Pendelkaos i privatiseringens spår

Publicerad av Ammar Khorshed

Plats: Stockholm Tema: Infrastruktur

Alliansstyret skyller populistiskt problemen på skip stop, när problemet är privata bolag som prioriterar vinster framför en fungerande trafik. (foto: Let Ideas Compete / Flickr  CC)
Alliansstyret skyller populistiskt problemen på skip stop, när problemet är privata bolag som prioriterar vinster framför en fungerande trafik. (foto: Let Ideas Compete / Flickr CC)

Trängsel, inställd trafik och strandade resenärer är nästan vardag för pendlarna i Stockholmsregionen. Privatiseringskaos och eftersatt underhåll av järnvägen har skapat en situation där steget till att välja bilen framför kollektivtrafiken blir allt mindre.

Sedan storföretaget MTR från Hongkong tog över driften av Stockholms pendeltågstrafik 2017 (MTR kör sedan tidigare tunnelbanan) har trafiken haft allvarliga problem. Trängseln har ökat på tågen när många avgångar körs som korta tåg under rusningen. I oktober var det 570 avgångar som kördes korta, men som borde ha körts långa, enligt Svenska Dagbladets sammanställning.
Även andelen inställda och försenade avgångar har ökat och städningen har försämrats under året. Många blir försenade till sina jobb, vilket är särskilt allvarligt för dem med arbetaryrken utan flexibla arbetstider och arbetare med otrygga anställningar.
Pendeltågskaoset beror bland annat på brist på personal och fordon när MTR försöker spara pengar genom att hålla nere bemanningen och underhållet av tågen till ett minimum.

Som svar på MTR:s brister har landstinget utfärdat vite på 32 miljoner kronor och höll tillfälligt inne med ytterligare 50 miljoner kronor av ersättningen för trafiken. Samtidigt har landstinget betalat ut 35 miljoner kronor i bonus till MTR, främst för kundnöjdhet. Men att nöjdheten har ökat beror inte på MTR:s prestation, utan främst på att staten har byggt nya stationer (Stockholm City och Odenplan).
Även järnvägsanläggningen har dragits med allvarliga problem på senare tid med frekventa signal-, växel- och elfel. Problemen har skapat tågkaos med inställda avgångar eller helt inställd trafik. Staten, som äger och ansvarar för järnvägen, har inte investerat tillräckligt i upprustning av anläggningen. Åtstramningspolitiken har skapat en omfattande underhållsskuld, vilket gör järnvägen opålitlig. Störningar får särskilt allvarliga konsekvenser i en så tätbebyggd del av landet som Stockholm.
I december utökade landstinget turutbudet med pendeltågstrafiken med 20 procent. Samtidigt infördes turer som hoppar över de mindre stationerna, så kallade skip stop, för att minska restiderna för resenärer som reser långt.
Men skip stop, i kombination med MTR:s kvalitetsbrister och en bräcklig järnvägsanläggning, har skapat särskilt stora problem för resenärerna från de ”överhoppade” stationerna, när avgångar har ställts in och korta tåg som trafikerar dessa stationer blir överfulla.
Alliansstyret i landstinget skyller populistiskt problemen på skip stop, istället för att lösa de faktiska problemen med privata bolag som prioriterar vinster framför en fungerande trafik och nedgången infrastruktur.

Stockholms län växer i rekordtakt, från dagens drygt 2,2 miljoner invånare år 2015 till uppåt 2,9 miljoner år 2030. Det motsvarar en ökning med nästan 3 busslaster varje dag.
Detta ställer stora krav på att kollektivtrafiken anpassas för att klara växande resenärsflöden och en växande storstadsregion, både genom utökad kapacitet och nya upptagningsområden. En del har redan gjorts, som pendeltågstunneln Citybanan. Ännu mer är på gång, som utbyggd tunnelbana till Nacka, Barkarby och eventuellt till Älvsjö samt Spårväg syd. Däremot är det långt ifrån vad som behövs för att tillgodose behoven den närmaste framtiden och ännu längre ifrån att öka kollektivtrafikens attraktivitet i tillräcklig omfattning för att tillräckligt många ska välja bort bilen.
I förra veckan föreslog den tyska regeringen att avgiftsbefria kollektivtrafiken, för att förbättra miljön. Försök ska genomföras i fem städer. I första hand skulle avgiftsfri kollektivtrafik vara en reform för ökad jämlikhet, även om det skulle förmå vissa att välja bort bilen för kollektivtrafiken.
Det allra effektivaste medlet för att få fler att välja bort bilen är att omfördela gatuutrymme från bilism till gång, cykel och kollektivtrafik samt att öka samordningen mellan samhällsplaneringen och kollektivtrafiken.

Det bilnormativa samhället växte fram under efterkrigstidens industrialisering och urbanisering. Men bilsamhället är ohållbart för klimatet, stadsmiljön och transportsystemet och tätt förknippat med den fossila kapitalismen och trafikmaktordningen, där principen är att störst och rikast går först. Då är det inte förvånande att samma politiker som försvarar kapitalismen också aktivt upprätthåller bilsamhället genom massiva investeringar i motorvägsprojekt som Förbifart Stockholm och en utbredd ovilja att omfördela utrymme i staden.
Kampen för ett hållbart och rättvist transportsystem är en kamp emot kapitalismens massproduktion och marknadslogik om individers ”fria val” att förstöra miljön – för ett socialistiskt och demokratiskt planerat samhälle i samklang med miljön och människors behov. ■