Behandla inte skolan som ett nyliberalt experiment

Publicerad av Sigbritt Herbert

Tema: Skola och barnomsorg

I förra veckan presenterades siffror på andelen behöriga lärare runt om i landet. Det är inga roliga siffror, speciellt inte för oss som bor i glesbygd. I jämtländska Ragunda är andelen lärare med lärarlegitimation och behörighet i minst ett ämne 42,9 procent. Snittandelen för landsbygdskommuner är 63 procent. För storstadskommuner ligger siffran på 73 procent. Ingenstans i landet är siffran tillfredsställande.
Vad beror då lärarbristen på? Fokus under senare år har legat på lönerna. Men löneläget är inte den enda förklaringen. Den svenska skolan har sedan 1990-talet varit en enda stor marknadsliberal experimentverkstad. Varje ny ”reform” har betytt en ökad administrativ börda för lärarna.
Idag ska i stort sett allt som eleverna presterar och allt som händer runt eleverna dokumenteras. Dessutom ska lektionsplaneringarna skrivas in i ett datorprogram. Allt för att föräldrarna i varje skede ska kunna följa sina barns utveckling.

De nya betygssystemen (1994 och 2011) har inneburit ökad dokumentation. De nya betygssystemen kom till för att man enkelt skulle kunna jämföra skolor med varandra – att man som förälder skulle kunna välja ”rätt” skola. Som resultat ser vi en betygsinflation som inte motsvarar elevernas kunskaper. Trots högre avgångsbetyg från gymnasiet klarar sig elever från friskolor sämre på högskolan än elever från kommunala gymnasier.
Den ökade administrativa bördan har inte inneburit att något annat tagits bort. Och lärarbristen innebär att behöriga och legitimerade lärare får ytterligare en ökad arbetsbörda i att handleda obehöriga lärare. Lärare utan legitimation har heller inte rätt att sätta betyg, utan dessa ska sättas av en legitimerad lärare som inte har undervisat eleverna.
Resultatet av denna politik under många år visar sig nu. Lärare som har jobbat några år hoppar av yrket på grund av kombinationen arbetsbörda-lön. En före detta kollega sa när han bytte jobb: ”Nu får jag högre lön och jag har inget jobb hemma på kvällarna.”
Alla elever och alla lärare ska ha samma möjligheter var i landet man än befinner sig och vilken skola man än går på.