Italien går mot val i en tid av ekonomisk kris och instabilitet

Publicerad av Giuliano Brunetti

Tema: Politiska frågor

Ärkereaktionären och sexisten Silvio Berlusconi, Forza Italia. (foto: Wikimedia Commons CC BY-SA 4.0)
Ärkereaktionären och sexisten Silvio Berlusconi, Forza Italia. (foto: Wikimedia Commons CC BY-SA 4.0)

Två veckor innan valet den 4 mars domineras landet fortsatt av en djupgående ekonomisk, social och politisk kris. Och med arbetarrörelsens fortsatta reträtt har center-högerkoalitionen bestående av Lega och Berlusconis parti Forza Italia återvänt till den politiska scenen.

Den politiska debatten har i detta sammanhang dominerats av två frågor: immigration och säkerhet, där de i dessa frågor har skiftat folkopinionen åt höger. Situationen kan bara förstås genom att titta på den politiska och organisatoriska krisen inom den italienska arbetarrörelsen, som fortsatt är en central del i den italienska situationen.
En kontext som domineras av ekonomisk kris, avsaknad av betydande massmobiliseringar, reträtt av de organiserade arbetarklasstyrkorna och upplösningen av medelklassen är en potentiell reaktionär cocktail. Skiftningen av den politiska diskursen åt höger leder dels till att nyfascistiska organisationer som Casa Pound och Forza Nuova legitimeras och dels till en ökning av aggression och nyfascistiska attacker mot flyktingar och invandrare, som den som högerextremisten Luca Traini utförde mot afrikaner i Macerata för någon vecka sedan.

För många tycks det mycket underligt att Berlusconi, 24 år efter sin första valseger, kan vara en favorit i detta val. Utöver att stå för hårda attacker mot vanligt folk har han också samlat på sig en lång rad fällande domar rörande allt från finansiellt bedrägeri till sexbrott.
Hans överlevnad på den politiska scenen kan bara förklaras av den starka frånkopplingen som vanligt folk känner till politik och partier, av att vänstern har tappat ett stort stöd (och särskilt PD, Demokratiska partiet, som bildades år 2007 genom att flera olika partier gick samman) och avsaknaden av ett trovärdigt politiskt alternativ som kan bekämpa de italienska och europeiska kapitalistiska attackerna på arbetare och unga. I denna kontext har en antipolitisk stämning vuxit fram samt höger- och vänsterpopulism, vilket har gjort att vissa ser Berlusconi som ”ansvarsfull och presentabel”.
Ilskan mot de gamla etablissemangspartierna kan förklara varför Femstjärnerörelsen (M5S) fortfarande leder i opinionsmätningar och beräknas få flest röster i valet, trots skandaler och inkompetens. Känslan av antipolitik och att avståndet mellan vanligt folk och maktens korridorer är så stort gör att det räcker med att framställa sig som ärlig för att vinna stöd.

Den stora efterfrågan på något nytt och ilskan mot regeringen tillåter oppositionens styrkor att växa utan att de behöver lyfta ett finger. De politiska programmen och kraven är sekundära när det jämförs mot att vara ärlig eller i opposition. Det auktoritära sättet som Femstjärnerörelsen (M5S) styrs på under duon Grillo och Casaleggio junior, hur dåligt Rom har styrts under M5S-borgmästaren Virginia Raggi, att det M5S-ledda kommunstyret i Livorna sparkade arbetare och så vidare – allt det blir mindre viktigt i en situation där medvetenheten bland folk vad gäller valet rör sig mot det ”minst dåliga”. Det faktum att M5S är tydligt orienterade mot småborgerligheten i en tid då de lider av en ideologisk och materiell kris är en förklaring till varför M5S fortsätter sin framgång.
PD, som misslyckades med att vinna en majoritet i 2013 års val (som var tänkt att bli en valtriumf för dem), har behövt ändra kurs. Det traditionella ledarskapet från Kommunistpartiets erfarenhet har trängts undan av en grupp 40-åringar ledda av Matteo Renzi som inte har några band till den italienska arbetarrörelsens historia. Renzis erövring av PD har lett till en definitiv försäkran om en politisk linje som är fullt ut fientlig mot arbetarklassens intressen.

Matteo Renzi, PD.

Matteo Renzi, PD.

I denna situation är initiativet från det sociala centret i Neapel, Je so’ pazzo (som tidigare var ett sjukhus för psykiatrisk vård), att lansera Potere al Popolo (Makten åt folket) ett modigt och djärvt försök att runt ett anti-nyliberalt program återuppbygga principen om politisk representation från arbetare och unga. Det förmedlar ett hoppfullt budskap om motstånd till de tusentals som exkluderas från den traditionella politiken. På grund av detta har Resistenze Internazionali (CWI Italien) beslutat oss för att stödja projektet och dela med oss av våra styrkor till födseln av en ny politisk organisation som kan representera arbetarklassen.
Vissa politiska organisationer till vänster, som Rifondazione Comunista och PCDI (två kommunistiska partier), är aktivt involverade i projektet. Men det finns också tusentals nya ungdomar som via det här projektet har aktiverat sig politiskt.

Oavsett utgången i valet den 4 mars kommer vi att fortsätta arbeta på ett beslutsamt sätt för att bygga en politisk organisation underifrån som åter kan göra arbetarklassen till protagonisterna i kampen, ge struktur och organisering till kampen och de sociala mobiliseringarna samt länka och ena olika former av motstånd till en kamp för ett samhälle utan fördomar, diskriminering eller exploatering av de 99 procenten. För oss innebär folkmakt ett samhälle där den överväldigande majoritetens intressen står över kapitalisternas privata vinster.
Samtidigt är nationella och internationella storföretag väldigt oroade över situationen i Italien. De vet mycket väl att den politiska instabiliteten och låga ekonomiska tillväxten kan leda landet till en ny kris – än värre till en bankkris – som skulle ha europeiska och internationella konsekvenser.
Av de möjliga regeringsscenarierna efter valet – en högerregering med Forza Italia, Lega och Fratelli d’Italia (Italiens bröder), en koalitionsregering mellan Forza Italia och PD, en regering bestående av M5S och Lega eller en teknokratisk regering – verkar ingen praktiskt möjlig.

Den fortsatta ekonomiska krisen, de traditionella kapitalistiska partiernas ledarskapskris och att medelklassen faller isär skapar förutsättningarna för en generaliserad revolt från vanligt folk mot eliten och det kapitalistiska systemet. Vilket håll, form och vilket politiskt innehåll en sådan revolt har kommer att bero på närvaron eller frånvaron av en massiv antikapitalistisk styrka med verkliga sociala rötter. Resistenze Internazionali arbetar för att bygga en sådan organisation. ■