Miljarder till tomma partier

Publicerad av Robert Bielecki

Tema: Inrikespolitik

Skattepengar till etablissemangets partier går till reklam och propaganda. (foto: News Øresund (CC BY 3.0))
Skattepengar till etablissemangets partier går till reklam och propaganda. (foto: News Øresund (CC BY 3.0))

Etablissemangets partier tappar medlemmar, samtidigt som partistödet ökar. Partistödet landar i år på 1,2 miljarder kronor och har de senaste 40 åren i snitt ökat med 15,5 miljoner kronor per år. Det visar Dagens Arenas granskning från den 12 februari. 

Partistödet, som alla riksdagspartier och även Feministiskt Initiativ får (då de kom över 2,5 procent), betalas ut med hjälp av skattepengar. Det har också blivit partiernas främsta inkomstkälla. Till exempel står medlemsavgifterna för bara 0 till 4 procent av partiernas inkomster.
Stödet betalas ut utifrån hur många mandat ett parti har i riksdagen, där de senaste två valen räknas in. För närvarande ligger partistödet på 330 300 kronor per mandatplats i riksdagen och år, och utöver det får alla riksdagspartier en summa på 5,8 miljoner kronor. Även kommunalt partistöd betalas ut till partier i kommuner, landsting och regioner.
De centrala partiorganisationernas partistöd uppgick under år 2017 till drygt 172 miljoner: Socialdemokraterna fick mest med 45,3 miljoner, sedan följer Moderaterna på 37,2, Sverigedemokraterna 21,7, Miljöpartiet 14,5, Centerpartiet 13,7, Vänsterpartiet 13,3, Liberalerna 12,9, Kristdemokraterna 11,9 och Feministiskt initiativ 1,7 miljoner. Utöver dessa hissnande summor får även partiernas kvinnoförbund mellan 1,3 och 3,1 miljoner kronor vardera.
Och ovanpå de pengarna får även partigrupperna i riksdagen ännu större ekonomiska bidrag från staten.

Så vad används pengarna till? Framför allt är det till personal, reklam för partiet, ”tjänster” (som kan vara vadsomhelst), och ökade arvoden till hel- och deltidsanställda. De använder det ökade partistödet för att kompensera det faktum att allt färre engagerar sig politiskt (åtminstone i etablissemangets partier). Det är dessutom partierna själva som bestämmer huruvida partistödet ska öka eller inte, vilket är en demokratisk fars – naturligtvis vill byråkraterna berika sig själva och sina partier än mer vid varje tillfälle de kan på skattebetalarnas bekostnad.
Förslaget om bättre transparens i partiernas ekonomi, vars syfte är att öka insynen om privata partibidrag, är enligt Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet, som har forskat om partiernas finansiering och minskade medlemsantal, bra, men otillräckligt.
– Det är bra med transparensen, så att väljarna ser var pengarna, och eventuellt beroende, kommer i från. Men det handlar som högst om någon enstaka procent av partiernas totala ekonomi, säger han till Dagens Arena.

När man ser hur många medlemmar partierna på pappret har kan man undra varför man ser så få på gator och torg. Exempelvis hade S år 2016 89 375 medlemmar, M år 2017 45 535, V hade samma år 17 275 och så vidare. Men svaret är enkelt: partierna är inte intresserade av aktivism eller gräsrotsarbete. De är intresserade av förhandlingar bakom stängda dörrar och uppgörelser med kapitalet. Majoriteten är dessutom bara medlemmar på pappret och går inte på några möten eller engagerar sig i några politiska frågor. Det är bara under valrörelsen som partierna syns ute i några veckor, för att sedan försvinna fram till nästa val.
Och medlemsanslutningen i de olika partierna har sedan år 1960 rasat rejält. År 1960 var 20 procent av den röstberättigade delen av befolkningen med i något parti, medan det 2010 blott var 3,7 procent. Idag är det ännu lägre, 2,5 procent. I början av år 2018 var totalt 255 650 med i något parti.

Ann-Kristin Kölln har forskat i varför så få idag är engagerade partipolitiskt och kommit fram till dessa slutsatser:
Folk är mindre bundna till bakgrund och social klass; de gamla partierna har svårt att fånga upp väljare med sina befintliga partiprogram; det finns fler arenor för politiskt engagemang, vilket hindrar partiernas attraktionskraft; partierna har mindre behov av medlemmar för kommunikation och för att ha koll på vad som händer i samhället (istället använder de sig av Sifo-undersökningar och fokusgrupper) samt att partierna har traditionellt hierarkiska interna strukturer, där besluten fattas av en liten styrande elit i toppen, vilket går stick i stäv med mångas önskan om större inflytande.

Rättvisepartier Socialisterna (RS) skiljer sig från alla andra partier. Vi har på pappret inte lika många medlemmar som etablissemangets partier, men våra medlemmar är dagligen med i kamp mot rasism, utvisningar, nedskärningar, utförsäljningar med mera. Vi är med och organiserar protester och rörelser mot högerpolitikens allt mer brutala attacker på välfärd, rättvisa och arbets- och levnadsvillkor. Vi står för kvinno- och hbtq+-kamp, mot könsmaktsordning och patriarkat.
Vi kandiderar på en genomsnittlig arbetarlön och har där vi sitter invalda röstat emot varenda nedskärning och varenda försämring för arbetarklassen. Vi tar inte emot några arvoden eller andra privilegier. Dessutom står vi för medlemsdemokrati och har fullständiga demokratiska strukturer underifrån och upp, till skillnad från de övriga partiernas dogmatiska, byråkratiska, hierarkiska ”demokrati”.

Klassklyftorna ökar allt snabbare och blir allt mer groteska – det är ett resultat av att alla riksdagens partier, även Vänsterpartiet, accepterar kapitalismens spelregler och ”budgetramar”. De tillåter banker, storföretag och superrika att göra rekordvinster år efter år, få allt större aktieutdelningar år efter år och placera allt mer skattepengar i skatteparadis år efter år.
Det behövs ett verkligt antikapitalistiskt, demokratiskt, socialistiskt alternativ till dagens förborgerligade, håglösa och/eller reformistiska partier. Rättvisepartiet Socialisterna och våra systerpartier runt om i världen står för att det behövs masskamp mot högerpolitik och kapitalism. Gå med i RS och bli en del av den kampen. ■