8 mars med sikte mot Ja när Irland röstar om abort

Publicerad av Laura Fitzgerald - Socialist Party (CWI Irland)

Tema: Kamp mot kvinnoförtryck

Den fantastiska och långa kampen från gräsrötterna för aborträtten har nu lett till att en folkomröstning ska hållas i frågan, troligen i maj. (foto: Manon Gustave)
Den fantastiska och långa kampen från gräsrötterna för aborträtten har nu lett till att en folkomröstning ska hållas i frågan, troligen i maj. (foto: Manon Gustave)

Internationella kvinnodagen 2018 kommer på Irland att domineras av frågan om rätten till abort. Efter åratal av agitation och mobilisering kommer en avgörande folkomröstning att hållas i slutet av maj.

Under de senaste fem åren har tiotusentals marscherat, studenter har organiserat för att göra sina högskolor och studentkårer till företrädare för aborträtt, svarta jumprar med texten ”Repeal” (Upphäv) har blivit allestädes närvarande och ett stort och växande politiskt tryck för förändring har vuxit underifrån. Som vid folkomröstningen om samkönade äktenskap år 2015 är det starka stödet från arbetarklassens kvinnor en nyckelfaktor.
För fem år sedan, på Internationella kvinnodagen 2013, startade kvinnor och hbtq-aktivister i Socialist Party (CWI Irland) den socialistiska feministrörelsen ROSA. Sedan dess har ROSA varit en livlig och ungdomlig del av aborträtts-, kvinno- och hbtq-rörelserna. Dessutom har Socialist Party genom Solidaritys parlamentsgrupp och särskilt Ruth Coppinger gett kampen för att avskaffa abortförbudet en politisk röst i Dáil (parlamentet). Ruth Coppinger, Socialist Party, anses allmänt som en av de mest orädda förespråkarna för abort och kvinnors rättigheter.

Den 8 mars ifjol nåddes en ny milstolpe i kampen när tusentals skolelever och studenter samt många arbetare i hela Irland strejkade för rätten till abort. Dublins centrum stängdes helt av unga som ockuperade gatorna. På kvällen marscherade uppemot 20 000 till parlamentet i en arg, trotsig demonstration som leddes av skolelever från arbetarklassområden.
Även i år kommer 8-marsdemonstrationen att gå till parlamentet som en del i att bygga ja-kampanjen inför folkomröstningen.
Folkomröstningen handlar om att upphäva det åttonde tillägget i grundlagen och det 35-åriga författningsförbudet mot abort. Denna kvinnofientliga lag skrevs in i grundlagen på den katolska kyrkans begäran. Sedan dess har
150 000 rest utomlands för att få tillgång till abort till stora kostnader och svårigheter – flera kvinnor har dött. En av dem var Savita Halappanavar som miste livet efter att ha nekats abort 2012. Det startade en ny rörelse som resulterat i denna folkomröstning.
Alla tecken pekar mot ett växande ungdomsuppror för Ja under veckorna och månaderna framåt. Den unga generationen är utan tvekan pro-choice och ser kvinnans rätt att välja som en grundläggande rättighet och en fråga om makten över sin egen kropp. 75 procent i åldrarna 18-24 år stöder förslaget om att göra abort tillgänglig på begäran i upp till 12 veckor. I ROSA:s kampanjlanseringsvideo sammanfattas detta i: ”Anti-choicebrigadens Irland var ett slaveri för fattiga kvinnor. Var med och gör historia år 2018: gå med i ROSA:s YES-kampanj – för aborträttigheter, för rätten att bestämma över våra egna kroppar, frihet och jämlikhet”.

Det politiska etablissemanget på Irland är medfött bakåtsträvande. Med tanke på detta är det särskilt anmärkningsvärt att regeringen har tvingats tillkännage att det åttonde tillägget kommer att tas bort om ja-sidan vinner folkomröstningen. Det gäller inte bara för abort av hälsoskäl, utan också för abort på begäran i upp till 12 veckor, vilket skulle tillgodose 92 procent av alla aborter. Det skulle vara en stor seger, särskilt mot bakgrund av att en lag antogs så sent som 2013 som upprätthöll Irlands abortförbud och medgav 14 års fängelsestraff för alla som gör eller bistår en olaglig abort (abort då livet inte är i direkt fara). Men hur har denna förändring varit möjlig?
I början av förra året inrättade regeringen en ”medborgarförsamling” bestående av 99 medborgare som valts ut av ett opinionsinstitut för att göra rekommendationer om det åttonde tillägget och abort. Etablissemanget hade hoppats att det skulle leda till ett förslag som inte alls motsvarade stämningarna. Men när de 99 utvalda fick alla fakta valde de att stödja en pro-choice-åsikt (kvinnans rätt att välja). Rekommendationerna omfattade 12 veckor på begäran, upp till 22 veckor av ”socioekonomiska skäl” och en mängd andra progressiva förslag, inklusive en omfattande kvalificerad sexualundervisning och fria preventivmedel. Detta var en enorm kick för pro-choice-rörelsen.
Den civila olydnadskampanjen med abortpiller som ROSA har drivit sedan 2014 i samarbete med WomenOnWeb.org spelade en viktig roll i ”medborgarförsamlingens” slutsats.

Pro-choice-rörelsen som helhet och i synnerhet den banbrytande civila olydnaden som leddes av ROSA med abortpiller har också bidragit till att det historiskt konservativa medicinska etablissemanget har tvingats ändra sin hållning, vilket i sin tur har inneburit att företrädare för de båda högerpartierna Fianna Fáil och Fine Gael (men inte Sinn Féin, vilket är anmärkningsvärt) i en parlamentarisk kommitté röstat för 12 veckor på begäran.
ROSA, med aktivister från Socialist Party som spelar en viktig roll, har lanserat Ja-kampanjen #Time4Choice.
Vi står inför potentiellt historiska månader fram till folkomröstningen om abort (den 25 maj är ett troligt datum). Ett Ja skulle firas av kvinnor, hbtq-gemenskapen, arbetarklassen och en generation av ungdomar som säger att tiden är över för kvinnofientlighet och den bakåtsträvande staten. En gräsrots­rörelse för att uppnå en sådan seger skulle vara oerhört politiserande och radikaliserande.
Ju starkare Ja och ju mer det ses som ett godkännande av 12 veckor, desto större press på politikerna att rösta för. Ett Ja med liten marginal skulle sannolikt ses av några i det politiska etablissemanget som ett skäl till att dra tillbaka den utlovade lagstiftningen.

ROSA- och Socialist Party-aktivister, som bygger #Time4Choice-kampanjen, kommer att sträva efter att bygga den största organiserade socialistiska feministiska kraften under Ja-kampanjen för att fortsätta kampen mot all sexism, förtryck och ojämlikhet efter folkomröstningen. En sådan kamp är starkast när den kombineras med ett anti-kapitalistiskt och socialistiskt program som syftar till att riva ner alla maktmissförhållanden och orättvisor i samhället, inklusive ojämlikhet i rikedomar.
Det privata ägandet av rikedom måste utmanas för att få ett slut på bostadskrisen, osäkra jobb och låga löner samt för att tillhandahålla offentlig barnomsorg – helt avgörande för att skapa grunden för jämställdhet för arbetande och fattiga kvinnor. ■