”Vi kvinnor i Nigeria”

Publicerad av DSM:s (Democratic Socialist Movement) kvinnokommitté (CWI Nigeria)

Tema: Kamp mot kvinnoförtryck

Förtrycket mot kvinnor i Nigeria är omfattande. Många får inte gå i skola, och sexuella trakasserier och övergrepp är vanligt. Men DSM:s kvinnokommitté organiserar kamp. (foto: )
Förtrycket mot kvinnor i Nigeria är omfattande. Många får inte gå i skola, och sexuella trakasserier och övergrepp är vanligt. Men DSM:s kvinnokommitté organiserar kamp.

Vi kvinnor i Nigeria lever under extrema umbäranden. Vi möter förtryck av olika slag både hemma, i arbetet, på skolor och i samhället i stort, vilket visas av vägran att legalisera abort (aborträttigheter) och rätten till skilsmässa, samt i det sexuella våldet, som våldtäkter och trakasserier.
Detta förtryck kan inte kopplas bort från det kapitalistiska systemet – ett system som förstärker patriarker och skapar ojämlikhet och diskriminering.

För kvinnor är det en dubbel tragedi. Förutom att utnyttjas som arbetare under det kapitalistiska systemet, precis som män, drabbas kvinnorna av könsförtrycket i det patriarkala samhället. Kvinnor diskrimineras på nästan alla områden eftersom vi ses som ett ”svagare kön”; i utbildningssystemet, vården, politisk representation, arbetsmarknad och på många andra områden.

Vård och hälsa
Nigeria hade världens näst högsta mödradödlighet, 1 100 per 100 000 födda, år 2007. Statistiken är fortfarande skrämmande: År 2015 var siffran 814 dödsfall per 100 000 levande födslar. Det är underfinansieringen av sjukvården som orsakar den höga dödligheten hos kvinnor under födseln och graviditeten, och dödsfallen för kvinnor med sjukdomar som går att bota. Brist på tillgång till prenatal och postnatalvård, obstetriska tjänster (vård av gravida) och information om familjeplanering bidrar till den höga dödligheten.
Andra bidragande faktorer inkluderar osäkra aborter, otillräcklig vård efter aborter, barnäktenskap, tidiga graviditeter, otillräckliga familjeplaneringstjänster, brist på preventivmedel och brist på sexualundervisning.
Kvinnlig könsstympning i Nigeria står för det största antalet fall av könsstympning i hela världen. Nationellt sett är 27 procent av nigerianska kvinnor mellan 15 och 49 år offer för könsstympning.

Arbete
Som grupp arbetar kvinnor lika mycket som män, om inte mer. Men de olika typerna av arbete såväl som de villkor som kvinnor arbetar under och möjligheterna till förbättringar skiljer sig från männen.
Med kraftigt sänkta reallöner kan många arbetarklasshushåll bara överleva varje månad genom att förlita sig på båda föräldrarnas inkomst. Men istället för att utgöra grunden för kvinnans fullständiga befrielse har inträdet på arbetsmarknaden ytterligare ökat vårt ok, eftersom vi nu måste kombinera arbete i hem och med barn (obetalt arbete) med våra jobb.
Detta utöver det faktum att de arbeten som är lättillgängliga för kvinnor är lågavlönade, tillfälliga arbeten inom industrier som producerar plagg eller hårsaker, eller som lärare, sjuksköterskor, bankkassörer, kontors­assistenter och så vidare.
En stor andel kvinnor jobbar fortfarande på så små gårdar att det knappt kan ge tillräcklig föda åt familjen. Dessutom tjänar kvinnor mindre än män i både manuella och icke-manuella arbeten, för samma arbete.

Våldtäkt, sexuella övergrepp och våld mot kvinnor
Våldtäkter, sexuella trakasserier och våld mot kvinnor är vanligt i Nigeria. Fysiskt och sexuellt våld mot kvinnor drabbar främst dem i åldersgruppen 20-24 år.
Sexuella trakasserier är vanliga på universitetens campus. Manliga föreläsare tvingar ofta kvinnliga studenter till sex med dem i utbyte mot bra betyg. Om de vägrar, riskerar de att misslyckas med sina kurser. Flera skolor och studentkårer har ingen mekanism eller program för att hantera dessa frågor. De flesta offer är också rädda för stigmatiseringen och litar inte på att något kommer att göras.
Dessa sexistiska attityder och handlingar är rotade i en patriarkal syn och ett sätt att leva som måste bekämpas. Även religiösa idéer som sharialagar förstärker patriarkala övertygelser genom att porträttera kvinnor som männens egendom.
Traffickingen ökade också mellan 2010 och 2015, med fler kvinnor som tvingas till prostitution. Detta återspeglar de försämrade villkoren för kvinnor och de arbetande massorna i allmänhet under kapitalismen.

Boko Harams attacker
Kanske mer än något har Boko Haram-krisen, som startade 2009, påverkat kvinnor och flickor. Faktum är att kvinnor, särskilt flickor som är inskrivna i skolan, blivit mål för den islamistiska högergruppen som är emot utbildning.
Måndagen den 19 februari 2018 rövades 110 flickor bort av misstänkta Boko Haram-militanter från sina sovsalar vid en skola i Dapchi, delstaten Yobe. Detta ungefär fyra år efter ett liknande bortförande av 276 tjejer på natten den 14-15 april 2014 från en skola i Chibok, i delstaten Borno. Alla dessa attacker riktar slag mot de tidigare framsteg som har gjorts vad gäller flickors utbildning. Många kvinnor har också blivit änkor och förlorat sina hem och medel för försörjning. Många lever nu i flyktingläger.

Arbetarrörelsen måste slåss för kvinnor
Organiserade kvinnor utgör en betydande del av fackföreningsrörelsen, särskilt i lärarförbundet och sjuksköterskefacket. Men det återspeglas väldigt sällan i fackens agerande. Fackföreningarna driver inte heller någon verklig kamp mot sexuella trakasserier, ojämlik lön, sexism och våldtäkter. Vi behöver aktiva kampanjer som knyter diskrimineringen och förtrycket som kvinnor möter till kampen för vård och skola, för höjda minimilöner och förbättrade arbetsförhållanden, mot privatiseringar och all kapitalistisk politik.
Avgörande är att vi behöver en kampanj som är fullt medveten om att kvinnors förtryck bara kan avskaffas om patriarkatet och det kapitalistiska systemet som förstärker patriarkatet besegras. ■