”Eliten” drar ifrån

Publicerad av Louise Strömbäck

Tema: Sveriges ekonomi, Klassklyftor

De rika blir rikare i klassklyftornas Sverige. (foto: (CC0 1.0), Riksbanken)
De rika blir rikare i klassklyftornas Sverige. (foto: (CC0 1.0), Riksbanken)

År 2016 tjänade toppdirektörerna i snitt 55,1 gånger mer än industriarbetarna. Aldrig har inkomstskillnaderna i modern tid varit större än nu. Det framgår av LO:s nya rapport Makteliten – toppnoterar igen. 

LO ger ut rapporten varje år för att visa inkomstskillnaderna mellan vanliga arbetare och den grupp som de kallar makteliten, som består av knappa 200 personer på höga positioner inom näringsliv, ekonomi, politik och andra samhällsområden. Dessa har inkomster som 2016 motsvarade 18,8 industriarbetarlöner. Den inkomstskillnaden är större än någonsin sedan LO startade mätningen 1950. Då var makt­elitens snittinkomst 11,1 industriarbetarlöner, och efter decennier av kamp och välfärd hade skillnaden sjunkit till 4,9 år 1980.
År 2016 tjänade en industriarbetare i snitt 358 218 kronor. En genomsnittlig årsinkomst inom makteliten låg på drygt 6,7 miljoner kronor. De 50 vd:ar som ingår i undersökningen tjänade år 2016 hela 55,1 gånger mer än industriarbetarna. Det betyder att topp-vd:arna i snitt tjänar nästan 20 miljoner kronor per år. Tre av dem står ut från resten med extremt höga inkomster, som motsvarar 200 industriarbetarlöner.
Även statliga bolag anpassar sig till trenden med höga löner för generaldirektörer och vd:ar, som tjänar 20,7 industriarbetarlöner i snitt. Sedan 1990-talet har lönerna för statligt anställda direktörer ökat och anpassats till de privata vd:arnas.
Fram till 1980 sjönk inkomstskillnaderna i Sverige. Då fanns det en stark facklig arbetarkamp där arbetare med facken bakom sig kunde ställa krav på arbetsgivarna. Efter 1980 vände det och inkomstskillnaderna har sedan dess ständigt ökat. Idag ligger de på en rekordhög nivå. Samma vd:ar som tjänar 20 miljoner kronor om året vägrar höja sina anställdas löner för att det ”inte finns ekonomiskt utrymme” för det.
Sverige är det OECD-land där inkomstskillnaderna och klassklyftorna ökar i snabbast takt. Medan de rikas rikedom ständigt ökar, ökar även fattigdomen i Sverige. 1,5 miljoner personer i Sverige lever i fattigdom eller befinner sig i riskzonen för att bli fattiga. Bland pensionärer lever 16,8 procent under fattigdomsgränsen.
Detta är resultatet av att vissa individers rikedomar ökar då pengarna måste tas någonstans ifrån. Sveriges politiker bidrar till de ökande klyftorna genom att genomföra nedskärningar inom alla sektorer och att tillåta att privata vinster tas ur välfärden.
För att vinsterna ska öka måste kostnaderna dras ner genom att minska antalet anställda men inte mängden arbetsuppgifter, att inte tillhandahålla tillräckligt eller uppdaterat material och hjälpmedel, att inte ge fasta anställningar utan enbart visstidsanställningar, och så vidare. Alla som är involverade i en verksamhet där sådana nedskärningar genomförs blir lidande.

Sedan nyliberaliseringen av Sverige tog fart under 1990-talet har maktelitens inkomster ökat i allt snabbare takt.
Om vd:arna skulle få vanliga arbetarlöner skulle pengarna istället kunna gå till utökad välfärd, fler anställda och bättre utrustade arbetsplatser. ■