Rusta välfärden – inte militären

Publicerad av Per Olsson

Tema: Militärisering

 (foto: )

Försvarsmakten är på krigsstigen. Sporrade av att riksdagspartierna har varit beredda på att kraftigt öka militärutgifterna och satsa ännu mer på svensk vapen­export kräver Försvarsmakten att militärbudgeten mer än fördubblas fram till 2035 – från dagens 50 miljarder kronor till cirka 115 miljarder kronor.
Redan om ett par år måste försvarsmakten få 85 miljarder kronor, menar generalerna och kräver både fler stridsflygplan, robotar och soldater.
Men egentligen kräver försvarsmakten och krigshökarna mycket, mycket mer. Den statliga Försvarsmaterialutredningen, som blev klar i början av februari, hävdar exempelvis att det så kallade försvaret behöver hisnande 168 miljarder kronor till för att ”nå bästa operativa förmåga”. Det är betydligt mer än vad grund- och gymnasieskolan kostar.
– Utgångspunkten är att försvarsmakten ska kunna möta ett väpnat angrepp i hög konfliktnivå mot en kvalificerad motståndare, hävdade utredaren Ingemar Wahlberg när utredningen presenterades.
”Kvalificerad motståndare” är nyspråk för ”Ryssen” som redan står vid portarna om man får tro försvaret.
Försvarsmaterialutredningens kalkyler jämte generalernas önskelista är tänkt att bilda ett underlag för både försvarsberedningen och regeringen inför riksdagens nästa beslut om den försvarspolitiska inriktningen 2021-2025. Det ska alltså bli ännu mer av att militären beställer och politikerna leverar.
Kraven på mer till vapen och fler soldater kommer samtidigt som larmrapporterna duggar in om att framtidens välfärd inte kan ”finansieras”.
Enligt Riksrevisionen behöver välfärden ett årligt tillskott på 20 miljarder kronor mer under 2020-talet för att upprätthålla dagens personaltäthet. ”Välfärden står inför ett stålbad som måste debatteras öppet i valrörelsen”, skrev Expressen i en ledare och efterlyste ”kärva budskap”. Det vill säga nedskärningar på alla områden förutom statens hårda kärna – övervakning, polis och militär.
I spåren på den militära upprustningen följer också ytterligare steg mot en svensk Nato-anslutning och ett allt intimare samarbete med USA-imperialismens krigsmaskin. Att Donald Trump sitter i Vita huset har inte haft någon dämpade effekt på regeringens svärmerier för Pentagon och det amerikanska militär-industriella komplexet. Tvärtom. På inbjudan av Trump åker statsminister Stefan Löfven till USA i början av mars för att bland annat diskutera ”regionala och globala säkerhetsfrågor”. Det är precis så hemskt som det låter. ■