”Vi demonstrerar för en förändring”

Publicerad av Minela Mahmutovic, Liv Shange Moyo, Offensiv

Tema: Kamp mot kvinnoförtryck, Muren mot flyktingar, Arbetarkamp

Global solidaritet är ett huvudtema i Göteborg på 8 mars. (foto: )
Global solidaritet är ett huvudtema i Göteborg på 8 mars. (foto: )

Inför demonstrationen på 8 mars i Göteborg i år har 8 mars-kommittén, som Rättvisepartiet Socialisterna är en del av, ett förslag på ett uttalande som demonstrationen ska anta.

Uttalandet speglar den senaste organiseringen framför allt ute på arbetsplatser i och med Metoo-kampanjerna. I uttalandet ställer vi bland annat krav mot otrygga anställningar som öppnar dörren för sexuella trakasserier på arbetet och gör att få vågar anmäla i syfte att inte riskera arbetsmöjligheter. Krav ställs för sex timmars arbetsdag och mot en höjning av pensionsåldern som leder till framför allt sämre ekonomi för kvinnor.
Det är fortfarande kvinnor som oftast bland annat tvingas gå ner i arbetstid på grund av omständigheter såsom att ta hand om en sjuk släkting eller det obetalda arbetet i hemmet. Detta leder till att många inom kvinnodominerade yrken inte orkar jobba efter 65 års ålder.

Solidaritet med kvinnokampen världen över och med kvinnor som tvingas fly från krig och andra katastrofer är något som 8 mars-kommittén i Göteborg ser som en självklarhet att lyfta fram.
Krav lyfts därför i uttalandet också mot den ökade militariseringen och Sveriges närmande till Nato, samtidigt som vi visar solidaritet med alla och framför allt de kvinnor som i olika delar av världen för en hård kamp för frihet och rättvisa, som bland annat i Kurdistan, Palestina och Iran.
När ett sådant uttalande föreslås och antas ger det ett viktigt budskap: att vi demonstrerar för en förändring och att vi tillsammans har förmågan att ställa krav och göra skillnad. Vi vet att det inte räcker med bara en demonstration, men det är en viktig början för alla oss tusentals som i Göteborg är ute och demonstrerar på 8 mars. ■

Utvisningar till krig och förtryck är antifeminism

Sveriges nuvarande regering kallar sig ”världens första feministiska regering”. Men flyktingpolitiken är långt ifrån feministisk mot de som har flytt hit från krig och förtryck. Det är en politik kantad av ständiga övergrepp mot de som har flytt. 

Den brutala utvisningspolitiken är en varning till alla utsatta grupper – S-MP-regeringen är en regering som ”sparkar neråt”. Feminism är att kämpa för att avskaffa könsmaktsordningen, kvinnors underordning i samhället. Inget kunde vara längre ifrån detta än regeringens flyktingpolitik. Några exempel på det:

Två bortgifta tonårssystrar ska utvisas till de 50-åriga män som misshandlat dem sedan de träffades. Kvinnor utvisas till Afghanistan, trots att nio av tio afghanska kvinnor har utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld eller tvångsgifte.
Kvinnan som bor kvar i krigets Syrien med sina sex barn medan mannen bor i Sverige – de får inte återförenas på grund av stoppet för familjeåterförening. Eller kvinnor som har fått återförenas med sin familj, men som hamnar i beroendeställning till sina män för att få behålla sina uppehållstillstånd.
Eller de kvinnor som tvingas under jorden på grund av hotet om utvisning till krig och förtryck – ofta särskilt utsatta för våld och sexuella övergrepp av män, men som har svårt att söka stöd från kvinnojourer och myndigheter. När politiken i allmänhet blir hårdare och allt mer omänsklig blir den ännu hårdare mot kvinnor och hbtq-personer.
Både kvinnoförtrycket och rasismen delar upp oss i ”vi och dem” och används för att försvaga oss. Kvinnoförtrycket märks i lägre löner i kvinnodominerade yrken, att kvinnor ses som mäns ägodelar, att kvinnors frihet att delta i samhällslivet begränsas, med mera.
Rasismen uttrycks bland annat i att det ”är ok” att utvisa flyktingar till länder dit ingen svensk skulle åka, liksom i försämringar för fattiga i förorterna.
Rasism och sexism hänger ihop – det är ingen slump att nazisterna också är de som hatar feminismen.
Alla kvinnor som har höjt rösten med #metoo, alla underbetalda, överarbetande, alla unga tjejer i skolan som vill ha en framtid utan våld och förtryck, alla kvinnor på flykt – deras kamp hör ihop med alla flyktingars kamp, med kampen mot rasismen och för att göra verklighet av allas mänskliga rättigheter – vi måste kämpa tillsammans mot alla former av förtryck. Enighet är styrka! ■

Socialistiska Feminister inför 8 mars

Sandra (t.v) och Julia (t.h) är aktiva i Socialistiska Feminister.

Sandra (t.v) och Julia (t.h) är aktiva i Socialistiska Feminister.

Socialistiska Feminister: Nu är 8 mars-aktiviteter i full gång. Julia och Sandra på Rytmus gymnasium i Stockholm har planer för att få fler att komma och demonstrera på internationella kvinnodagen den 8 mars. De kommer att ordna öppna banderollverkstäder i korridorerna dagarna innan för att få fler att delta och få igång diskussionerna. Banderoller med skolans namn på och egna budskap kan få fler att vilja gå med som en grupp på demonstrationen.
Tillsammans med andra skolkamrater jobbar de också på en enkät om hur elever upplever situationen på skolan. ”Har de blivit utsatta för trakasserier på skolan? Hur upplevs elevhälsan? Vad tycker de om lärarsammansättningen?” och så vidare.
– Det viktigaste är att få ut information om 8 mars och feminism. Kunskap är nyckeln till förändring. Det gäller kvinnosynen och att alla ickemän måste få mer representation i samhället, säger Sandra.
– Man måste göra något. Det här är en brinnande fråga. För varje liten sak som görs känner man själv att det gör skillnad. Strukturerna verkar hela tiden, men det märks inte. Jag vill få igång mer engagemang, säger Julia.
Julia och Sandra jobbar för att få igång en mer långvarig grupp på skolan. De har även uppbackning från elevkåren som själv tänker uppmärksamma 8 mars genom att dela ut gratis menskoppar på toaletterna och sätta upp planscher på historiska kvinnor som ofta glöms i historieskrivningen. ■