Strejkrätten är i fara

Publicerad av Arne Johansson

Tema: Facklig kamp, Arbetsmiljö

 (foto: Ada Salomón)
(foto: Ada Salomón)

Den utredning om konflikträtten som har beställts av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) tycks inte ha tagit intryck av den fackliga motviljan i alla förbundsledningar utom IF Metalls. 

Utredningen behöver inte vara klar förrän i slutet av maj. Men enligt Ekot den 27 februari finns det redan nu ett opublicerat förslag att ett fackförbund, liksom i Göteborgs hamn, inte ska kunna ta till strids­åtgärder om arbetsgivaren redan är bunden av kollektivavtal med en annan part. Ett undantag ska finnas. ”Om syftet för det konkurrerande facket är att få till ett kollektivavtal ska strejkrätten ändå finnas kvar, men flera villkor måste vara uppfyllda. Till exempel måste det fack som redan har avtal godkänna det konkurrerande fackets konflikt”, skriver Ekot.
Den tydligaste reaktionen mot detta har hittills kommit från Göran Arrius, ordförande för akademikernas centralorganisation Saco. Enligt Arbetet menar denne att uppgifterna, om de stämmer, är ”väldigt allvarliga” och ”ett stort ingrepp i den svenska modellen”.
– Vi ser att det här blir en inskränkning i konflikträtten och att man binds av fredsplikt om det redan finns ett avtal. Det gör att en mindre facklig organisation kan ha svårt att teckna kollektivavtal, säger han och fortsätter:
– Det är en genomgripande förändring till det sämre i den svenska arbetsmarknadsmodellen som vi är oerhört oroade över.
Arrius hoppas att alla fackliga organisationer blir lika tydliga som Saco och säger nej till utredningen.

Att Stefan Löfven på Socialdemokraternas valkonferens flaggade om stöd till utredningen visar att det nu är fara å färde.
– Det är en konflikt som har fått pågå alltför länge och vi måste ta tag i den och göra någonting, men det kommer inte att innebära någon försämrad strejkrätt för löntagarna, ingen generell försämring, sa Stefan Löfven.
Att LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson nöjer sig med att välkomna Ylva Johanssons uttalande om att det inte ska bli någon öppning för avtalsshopping och föreslår ett tilläggsdirektiv om detta för att lugna oron inom fackföreningsrörelsen tyder på att LO-ledningen inte går att lita på.
Allt detta visar på betydelsen av att motståndet mot en inskränkning av strejkrätten sprids på bas­planet.
Ett positivt exempel är det uttalande som med en förkrossande majoritet av 46 av representantskapets 47 ombud antogs av IF Metalls avdelning 4 i Södra Västerbotten den 24 januari, med bestämda krav på att ”regeringen lägger ned utredningen om det innebär begränsningar i strejkrätten” samt ”att Metalls förbundsstyrelse och avtalsråd uttalar sig mot en inskränkning av konflikträtten”.

Jan-Olov Carlsson, ordförande för IF Metalls verkstadsklubb på Volvo i Umeå, hoppades i en kommentar till Offensiv innan representantskapet att strejkrätten fortfarande ska anses vara okränkbar inom IF Metall.
– Alla tidigare försök att tafsa på strejkrätten har varit som ett rött skynke inom förbundet, som när Mona Sahlin och sedan Svante Öberg i utredningen om Medlingsinstitutet försökte göra det.
Att regeringen har tillsatt en utredning i denna fråga just nu handlade enligt J-O Carlsson om dess allmänna tendens att på alla sätt försöka ställa sig in hos Teknikföretagen, Svenskt Näringsliv och alla kapitalistiska lobbyorganisationer.
Ett annat obehagligt syfte är antagligen att det underlättar de regeringsförhandlingar med Liberalerna och de andra allianspartierna som kan väntas efter höstens val. ■