”Unikt” av helt fel skäl

Publicerad av Offensivs redaktion

Tema: Inrikespolitik

 (foto: SPÖ-Presse-und-Kommunikation,-Flickr-CC)
(foto: SPÖ-Presse-und-Kommunikation,-Flickr-CC)

Fjolårets avtalsrörelse hade alla förutsättningar att sluta med att facken vann både rejäla lönelyft och bättre arbetsvillkor. Men istället för facklig offensiv blev det uppslutning bakom ”märket” och rekordfå konflikter. Trots en förstärkt högkonjunktur med sjunkande arbetslöshet (även arbetskraftsbrist inom vissa branscher), rekordvinster och plus i de offentliga finanserna ökar lönerna inte mer än tidigare.
– Löneökningstakten är bara marginellt högre än 2016, trots att konjunkturen har förstärkts, säger Medlingsinstitutets makroekonomiske analytiker Valter Hultén i ett pressmeddelande den 20 februari.

I Tyskland ger det avtal som IG Metall nyligen slöt en löneökning på mellan 3,4 och 3,6 procent per år fram till 2019. Till det ska läggas att avtalet ger metallarbetarna möjlighet att gå ner till 28 timmars arbetsvecka under högst två år och sedan återgå till heltid, dock inte med bibehållen lön som facket har krävt.
Det var efter återkommande 24-timmars strejker och med hot om att trappa upp kampen som IG Metall vann framgångar. Det fanns emellertid mer att få om IG Metall-ledningen hade vågat ta fajten fullt ut.
I Sverige var fackledningen inte ens beredd att ta något kampinitiativ, utan utgångspunkten var snabba avtal och arbetsfred för att värna ”konkurrenskraften”, vilket resulterade i att: ”Vinsterna stiger och allt fler företag säger att lönsamheten är bättre än normalt. Men de anställdas löneökningar ligger kvar på historiskt låga nivåer, samtidigt som facken bråkar allt mindre”, som Dagens Industri skrev den 20 februari med anledning av att 2017 ”blev ett unikt fredligt år på den svenska arbetsmarknaden”.
Under avtalsrörelsen år 2017 tecknades 497 avtal som omfattade 2,3 miljoner anställda. Trots det förlorades inte några arbetsdagar på grund av strejk eller lockout i samband med förhandlingarna.

Det förekom visserligen varsel, men de flesta kom från arbetsgivarorganisationen Almega, som politiskt bildar arbetsgivarfrontens yttersta högerflank.
Följden av de låga avtalen är att vinsterna fortsätter att öka på lönernas bekostnad. Istället för högre löner på vinsternas bekostnad blir det högre aktieutdelning på arbetarnas bekostnad. ”Rejäla vinstlyft, bra orderingång och höjda prognoser står på menyn inför börsens rapportsäsong. Och för bolagens ägare slår utdelningsfesten alla rekord”, summerar SvD Näringsliv den 21 januari i år.

Svaghet inbjuder till aggressivitet. Att fackledningen gav sig utan strid i avtalsrörelsen öppnade dörren till arbetsgivarnas och högerns nya kampanj mot det som finns kvar av strejkrätten samt principen ”sist in, först ut”. I kampanjen mot strejkrätten som särskilt riktas mot hamnarbetarna har arbetsgivarna skandalöst nog även fått uppbackning av regeringen, IF Metall och Unionen.
Att utfallet i 2017 års avtalsrörelse blev låga löneökningar och unikt fredlig avtalsrörelse visar mer än något annat på behovet av gräsrotsuppror inom facken och en tvärfacklig vänster; för demokratiska och kämpande fackföreningar med ny ledning och politik. ■