattigdom. Fattiga och utsatta människor porträtteras i tv som lata, oansvariga och rentav farliga, vilket rättfärdigar en auktoritär kriminalpolitik. ”Det handlar också om att beskriva fattigdom som var och ens individuella ansvar att undvika. Att fattigdom är ett problem för oansvariga individer och inte ett samhällsproblem”.
Edin beskriver uppkomsten av en ny sorts underklass, som inte kategoriseras utifrån sin relation till produktionsmedlen, utan är en sorts onyttiga, otillräckliga konsumenter. Han drar också intressanta paralleller mellan kolonisatörers metoder och nyliberalt stadsbygge, där man krossar befintliga strukturer och etablerar något nytt, i det senare fallet oftast något privat, kontrollerbart och marknadsanpassat.
Edin nämner också motståndet, synliggörandet av exkluderande design, och förutspår att allmänningar kommer att bli allt vanligare. Exempelvis mikrobibliotek, folkkök och öppna wifi-nätverk, ockuperade byggnader som blir till utbildningslokaler, jurister och läkare som hjälper papperslösa flyktingar ideellt, oberoende medier och bilpooler med mera.

Exkluderande design är en bra introduktion till fenomenet självt, och ett sätt att tänka och undersöka det kapitalistiska, nyliberala samhället i stort. Edin förklarar begrepp som ideologi och hegemoni och kopplar dem till något konkret, som en ”luffarsäker” bänk. Den är inte så lång, och inte så krångligt skriven. Jag rekommenderar den. ■

Titel: Exkluderande design
Författare: Fredrik Edin
Förlag: Verbal Förlag
Utgivningsår: september 2017
Antal sidor: 80